Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ljungström, Fredrik - Ljungzell, Nils - Lloyd, Llewellyn - Loberg, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljungzell
65
Loberg
Nils Ljungzell,
i samband med det andra världskriget.
L:s idé att uppvärma skifferberg och
låta pyrolusgaserna direkt ur berget
strömma till kondensorer för oljans
utvinning väckte de sakkunnigas
intresse och föranledde 1941 det då
nybildade Sv. skifferoljeab. att inrätta
■ett försöksfält vid Kvarntorp i Ekeby
skn, Närke; där erhålles högvärdig
skifferolja, och bensin och fotogen
framställas genom raffinering. De
lyckade försöken med L: s metod blevo
grundvalen för den skifferoljeindustri
i stor skala, som nu byggts upp inom
landet. För dessa forskningar erhöll
han 1943 Ing. vet. akadis
minnesmedalj i guld. — L. blev led. av Ing.
vet. akad. 1924 och av Vet. akad. 1945.
Han blev teknologie hedersdr i
Dresden 192S och vid Tekn. högskolan i
Stockholm 1944. — Gift 1) 1899 med
Elisabeth Fredrika Westerberg, †
1907; 2) 1910 med Signe Söderberg.
O. Wbg.
Ljungzell, Nils Johan,
skepps-"byggnadstekniker, f. 28 juni 1885 i
Stockholm. Föräldrar:
läroverksadjunkten fil. dr Nils Gustaf L. ocli
Amelie Mathilda Charlotta Brinck.
— L. avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1903 och utexaminerades från
Tekn. högskolans fackskola för
skeppsbyggnadskonst 1908. Han
praktiserade vid skeppsvarv i Danmark och
Tyskland 1908—11 och var extra
mariningenjör vid Flottans varv i
Karlskrona 1911—12. Vid Tekn. skolan i
Stockholm var han 1912—41 lärare i
båtbyggnadslära ocli samtidigt 1913—
41 överlärare i mekanisk teknologi
och verktygslära samt 1935—41
föreståndare för maskinyrkesskolan.
Sedan 1916 har L. varit knuten till
Tekn. högskolan som speciallärare
först i varvsanläggning oeh från 1942
i skeppsbyggnadsteknik oeh
varvsteknik, och 1926—42 upprätthöll han
där större delen av professuren i
■5 Svenska män och kvinnor V
skeppsbyggnadslära; 1942—43 var
lian föreståndare för högskolans avd.
för flygteknik ocli skeppsteknik. Ären
1941—42 var han även lektor i
maskinteknik och mekanisk teknologi
vid Tekn. läroverket i Stockholm.
Han har företagit studieresor till
Förenta staterna 1915 ocli till olika
europeiska länder. — L. har uppgjort
förslag till flera nyanläggningar ocli
moderniseringar av skeppsvarv ocli
verkstäder i Sverige och Finland. Han
är sedan 1919 red. för Tekn. tidskr :s
avd. för skeppsbyggnadskonst oeh har
där publicerat talrika uppsatser,
bl. a. "Lastluckor på fartyg" (1942),
samt dessutom utgivit "Modern
varvsteknik" (1921), "Sveriges
skeppsvarv" (i "Sveriges sjöfart", 1921),
"Skeppsbyggnad och
båtkonstruktion" (1931) ocli "Snabbare ocli
ändamålsenligare passagerarbåtar för
Stockholms skärgård" (1933). Till
stadsfullmäktige och skönhetsrådet i
Stockholm överlämnade lian 1945 en
utredning (Sv. sjöfartstidn. 1945) om
att tillgodose den ökade trafiken med
stora, moderna trafikfärjor i stället
för med nya broar över Norrström. L.
deltog i arbetet på
skärgårdskryssar-regelns revision 1925 och har
anlitats av Kungl. Sv. Segel Sällskapet
(KSSS) bl. a. som led. av dess tekn.
kommitté 1926—34, av Sv.
Kryssar-klubben (SXK) som styr.-led. 1924—
26 ocli 1931—34 samt av Stockholms
magistrat som besiktningsman för
fartyg sedan 1931. — Gift 1925 med
Dagmar Emma Gunilla Mattsson.
Lloyd, Llewellyn, jägare,
sportsman, f 27 juli 1792 i London,
† 17 febr. 1876 i Vänersborg. Fadern
var bankir. — L. kom 1823 till Norge
och 1824 till Sverige närmast för att
fiska och jaga i Värmland och blev
sedan så tjusad av landet och dess
möjligheter till sport, att han
stannade kvar hela sitt liv. Efter 1831
flyttade han mellan olika orter i
Västsverige och slog sig slutligen ned i
Vänersborg. Han hade en ovanlig
förmåga att komma på god fot med
allmogen och leva dess liv, och han var
mycket skicklig skytt och jägare, vilket
bidrog till att han betraktades nästan
som en legendarisk figur. Sin
egentliga skolning i jakten, framför allt
björnjakten, som var hans främsta
nöje, fick han hos den kände
storjägaren, hov jägmästaren Herman Falk
på Risäter (bd 2 s. 484). Under
1830-talet sökte lian med gott resultat i
Skottland inplantera sv. villebråd,
bl. a. tjäder. — L. var icke blott en
vaken och kunnig iakttagare utan
också en god skildrare, och hans verk,
"Field Sports of the North of
Europé . . ." (London, 1—2, 1S30’, sv.
Llewellyn Lloyd. Träsnitt.
övers. s. å.; senaste uppl., "Jaktnöjen
i Sverige och Norge", utkom 1946),
"Scandinavian Adventures" (London,
1—2, 1S54), "Anteckningar under ett
tjugoårigt vistande i Skandinavien"
(1—2, 1854—55), "The Game Birds
and Wild Fowl of Sweden and
Nor-way" (London, 1867) och "Svenska
allmogens plägseder" (1871), lästes
flitigt. — Ogift. — Med Kajsa
An-dersdotter från Värmland liade L.
sonen, forskningsresanden Charles
Andersson (bd 1 s. 91). A. P.
Loberg, Karl Wilhelm, psykiater,
f. 17 aug. 1892 i Urshults skn, Kronob.
län. Föräldrar: arbetsförmannen
Johan Erik L. och Ingrid Maria
Johannesson. — L. avlade studentex. i Växjö
1913, blev med. kand. i Uppsala 1917
och med. lic. i Stockholm 1922. Efter
kortare förordnanden vid Östersunds
hospital 1920 och vid Säters hospital
1922 var han e. o. hospitalsläkare av
andra klass vid Lunds hospital ocli
asyl 1923—26, hospitalsläkare där
1926—28 och hospitalsläkare av första
klass 1928—30. L. blev överläkare av
tredje klass vid Säters sjukhus 1931
ocli överläkare av första klass ocli
Karl Loberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
