Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lagerbring, Sven - 2. Lagerbring, Carl - 3. Lagerbring, Gustaf Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagerbring
413
Lagerbring
Carl Lagerbring. Målning (detalj) av C. F.
von Breda 1813 (Riddarhuset).
lärdes fel", och all dogmatism var
honom främmande. "Min mening är
alltid ombytlig emot bättre övertygelse",
skrev han. —• L. var reslig, rak,
manlig, med "glad och munter uppsyn".
Han smakade ej starka drycker, drack
föga vin, var härdad så att han
föredrog kalla rum, i sitt leverne måttlig,
ordentlig och arbetsam, ej böjd för
sällskapsliv men angenäm, skämtade
"aldrig på andras bekostnad", hade
starkt minne, var "snarhittig" och
hade stor lätthet att tala och skriva.
— Gift 1745 med Maria Beata
La-gercreutz. — Litt.: utom ovan anförd
bibliografi samt L:s "Skrifter och
bref" finnas brev från L. till Gjörwell,
tr. av M. Weibull i "Samlingar utgifna
för de skånska landskapens historiska
och arkeologiska fören.", 3, 1875
(1874); [Minnestal av Jac. v. [-Engeström]-] {+Enge-
ström]+} i Vitt. akad:s handl., 4, 1795;
A. Stille, "S. L., tal" (1908); G.
Carlquist, "Några bidrag till S. L:s
biografi"; F. Hjelmqvist, "Några
originalmanuskript av S. L.", båda i Hist.
tidskr. för Skåneland (1910); jfr även
litt. till biografien över J.
Hallenberg. B. H—d.
2. Lagerbring, Carl, greve,
ämbetsman, f. 2 maj 1751 i Lund, † 14
mars 1822 i Stockholm. Son till L. 1.
— Efter studier i Lund anställdes
L. 1770 i Riksarkivet men övergick
1774 till
Kanslipresidentsexpeditionen och 1778 till Krigsexpeditionen,
där han 1788 blev förste
expedi-tionssekr. Han var sekr. i
bondeståndet vid 1786 års riksdag samt
förordnades 1789—92 flera gånger till sekr.
i tillförordnade regeringar. Efter
Gustav III:s död 1792 avancerade L. till
statssekr. vid Krigsexpeditionen men
måste s. å. efter Reuterholms
makttillträde på grund av sina rojalistiska
åsikter lämna denna post och
placerades som landshövding i Nyköping.
Redan 1794 måste han lämna även
denna befattning, sedan han
inblandats i den Armfeltska konspirationen;
endast med svårighet lyckades han
undgå direkt åtal. När Reuterholm
1796 slog in på en försonligare
politik mot gustavianerna, utnämndes
emellertid L. till överpostdir. Sedan
Gustav IV Adolf övertagit makten,
återinsattes L. 1797 som statssekr.
och kvarstod som sådan ända till 1809.
Trots sin rojalism tillhörde han från
1808 de ämbetsmän, som sökte
modifiera Gustav IV Adolfs utrikespolitik.
Däremot avvisade han det av
riksdrotsen Trolle-Wachtmeister i början
av 1809 framförda förslaget om
samfälld ämbetsnedläggelse; samtidigt
sökte han hindra sin släkting C. J.
Adlercreutz, över vilken han ägde
stort inflytande, från att deltaga i
de militära konspirationerna mot
konungen. När revolutionen väl brutit
ut, tog L. emellertid parti mot
konungen. Som led. av
bankofullmäktige sökte han 13 mars hindra
konungens försök att få pengar ur banken;
han stod även bakom Adlercreutz’
kupp på slottet samma dag. L. fick
sedan plats i hertig Karls konselj, där
han tillhörde den falang, som ivrade
för en stark konungamakt och en
gustaviansk tronföljd. Sedan denna
falang lidit nederlag på riksdagen
1809, lämnade han i juni s. å. den då
nyorganiserade regeringen och
återgick till befattningen som
överpostdir. Hans stora försvarspolitiska
insikter utnyttjades dock alltjämt, bl. a.
i 1809 års försvarskommitté. Under
vintern 1809—10 var han en av de
gustavianska politiker, som arbetade
för en författningsrevision i rojalistisk
anda. En liknande ställning intog han
1812, då han understödde Karl Johans
hemliga planer på en utvidgning av
konungamakten. Vid riksdagen i
öre-bro s. å. ledde han ss. lantmarskalk
med stor skicklighet Riddarhusets
förhandlingar i enlighet med Karl
Johans intentioner. S. å. insattes han i
statsrådet samt upphöjdes 1S13 i
fri-herrligt ocli 1818 i grevligt stånd. —
L. skildras som en skicklig men
försiktig ämbetsman med stor
människokännedom. — Gift 1800 med Ulrika
Dorotea Brunström. St. C.
3. Lagerbring, Gustaf Olof,
friherre, arméofficer, f. 31 maj 1769
i Stockholm, † 18 febr. 1847 i
Uppsala. Föräldrar: krigsrådet Per L.
och friherrinnan Christina Eleonora
Hastfer. Brorsons son till L. 1. —
L., som blivit fanjunkare vid två
års ålder, befordrades till löjtnant
vid Upplands reg. redan 1785. Han
deltog i ryska kriget 1788—90 och
bevistade ombord på
skärgårdsflottan striderna vid Svensksund och
Gustaf Olof Lagerbring. Målning (detalj)
av J. G. Sandberg 1836.
ryska flottans genombrytning vid
Björkesund. Därunder befordrades
han till kapten i Upplands reg. 1789.
År 1792 utnämndes han till major i
armén och överadjutant hos konungen,
befordrades 1799 till överstelöjtnant
i armén och blev 1801 generaladjutant
samt 1S05 inspektionsadjutant hos
generalinspektören över infanteriet.
Under kriget mot Danmark 1808
kommenderades han till hären mot Norge
men kallades senare till Åland. Han
blev där överadjutant hos
generalmajor von Lantingshausen, chef för
den landstigningsexpedition, som s. å.
avgick från Åland till det finska
fastlandet, Efter konungens avsättning
sändes L. av general von Döbeln till
ryska högkvarteret för att föreslå
vapenstillestånd. Det ryska anfall,
som samtidigt igångsatts, lyckades L.
fördröja genom skickliga
underhandlingar, så att den sv. huvudstyrkan
kunde dragas över till Grisslehamn.
Därefter överförde L. det ryska
fredsförslaget till Stockholm, där han
utnämndes till överste. Återkommen
till det ryska högkvarteret på Åland
med hertigens svar öppnade L. på
eget bevåg
stilleståndsunderhand-lingar och lyckades därigenom rädda
Stockholm från ett tillämnat ryskt
anfall. Under den olyckliga
expeditionen till Ratan tjänstgjorde L. som
generaladjutant hos general
Wachtmeister. Under striden vid Sävar
förde han i slutskedet befälet över de
stridande trupperna. Striden var dock
då i det närmaste avgjord. År 1809
blev L. generaladjutant för armén och
följ. år chef för Upplands reg. År
1812 tilldelades L. kronprins Karl
Johans generalstab och befordrades
s. å, till generalmajor. Under 1813
års krig i Tyskland efterträdde han
von Döbeln och fick order att
återföra dennes fördelning från Ham-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
