Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Johansson, Jöns - 2. Johansson, Harald - 1. Johansson, Arvid - 2. Johansson, Andreas - 1. Johansson, Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johansson
95
Johansson
fund, bl. a. av Vet. akad. 1910 (preses
1927—28). Han blev Doctor of Laws
i Edinburgh 1923 och Ehrensenator
vid tekn. högskolan i Dresden s. à.
Han var 1903—12 och 1923—34 medl.
av Veterinärhögskolans styr. samt
1904—30 medl. av Gymnastiska
cen-tralinst:s styr. (från 1920 dess ordf.).
— I sina föreläsningar gjorde J.
alltid bruk av skioptikonbilder, som han
tidigare än många kolleger fann
pedagogiskt värdefulla. Grundligt lärd
men ingalunda världsfrämmande
representerade han förträffligt sv.
medicin inför utlandet. — Ogift. P. H. T.
2. Johansson, Harald Elias,
geolog, botanist, f. 7 febr. 1880 i
Hällefors prästgård, Örebro län, † 11 jan.
1931 i Stockholm. Bror till J. 1. —
Efter undervisning i hemmet, som
från 1SS4 var i Bjursås i Dalarna,
och hos en äldre broder i Lundby
utanför Västerås avlade J. vid ännu ej
fyllda femton år mogenhetsex. i
Stockholm 1894. Han blev 1898 fil. kand.
i Uppsala och utexaminerades 1903
från Tekn. högskolan som
bergsingenjör samt blev vid Stockholms
högskola fil. lic. 1907 och fil. dr 1910.
Han blev s. å. tjänsteman vid Sveriges
geologiska undersökning och var
statsgeolog från 1915 till sin d’öd. —
J::s drsavh. 1910 behandlade
Grängesbergsområdet, vars kartering han
påbörjat 1903. Ett av hans första
arbeten var en kortfattad men viktig
undersökning rörande fältspaternas
bildningsbetingelser (i Geologiska
fören:s förhandl. 1905). I
uppmärksammade uppsatser om de mellansv.
järnmalmernas bildningssätt (i
Geologiska fören:s förhandl. 1906—OS)
framlade J. en särskild åskådning, den
"magmatiska", enligt vilken
leptit-formationen skulle ha tillkommit i en
och samma gjutning som
slirbild-ningar i en magma, vilken stelnat
under tryck. Vid sin senare kartering
av det västsv. gnejsområdet kom J.
Johan-Olov Johansson.
till en likartad uppfattning rörande
detta. På den praktiska geologins
område åtnjöt han stort anseende. Han
var en framstående kännare av
Sveriges flora och insamlade ett värdefullt
växtgeografiskt material, som efter
hans död delvis publicerats. Hans
botaniska samlingar ha tillfallit
Riksmus., och de penningmedel han
efterlämnat ha avsatts till en fond för
utforskande av växtsläktet Hieracium.
—• Ogift. —- Litt.: biografi av N.
Sundius och B. Asklund i Geol. fören:s
förhandl., 53, 1931; minnesord av G.
Samuelsson i Botan. notiser 1933.
N. Zn.
1. Johansson, Karl Arvid,
bergsingenjör, f. 17 sept. 1870 på
Skom-margården, By skn, Kopparb. län, †
23 juni 1934 i Djursholm. Föräldrar:
bergsmannen och häradsdomaren
Anders J. och Margreta {Greta)
Larsdotter. •—- J. avlade mogenhetsex. 1889
i Falun och utexaminerades från
Tekn. högskolan som bergsingenjör
1893. Ären 1896—1918 var han
järnverksingenjör och chef för den
metallurgiska avd. vid Sandvikens
jern-verksab., vars tekniska utrustning
han moderniserade, framför allt
genom att övergå från bessemerugnar
till martinugnar. Ären 1918—28
innehade J. professuren i
hyttmekanik samt järnets bearbetning ocli
behandling vid Tekn. högskolan. Han
inredde och förestod där
Bergshögskolans nya laboratorium i
högskolans nybyggnad vid Valhallavägen.
Åren 192S—34 var J. föreståndare för
Jernkontorets nyupprättade tekn. byrå
och huvudred, för Jernkontorets
annaler samt 1930—34 överingenjör vid
Jernkontoret. Han var ordf. i styr.
för Metallografiska inst. i Stockholm
1926—34 samt led. av flera industri-,
malm- och gruvkommittéer. J. har
bl. a. utgivit de i Jernkontorets
annaler publicerade "Den svenska sura
bessemerprocessen" (1931) och
"Undersökningar rörande ytavkolning av
stål" (1932). — J. var led. av Ing.
vet. akad. från 1919 och belönades
1934 med Jernkontorets
Rinmansme-dalj. — Gift 1905 med Emmy
Henrietta Göransson. S. R.
2. Johansson, Andreas, ingenjör,
f. 9 jan. 1879 i By skn, Kopparb. län.
Bror till J. 1. —• J. utexaminerades
1902 från liögre avd. vid Falu
bergsskola och vistades därefter under fem
års tid i Amerika för studier och
praktik. Efter hemkomsten erhöll han
anställning vid Jernkontoret och dess
försöksverk i Trollhättan, varefter han
1911—14 var verksam som ritare och
konstruktör vid ab. Elektrometall i
Ludvika. Sistn. år knöts han till
Finspongs metallverk ab. (Sv.
metallverken) som assistent åt överingenjören,
Arvid Johansson,
och 1915—33 var han överingenjör och
platschef därstädes. Sedan sistn. år
är han konsulterande ingenjör vid
olika industrier, bl. a. Sv.
metallverken. —• J. har gjort sig känd som
en dugande ingenjör och driftig
arbetsledare, i vilken egenskap han haft
stor betydelse för Finspongs
metallverk ab., som under hans tid
utvecklats till ett av landets största
företag i sitt slag. År 1931 invaldes han i
Ing. vet. akad. — J:s krafter ha även
i stor omfattning tagits i anspråk
inom Finspångs kommunala liv, där
lian erhållit en mängd uppdrag och
gjort en betydande insats. Bl. a. har
lian varit kommunalfullmäktig och
medl. av kommunalnämnden. J. har
också varit en aktiv främjare av
idrottsrörelsen i Finspång, och det
torde i första liand vara hans
förtjänst, att samhället nu förfogar över
ett par goda idrottsanläggningar. —
Gift 1913 med Elsa Katharina
Holmberg. J. E. B.
1. Johansson, Adolf Fredrik,
författare, tidningsman, f. 14 sept. 1889
i Oskarshamn, † 14 jan. 1934
därstädes. Föräldrar: advokaten Adolf
Fredrik J. och Albertina Grönberg. ■—- J.
blev student i Kalmar 1911 och var
därefter medarb. i och 1922—31 red.
för Oskarshamns-Tidn. men gjorde
sig mest känd som förf. Efter att ha
gjort en föga uppmärksammad debut
med diktsamlingen "Varselnätter ocli
gryningsvägar" (1915) utgav han
romanerna "De röda huvudena" (1917,
23:e uppl. 1924), "Pukes dal" (1919)
och "Stridskamraterna" (1922) samt
"Sömngångaren och andra noveller"
(1926) och "Smyckena i djupet" (s.
å.). J. var intimt förtrogen med
vildmarkslivet, och hans styrka låg i den
friska, måleriska skildringen av
naturen och av primitivt mänskligt liv.
— Gift 1918 med Emy Matilda
Carlsson. R. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
