Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönsson, Bengt - Jönsson, Erik - Jönsson, Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jonsson
150
Jonsson
Erik Jönsson,
län, † S mars 1911 i Lund. Föräldrar:
lantbrukaren Jöns Johnsson och
Banna Nilsson. — Efter
mogenhetsex. i Hälsingborg 1S70 studerade J.
vid Lunds univ., där han blev fil.
kand. 1874, fil. lic. 1878 samt fil. dr
och docent i botanik 1880. Från 1878
företog lian många utrikesresor,
främst till Tyskland, Schweiz och
Frankrike, för studier i frökontroll,
embryologi och växtfysiologi. Han
var 1880—97 lärare i botanik vid
Alnarps lantbruksinst. och 1879—1902
föreståndare för Malmöh. läns
frö-kontrollanstalt, som han upprättade
i Lund. Efter att 1897—98 ha varit
assistent i växtfysiologi blev J. 1898
tf. e. o. prof. i botanik samt
utnämndes 1899 till e. o. prof. i detta ämne
och 1902 till prof., allt vid Lunds
univ. Från 1909 var han även univ:s
rektor. —■ J. var en framstående
botanist, vilkens insatser lielt falla inom
den allmänna och den praktiska
botanikens områden. Inom växtanatomin
utgav han sitt vetenskapligt
viktigaste arbete, "Om embryosäckens
utveckling lios Angiospermerna" (1881);
i detta liar lian bl. a. påvisat det
förut okända förhållandet, att
embryo-säckmodercellen utbildas hos Adoxa
(desmeknopp) och några andra
växter till embryosäck utan föregående
celldelning ("Adoxa-typ"). Han
publicerade därjämte anatomiska eller
fysiologiskt anatomiska
undersökningar, behandlande bladanatomin
hos proteacéerna (18S0, drsavh.),
tjocklekstillväxten hos rödalgerna
(1892), byggnaden och utvecklingen
av thallus hos vissa brunalger (1901),
den anatomiska byggnaden hos
ökenväxter (1902), hos vilka han
upptäckte en för dem karakteristisk
vävnadstyp, slemkorken, m. m. J. var
vårt lands förste växtfysiolog, och i
den nya botaniska institutionen i
Lund (1892) inrättade han de växt-
fysiologiska laboratorierna. I en rad
arbeten redogjorde lian för sina
iakttagelser över skilda livsföreteelser,
ss. inre blödning hos växten (1892),
ljusets betydelse för fröns groning
(1S93), respiration ocli assimilation
hos mossorna (1894),
tillväxtriktningen hos mossorna (1898) och
assimilationen vid olika havsdjup (1903).
Inom den praktiska botaniken blev J.
nära nog en banbrytare för
frökontrollen i vårt land. Han förbättrade
dess metodik, tillhörde många
kommittéer och utredningar rörande
frö-kontrollfrågor, tog verksam del i
genomförandet av gemensamma
kontrollmetoder i Sverige, Norge och
Danmark och utgav skrifter om
frökontrollen i utlandet (1894) och i
Sverige (1901, 1903). Ett uppskattat
arbete var hans handbok
"Gagnväxter, särskildt utländska. Deras
förekomst, egenskaper och användning"
(1910; 2:a uppl. av H. G. Simmons
1935). Tills, med L. J. Wahlstedt
utgav lian exsickatverk över sv.
fodergräs och foderbaljväxter. -— J. var
styr.-led. i Sveriges utsädesfören.
från stiftandet 1886 till 1909 och led.
av styr. för Alnarps lantbruksinst.
från 1902 till sin död, varjämte han
hade många andra agrikulturella
uppdrag. I Lunds botaniska fören.
var han ordf. 1897—1904. Han
invaldes i bl. a. Lantbruksakad. 1899 och
Vet. akad. 1905. — Ogift. — Litt.:
biografi av H. G. Simmons i Botaniska
notiser 1911, av N. Hj. Nilsson i
Sveriges utsädesfören:® tidskr. s. å., av
H. O. Juel i Vet. akad:s årsbok 1930.
S. L.
Jönsson, Gösta Erik, målare, f. 8
febr. 1893 i Malmö. Föräldrar:
fabrikören Jöns J. och Louise Möller. ■—
Efter studentex. i Malmö 1914
studerade J. vid Althins målarskola i
Stockholm 1915—17, i Köpenhamn 1917—IS
(en kortare tid för J. Rodhe) samt för
M. Denis och A. Lhote i Paris, där
Gabriel Jönsson.
han vistades 1919—29. J. framträdde
först med ett modifierat kubistiskt
måleri i A. Lhotes anda men övergick
vid mitten av 1920-talet till en mera
berättande stil, till en början med
stark anknytning till "nya
sakligheten" i dämpad färgskala
("Lossningsplats vid Seine") och sedan till
ett friare och snabbare föredrag och
en rik och livlig kolorit. Han målade
redan under parisvistelsen en del
"skånska fantasier", och efter
återkomsten till hemprovinsen liar han
ägnat sig åt skildringen av det
skånska landskapet och dess människor,
som han med en viss naivistisk
inställning återger med kärv och
kärleksfull humor. Bland hans målningar
må nämnas "Bondbröllop",
"Vinterbild med kvarn", "En pratstund",
"Dansbanan i skogen",
"Lördagskväll" och "Tidig vår". På senare tid
liar han odlat ett slags
friluftsstille-ben med vegetationsmotiv i närbild.
— J. är repr. i Nat. mus., Göteborgs
mus., Malmö mus., Lunds univ:s
konstmus. samt mus. i Landskrona,
Hälsingborg ocli Karlstad. Han
framträdde första gången offentligt på
Skånes konstfören:s utställning i
Malmö 191S och har senare utställt
tills, med "De tolv" i Stockholm och
Köpenhamn samt för första gången
separat i Stockholm 1927. -— Ogift.
Th. N.
Jönsson, Gabriel, författare, f.
18 juli 1892 i Glumslövs skn, Malmöh.
län. Föräldrar: handlanden Petter J.
och Johanna Jönsdotter. — J. avlade
studentex. 1912 och bedrev
humanistiska studier vid Lunds univ.
1913—-17. Han var medarb. i Sv. Dagbladet
1918—22, i Sydsv. Dagbladet
Snällposten 1924—30 samt i
Stockholms-Tidn. 1932—36. Sedan 1934 är han
åter knuten till Sydsv. Dagbladet.
Han erhöll 1946 Albert Bonniers
förf.-stipendium. — J. fullföljer i sin lyrik
den skånska landskapsdiktningens
traditioner. Sina motiv hämtar han
från ett geografiskt ganska begränsat
område: han besjunger framiför allt
den skånska kusten och dess
fiskarbefolkning. Han gör det med öm
humor och med en klarögd, realistisk
verskonst, som förbinder honom med
Bååths och Österlings provinsiella
lyrik. Sjömanspoesin i "Flaskpost",
den karaktärsfulla och melodiösa
diktsamling, varmed J. debuterade
1920 (nya uppl. 1927 och 1942, den
senare illustrerad av Emil
Johanson-Thor), hör i sin frejdighet och
friskhet till vår bästa folklivsskildrande
lyrik. Också erotisk poesi av värme
och behag bjuder denna samling. En
visis upprepning gör sig nog märkbar
i J:s övriga diktsamlingar
"Arsring-ar" (1927), "Mina skepp" (1936) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
