Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isæus, Magnus - Isak, Aron - Isakson, se även Isaacsson - Isakson, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isak
IS
Isakson
Magnus Isaeus.
tekt för den sv. avd. på
världsutställningarna i Wien 1873, Philadelphia
1876, Paris 1S78 och nordiska
utställningen i Köpenhamn 1888. Åren 1873
—74 företog han en studieresa i
Tyskland, Frankrike och England. Han
innehade från 1874 egen arkitektbyrå
i Stockholm, blev 1877 tf. lektor vid
Tekn. högskolan och var 1882—90 prof.
i byggnadskonst där. Han kallades till
led. av Konstakad. 1886 och var k.
arkitekt.—-Efter att ha praktiserat på
egen hand startade 1.1883 tills, med C.
L. Sandahl en arkitektbyrå, som kom
att spela en ganska betydande roll för
gestaltandet av Stockholms nya
fysionomi under 1880-talet. Bland de mera
markanta inslag i gatubilden, som
utformades av I., märkas Hotell
Continental, Sturebadet (tills, med
Sandahl och G. Wickman) i venetiansk
renässansstil, Norstedt & söners
byggnad i gotik på Riddarholmen och
försäkringsbolaget Skandias floren-,
tinska ungrenässanspalats vid
Mynttorget (tills, med Sandahl). I.
utarbetade tills, med I. G. Clason det
första förslaget till byggnad för
Nordiska museet. Efter I:s död överläts
åt den senare att utföra verket. — I.
kännetecknas som en "rask och fyndig
arrangör samt stark i det
dekorativa". Han utgick från den
scholanderska riktningen och arbetade med
stor skicklighet i de historiska
stilarna, samtidigt som han trevade mot
något nytt genom att experimentera
med olika material, ss. tegel och
cement i fasadarkitekturen. I. var
mycket verksam som konstindustrien
mönsterritare. Han publicerade en del
av sina teckningar till porslinspjäser,
möbler, silver, bokband m. m. i
"Svenska slöjdföreningens mönsteralbum"
och utövade därigenom ett avsevärt
inflytande på den allmänna smaken.
— Gift 1870 med Hilma Amalia
Euphrosyne Westin. Th. N.
Isak, Aron, köpman, finansman,
f. 16 sept. 1730 i Treuenbrietzen i
Brandenburg nära Berlin, † 21 okt.
1816 i Stockholm. Son till köpmannen
Isak Itsik. — I. lärde sig gravörsyrket
och idkade även handel med
galanteri-varor. Under sjuåriga kriget (1756—
63) var lian bosatt i Bützow i
Mecklenburg-Schwerin och kom därvid i
beröring med svenskarna, med vilka
han drev en lönande handel. Han kom
sommaren 1774 till Stockholm, där
lian följ. år med överståthållaren Carl
Sparres hjälp erhöll Gustav III:s
skyddsbrev för sig och sin familj, sin
bror Markus och en stensnidare
Abraham Aron (Pach) från Schwerin att
bosätta sig i staden och idka
stensnideri. Senare erhöllo dessa tre även
tillstånd att själva och genom ombud
driva nipperhandel. Sparre, som allt
framgent tillhörde I:s gynnare, gav
honom också tillstånd att hålla judisk
Aron Isak. Målning av okänd konstnär
(Mosaiska församlingen, Stockholm).
gudstjänst, och omkr. fyrtio judiska
familjer fingo tillstånd att slå sig
ned i Stockholm och bilda en liten
församling under I:s ledning redan
före 1779 års beslut om religionsfrihet.
— I: s affärsrörelse blev snart mycket
omfattande. Han uppehöll goda
förbindelser med hovet och aristokratin, och
hans son blev 1786 antagen till
hov-juvelerare. Tidigt började han även
leverera silver till myntverket och var
under kriget 1788—90 antagen till
arméleverantör. Efter kriget blev I.
anklagad för delaktighet i greve A. F.
Muneks sedelsvindel men befanns utan
skuld. Efter sina söners död antog han
först sin måg Isak Michaelsson,
senare även dennes systerson Michael
Benedicks, gift med I:s brorsdotter,
till kompanjoner i firman, och dessa
övertogo 1796 rörelsen under firma
Michaelsson & Benedicks. ■— I. var en
praktisk, intelligent och viljekraftig
man, ej utan humor. Han skrev en
självbiografi, senast utgiven i Judiska
litteratursamfundets skriftserie 10,
1932. Han begrovs på den efter
honom uppkallade judiska
begravningsplatsen Aronsberg på Kungsholmen i
Stockholm. — Gift 1750 med Hendel
Levin. B. B.
Isakson, se även Isaacsson.
Isakson, Carl Johan Albert,
ingenjör, skeppsbyggeriinspektör, f.
29 okt. 1S55 i Stockholm, † 21 juli
1930 därstädes. Föräldrar:
ornamentsstenhuggaren och
sjötullvaktmästaren Albrecht I. och Maria
Margareta Bergstedt. — Efter
mogenhets-ex. 1874 i Stockholm var I.
tjänsteman i tullverket och studerade
samtidigt vid Teknologiska inst:s
fack-avd. för maskinbyggnad, varifrån han
utexaminerades som civilingenjör
1877. Han var ingenjörsassistent och
ritare vid Domnarvets
järnverksbygge 1877—78, tjänstgjorde 1878
som tf. prof. i teoretisk mekanik
vid Tekn. högskolan, var 1878—
79 verkstadsingenjör vid Sjöbergs
skeppsvarv, Södertörn, och 1879—80
tf. lektor i matematik och fysik vid
Tekn. elementarskolan i Borås. Från
1880 ägnade sig I. uteslutande åt
sjöfartstekniska uppgifter. Han var
1880—89 skeppsmätningskontrollör i
Stockholm, 1889—1930 skeppsmätare
i Stockholms tullkammaredistrikt och
1888—1930 skeppsbyggeriinspektör
vid Lloyd’s Register of Shipping. I. var
ofta anlitad i kommittéer på
sjöväsendets olika områden och deltog 1902—
07 ss. sakkunnig i revisionen av de
1S80 utfärdade, ännu gällande
skeppsmätningsförfattningarna. Han tog
1902 initiativ till bildandet av
Sveriges allm. sjöfartsfören., där han som
styr.-led. 1902—30 bl. a. åstadkom
upprättandet av tre
livräddningsstationer på Hallands kust. Han var en
av stiftarna till det 1907 bildade Sv.
sällskapet för räddning av skepps-
Albert Isakson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
