Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina - Kristina - Kristina - Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristina
Kristina
Kristina (1461—1521). Träskulptur (detalj)
från altarskåp av Claus Berg (S:t Knud»
Kirke, Odense).
Stig Tokesen Hvide och Margrete
Knudsdatter, dotter till Knud Lavard
och syster till konung Valdemar den
store. K. var mor till konung Sverker
d. y. Karlsson. H. Wn.
Kristina, svensk-dansk-norsk
drottning, f. 24 dec. 1461, † 8 dec. 1521 i
Odense, Danmark. Föräldrar:
kurfursten Ernst av Sachsen och
hertiginnan Elisabeth av Bayern. —
Sjuttonårig ingick K. äktenskap med danske
tronföljaren, hertig Hans, som
därigenom blev lierad med mäktiga tyska
furstehus. Tre år senare tillträdde
Hans regeringen i Danmark och
Norge, och K. kröntes till drottning
i de båda länderna. Efter makens
förvärv av den sv. kronan blev K. 3 febr.
1499 i Uppsala krönt till Sveriges
drottning. I aug. 1501 avreste
konungen från Stockholm, där han
kvarlämnade K. ooh en garnison på nära 1 000
man. Till följd därav kom det på K:s
lott att vid upprorets utbrott på
senhösten s. å. leda Stockholms försvar.
Själva staden måste snart lämnas åt
de belägrande, men K. avvisade de sv.
herrarnas erbjudande att låta
ledsaga henne ur landet. Under den
fortsatta belägringen av Stockholms slott
var hon dess egentliga kommendant.
Efter stormning föll förborgen 29
april 1502, och K. lät 6 maj inleda
förhandlingar med de sv.
befälhavarna. Det bestämdes, att K. skulle
kvarstanna i Stockholm, tills anordningar
kunde träffas för hennes återresa till
Danmark. Slottets nycklar
överlämnades till Hemming Gadh 9 maj. Tre
dagar senare ankrade konung Hans’
flotta vid Stockholm. Konungen
återvände omedelbart till Danmark, och
K. måste stanna i sv. internering ända
till dee. 1503, då hon av
riksföreståndaren Sten Sture d. ä. eskorterades
till riksgränsen mot Halland. K:s be-
varade räkenskapsböcker bära
vittnesbörd om hennes omfattande
välgörenhet mot fattiga, sjuka och nödlidande
samt om hennes givmildhet mot
kyrkor och kloster, hospital och milda
stiftelser. Ryktet om hennes fromhet
gick vida, och dagen efter det att
Julius II bestigit påvestolen bad han
i en skrivelse den danska drottningen
om förböner. Mot slutet av sin levnad
måste K. med grämelse se, hur
Luther understöddes av hennes broder,
kurfursten Fredrik den vise av
Sachsen. — Litt.: C. F. Allen, "De tre
nordiske Rigers Historie" (1, 1864); S.
Kraft, "Senare medeltiden. II.
Tidsskedet 1448—1520" (i "Sveriges
historia till våra dagar", 3: 2, 1944).
S. Kft.
Kristina, drottning, f. 12 april 1573,
† 8 dec. 1625 på Nyköpings slott.
Föräldrar: hertig Adolf av
Holstein-Gottorp och Kristina, f. lantgrevinna
av-Hessen. — Sigismund Vasa friade ss.
sv. kronprins till K., men sedan han
blivit väld till konung i Polen, drog han
sig ur dessa giftermålsförhandlingar
på ett sätt, som uppges ha väckt bittra
känslor hos K. Hennes förmälning med
dåv. hertig Karl i dennes andra gifte
ägde rum i Nyköping 1592, och hon
kröntes till sv. drottning i Uppsala
domkyrka 1607 samtidigt med Karl
IX: s kröning. Man är numera benägen
att något reducera det inflytande hon
skulle ha haft över sin gemål och den
politik han förde. Hon sökte i någon
mån utjämna den skarpa
motsättningen mellan kungahuset och
aristokratin, och lion gillade ej Karl IX :s
danskfientliga politik. Både
konungen och drottningen voro kraftfulla
naturer, och äktenskapet blev icke
utan slitningar. Efter Karl IX :s död
kom K. att spela en mera
framträdande roll. Hon förestod jämte hertig
Johan riksstyrelsen från Karl IX:s
död till Gustav Adolfs trontillträde
Kristina (1573—1625). Målning (detalj) av
okänd konstnär (Gripsholm).
på riksdagen i Nyköping 1611. Hon
var också förmyndare för sin yngre
son Karl Filip och i realiteten
härskarinna över hans hertigdöme, som
omfattade Södermanland, Närke och
Värmland. Med skärpa och
ihärdighet hävdade hon hertigdömets
rättigheter emot kungamakten. Karl Filip
synes ha stått hennes hjärta närmare
än den äldre sonen Gustav II Adolf.
Hennes bestämda motstånd
omintetgjorde dennes planer på giftermål
med Ebba Brahe. Efter Karl Filips
död 1622 drog lion sig tillbaka och
levde sedan i stillhet på Nyköpings
slott. Hon begrovs i Strängnäs
domkyrka. — K. var till det yttre lång
och reslig ehuru ej vacker. Hon hade
ett kärvt och strängt sinnelag, ägde
stor viljekraft och var mycket
sparsam. Mot dem, som underkastade sig
hennes ledning, visade hon ofta
vänlighet och tillgivenhet, I raden av
sv. drottningar är lion en av de mest
betydande personligheterna. W. L.
Kristina (från 1655 Kristina
Alexandra), drottning, f. 7 dec. 1626 på
Stockholms slott, † 9 april 16S9 i
Palazzo Riario (nuv. Corsini) i Rom,
begraven i S :t Peterskyrkan där.
Föräldrar: konung Gustav II Adolf och
drottning Maria Eleonora, f.
prinsessa av Brandenburg. Om K:s ätt se
Vasaätten. — När fadern stupat 1632,
blev K., nära sexårig, enligt
Norrköpings arvförening (bekräftad 1611
och 1627) Sveriges drottning. Hon
föreställdes för ständerna 15 febr.
1633 och blev i riksdagsbeslutet 14
mars s. å._ erkänd som sådan samt
mottog 29 juli 1634 ständernas
hyllning ocli regeringens ed. Riksstyrelsen
fördes först av rådet, men på nämnda
riksdag 1633 erkändes de fem höga
riksämbetsmännen (drots, marsk,
amiral, kansler och skattmästare)
med råds råde som
förmyndarregering. Rikskansleren Axel Oxenstierna,
som hemkom från Tyskland i juli
1636, blev särskilt från denna tid
landets egentlige regent. Redan som
sexåring mottog K. 1633 utländska
sändebud, från 1640 skulle någon av
rådet var postdag meddela henne, vad
som passerat, från jan. 1642
diskuterade ibland hela rådet i hennes rum,
från 12 maj 1643 deltog K.
personligen två gånger i veckan i
rådssessionerna, och 7 dec. 1644 överlämnade
förmyndarna riksstyrelsen
åtdenader-tonåriga K. Hon var Sveriges
regerande drottning till 6 juni 1654, då
hon, t jugusjuårig, i rikssalen på
Uppsala slott nedlade kronan. Den 7 juni
s. å. avreste hon och vistades därpå,
med undantag för två besök i Sverige
1660 och 1667, i utlandet, mesta och
sista tiden i Rom. — K:s
personlighet har i nästan allt stått under de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
