Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Holmgren, Torsten - 11. Holmgren, Anders - 12. Holmgren, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holmgren
518
Holmgren
Torsten Holmgren.
lunds verkstadsab:s elektriska avd.,
Stockholm. Tills, med ingenjör Carl
A. Rossander övertog och ledde H.
1901—06 och 1916—34 den av Axel
Estelle 1892 grundade Elektriska
prövningsanstalten i Stockholm. Att
detta företag snart kom att intaga en
rangställning bland de konsulterande
ingenjörsfirmorna var främst II :s
förtjänst. Under hans ledning utfördes
planeringar av ett stort antal
kraft-och elektricitetsverk. Han ledde 1907
■—16, från 1910 som överingenjör och
chef, arbetet med den elektriska
utrustningen vid anläggandet av
Trollhättans kraftverk samt handhade
planläggningen av distributionen och
försäljningen av kraften. I samarbete
med ab. Vattenbyggnadsbyrån,
Stockholm, planlade II. en del utländska
kraftverk, bl. a. kraftverket vid
Perakfloden i Bortre Indien. Från 1916
var han Sv. brandtariffören:s
inspektör för elektriska anläggningar. Han
var en av grundarna av Bergslagens
gemensamma kraftförvaltning 1917.
(jenom Brandförsäkringsanstalternas
elektriska nämnd, som på H:s
initiativ bildades 1926, verkade lian för
förbättringar inom
installationstekniken. Han gjorde även ett flertal
uppfinningar inom de elektriska och
elektrokemiska facken. Han utförde
en i många avseenden banbrytande
gärning. Han blev led. av Ing. vet.
akad. 1920. Mest känd bland H:s
skrifter är "Handbok för
elektrotekniker" (2—5, 1921—27). — Gift 1898
med Estrid Sofia af Klintberg.
S. R., H. N—m.
11. Holmgren, Anders Harald,
skogsman, f. 5 aug. 1874 i
Stockholm. Bror till H. 9. — H. avlade
mogenhetsex. i Stockholm 1895,
utexaminerades från Skogsinst. 1898 och
blev följ. år extra jägmästare och
assistent i Norra Piteå revir, bitr.
jägmästare i Norra Jämtlands revir
1905, föreståndare för Bispgårdens
skogsskola 1908 och jägmästare i
Bräcke revir 1912. Efter ett
förordnande som överjägmästare i Umeå
distrikt 1916 blev han över jägmästare
i Övre Norrbottens distrikt 1917 och
fick transport till Stockholm—Gävle
distrikt 1925 och till Gävle—Dala
distrikt 1934, från vilken tjänst lian
avgick 193S. — H. tillhör
förgrundsmännen inom det sv. skogsbruket. Han
har framför allt ägnat sitt intresse åt
Norrlands skogliga problem, speciellt
de gamla granskogarnas avverkning
och föryngringsfrågan. Kunnig, orädd
och initiativrik har lian varit den
drivande och ledande kraften i ett flertal
omfattande företag ss. kolonisationen
på kronoparkerna i Norrland och
Dalarna i egenskap av led. och sekr. i
kolonisationskommittén och verkst.
led. av Statens kolonisationsnämnd
samt ss. sakkunnig för inventering av
odlingsmark på de norrländska
kronoparkerna. Han var initiativtagare till
byggandet av den betydelsefulla
flottleden Dalälven—havet. Hans
sakkunskap har tagits i anspråk för
utredningar rörande skyddsskogsgränsen
och gränsen för svårföryngrad mark,
skogsarbetarnas levnadsförhållanden
och inlandsbanans sträckning,
renbetesfrågan m. m. Sedan 1909 är H.
sekr. i Norrlands skogsvårdsförb. och
red. av förb:s tidskr., sedan 1914
styr.-led. och sedan 1924 hedersled,
där. Han liar i talrika uppsatser
redogjort för sina skogsbiologiska
forskningar. Med statsunderstöd
företog han en studieresa till Kanada
1912. Han blev 1929 led. av
Lantbruksakad. och 1936 fil. hedersdr
vid Stockholms högskola, erhöll 1939
Norrlands skogsvårdsförb: s
hederstecken i guld samt 1943 Sv.
skogs-vårdsfören:s silvermedalj. -— Gift 1)
1904 med Sofia Collberg, † 1911; 2)
1914 med hennes syster Aliandra Sofia
Collberg. A. P.
Anders Holmgren.
12. Holmgren, Nils Gunnar
Frithiofsson, öronläkare, f. 27 sept.
1875 i Uppsala. Bror till H. 7, H. 8
och H. 10. — Student 1893 i
Uppsala blev H. med. kand. därstädes
1898, med. lic. i Stockholm 1903 samt
efter disp. därstädes 1908 med. dr
1909. Efter förordnanden bl. a. som
underkirurg vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt 1903—06’ ägnade
sig H. åt öronläkekonsten. Han var
undersökningsläkare i detta fack vid
Stockholms folkskolor 1905—09,
specialläkare vid Stockholms
epidemisjukhus 1907—10 och amanuens vid
Serafimerlasarettets öronpoliklinik
1908—09 samt blev docent i otiatri
vid Karol. inst. 1909. När öronavd.
vid Sabbatsbergs sjukhus öppnades
1910, blev han dess förste överläkare,
och 1912—40 var han därjämte
överläkare vid Serafimerlasarettets
öron-poliklinik samt prof. i öron-, näs- och
halssjukdomar — vårt lands förste —
vid Karol. inst. — H. liar kallats den
sv. oto-rhino-laryngologins fader. Han
är skapare av vårt lands första
moderna öronklinik, har varit lärare i
ämnet för större delen av vårt lands
läkarkår och specialutbildat flertalet
nu verksamma sv. öronläkare. Som
forskare har han särskilt sysslat med
otosklerosens problem samt med
behandlingen av maligna svulster i näsa
och svalg; hans tryckta skrifter
uppgå till ett hundratal. Skicklig
operatör har lian sedan 1905 utövat en
omfattande och uppskattad
privatpraktik i Stockholm. —■ Vid sidan av sin
gärning som forskare, lärare ocli
läkare är H. en ovanligt framsynt och
handlingskraftig organisator. Utom i
sv. ocli nordiska
läkarsammanslut-ningar och på fackkongresser har han
sålundaspelat en betydelsefull ledarroll
som rektor för Ivarol. inst. under ett
livaktigt och expansivt decennium av
sv. medicin, 1931—40. Som medl. av
Sv. sällskapet för medicinsk
forskning, ordf. i dess nämnd och medl. av
dess styr. alltsedan dess stiftande har
han varit en drivande kraft i dess
arbete. Sedan 1928 är han fullmäktig
i Nobelstiftelsen och var 1938—44 led.
av dess styr. Jämte I. Wickman tog
lian initiativet till de första sv.
medicinska fortsättningskurserna för
läkare och blev deras förste sekr. — En
rad betydelsefulla initiativ har H.
tagit på den medicinska
facklitteraturens område. Han startade 1912
vårt lands första otologiska
fack-tidskr., Oto-laryngologiska
meddelanden, som 1916 efterträddes av Nordisk
tidskr. för oto-rhino-laryngologi; 1918
ombildades denna till sin nuv.
internationella form, Acta
oto-laryngolo-gica, den första i raden av de
medicinska Acta, som alla var på sitt spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
