Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Königsmarck, Conrad (Curt) Christoffer von - 3. Königsmarck, Otto Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Königsmarck
394
von Königsmarck
Otto Wilhelm von Königsmarck.
Målning av D. K. Ehrenstrahl (Karlbergs slott).
år till generalmajor av infanteriet ocli
1673 till rikstygmästare. S. å. avsade
sig Iv. emellertid denna befattning och
trädde i krigstjänst hos prinsen av
Oranien, där han utnämndes till
generallöjtnant. Han stupade kort
därefter under holländarnas belägring
av Bonn. — Gift 1657 med
friherrinnan Maria Kristina Wrangel (f. 163S,
† 1691), som var känd för sin skönhet.
Efter sin makes död bodde hon en tid
i Hamburg, där hennes hem blev av en
viss betydelse som samlingspunkt för
sv. diplomater och köpmän på
kontinenten. Själv försträckte hon medel
till sv. staten. Hon flyttade sedermera
till Sverige, där hon hårt drabbades
av reduktionen. A. Åg.
3. Königsmarck, Otto
Wilhelm von, greve, härförare, f. 5
jan. 1639 i Minden i Westfalen, † 15
sept, 1688 på ett venetianskt
amiralsskepp utanför Negroponte, Grekland.
Bror till Iv. 2. — K. fick en för sin
tid grundlig och mångsidig
utbildning, till en början i hemmet i Stade
under ledning av Esaias Pufendorf
och därefter under långvariga resor
och univ.-studier i utlandet. Vid
femton års ålder utsågs han till rector
il-lustris vid univ. i Jena. Han kom till
Sverige i samband med Karl X
Gustavs begravning och blev s. å.
överkammarherre hos Karl XI. Iv.
användes de följ. åren
huvudsakligen i diplomatisk tjänst; bl. a. ledde
han 1661 en utomordentlig
beskickning till Karl II av England och 1666
en dylik till franska hovet. År 1665
blev han chef för riksfältherrens (C.
G. Wrangel) kavallerireg. och deltog
1666 i bremiska kriget, skickades
1667 som envoyé till sachsiska hovet
och blev senare s. å. kurpfalzisk
generalmajor samt överste och chef för
sv. Livreg. till häst. År 166S gick han
i fransk krigstjänst, deltog 1672.—
74 med ett av honom själv uppsatt
reg. i Condés fälttåg, bl. a. i slaget
vid Seneffe, och blev sistn. år
fältmarskalk (d. v. s. generallöjtnant) i
fransk tjänst. Som sv. minister vid
franska hovet 1671—74 medverkade
han i avslutandet av 1672 års
subsidietraktat mellan Sverige och
Frankrike och understödde de försök att
förmå Frankrike till fred, som den
till Paris s. å. avsända sv.
ambassaden gjorde. K., som 1672 befordrats
till sv. generalmajor och v. guvernör
i Bremen och Verden, fick vid
krigsutbrottet 1674 order att som
fältmarskalklöjtnant inställa sig hos Carl
Gustaf Wrangel, som med sv. armén
stod i Pommern. K:s resa fördröjdes
emellertid, och först några dagar
efter slaget vid Fehrbellin (18 juni
1675) infann han sig hos den
retirerande sv. armén, vars överbefälhavare
han blev redan i juli efter Wrangels
hemkallande; han utnämndes till
fältmarskalk och styresman över
Pommern på hösten s. å. Ställningen var
förtvivlad, sedan Wismar fallit och
den flerfalt överlägsna fienden trängt
in i Pommern. Enligt en av K.
hösten 1675 uppgjord försvarsplan, som
vann konungens gillande, skulle
Pommern hållas, tills undsättning hunne
anlända från Sverige. Planen kunde
emellertid icke förverkligas -—
huvudsakligen till följd av sv. flottans
nederlag 1677 ■—■ och Iv. måste så
gott som utan understöd från
hemlandet ensam fortsätta striden. Hans
tanke var att genom ett segt försvar
av de pommerska fästningarna
uppehålla fienden, tills en förändring av
situationen inträffade. Genom ett
uthålligt och skickligt motstånd
lyckades Iv. i tre år binda ansenliga
fiendestyrkor och förhindra det slutliga
sammanbrottet. År 1677 förlorades
Stettin och Rügen, men den 8 jan.
följ. år vann K. en lysande seger över
danskarna på Rügen och återtog ön.
Fiendens övermakt var emellertid för
stor; K. måste draga sig tillbaka till
Stralsund, där han i okt. 1678
nödgades kapitulera. K. hade under kriget
kommit i svår motsättning till Johan
Gyllenstierna, bl. a. rörande
krigföringen i Tyskland, och sedan Iv. 1679
återvänt till Sverige, sökte han på allt
sätt motarbeta Gyllenstiernas
inflytande hos konungen. Detta
misslyckades, ocli hösten 1679 utnämndes K.
till generalguvernör över Pommern,
Rügen och Wismar, varigenom han
avlägsnades från konungen. Den snart
därefter påbörjade reduktionen av
Iv:s främst i Bremen och Skåne
belägna läne- och pantegods vållade honom
stora ekonomiska förluster och
förbittrade honom. År 1685 lämnade han
för alltid Sverige och trädde med
konungens tillstånd i kejserlig
krigstjänst- för att deltaga i kriget mot
turkarna. S. å. övergick han i
Venedigs tjänst, där lian utnämndes till
överbefälhavare för republikens lånt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
