Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Hamilton, Henning - 11. Hamilton, Hugo - 12. Hamilton, Malcolm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hamilton
275
Hamilton
hans rika gåvor och snabba karriär
syntes predestinera honom till. Han
var nämligen i sin verksamhet, i
synnerhet under de senare åren,
övervägande negativ och kritisk, och han
gjorde sig då företrädesvis bemärkt
som elegant, skarp och finslipad
polemiker. Åren 1866—73 var H.
riksgäldsfullmäktiges ordf. Åren 1868,
1873 och 1S78 var han medl. av
kyrkomötet samt 1869—73 ordf. i
kommittén för revision av 1686 års kyrkolag.
Åren 1869, 1872 och 1875 var han
ordf. vid adelsmötet samt 1875—81
i Riddarhusdirektionen. Som
univ.-kansler 1S72—81 var han högt skattad
i akademiska kretsar. Under hans
äm-betstid och väsentligen med stöd av
hans stora inflytande genomfördes på
detta område flera betydelsefulla
reformer. Ytterligare en mängd
förtroendeuppdrag vittnar om hans
omfattande intressen och stora
användbarhet. Sålunda var ban ordf. i
direktionen över Seminarium för
lärarinnor 1867—81, i kommittéerna
för granskning av planerna för rikets
fästningsbyggnader 1867 och för
revision av läroverksförfattningarna
1870—72, i direktionen för Göta
kanalbolag 1856—62 och 1873—81 samt
i styr. för Allm. hypoteksbanken
ocli Stockholms enskilda bank 1875—
81. H. var varmt religiös och ägde
mångsidiga litterära och
vetenskapliga intressen samt betydande
stilistisk begåvning, vilket tog sig uttryck
i en rik produktion i militära,
historiska och kyrkliga ämnen. Han utgav
bl. a. "Bibliothek för krigshistoria och
krigskonst" (1837—39; de två första
delarna tills, med O. Pettersén),
"Afhandling om krigsmaktens och
krigskonstens tillstånd i Sverige under
konung Gustaf II Adolfs regering"
(1846; prisbelönt med Vitt. akad:s
stora guldmedalj 1839), "Lifvet efter
döden. Betraktelser af En Lekman"
1867), "Kriget i Tyskland år 1866"
(1869), "Några betraktelser i
anledning af kriget mellan Frankrike och
Tyskland 1870" (1871), "Frankrike
och Tyskland åren 1866—74" (1S77)
samt akademiska minnesteckningar
över bl. a. J. A. von Hartmansdorff
(1870), O. G. Rehnsköld (1878), C. F.
Akrell (s. å.), J. N. Tersmeden (1879)
och Jacob De la Gardie (1880).
Dessutom var H. flitigt verksam i tidn.
och tidskr. i dagspolitiska frågor. H.
var medl. av de flesta sv. lärda ocli
vittra samfund samt en mängd
utländska. Bland de förra må nämnas
Krigsvet. akad. 1839 (sekr. 1839—
43), Vitt. akad. 1847 (hedersled. 185S),
Mus. akad. (hedersled.) 1854, Sv.
akad. 1856 (sekr. 1874—81),
Lant-bruksakad. 1858 (hedersled. 1865) och
Vet. akad. 1860. H. blev fil. heders-
dr i Lund 1868 och jur. hedersdr i
Köpenhamn 1879. Han blev
serafimer-riddare 1858 och riddare av danska
Elefanterorden 1864. — Det
uppdagades 1881, att H. till följd av förtvivlad
affärsställning för att täcka en del av
sina skulder tecknat en brorsons namn
under vissa förbindelser. Denne
inlöste dessa, men H:s anseende var
tillspillogivet, och han nödgades
avsäga sig alla sina förtroendeuppdrag
och ledamotskap av akad:er ocli vittra
samfund och återlämna sina
ordensdekorationer samt entledigades från
befattningen som univ.-kansler. Som
en bruten man lämnade han
fäderneslandet och bodde sedan till sin död
i s. Frankrike. Hans tragiska sorti
ur det offentliga livet väckte ett
enormt uppseende samt sorg och
förstämning hos alla dem, som beundrat
hans framstående egenskaper och
betraktat honom som typen för den
sanne riddersmannen. — Gift 1837
med Maria Catharina Rosén. — Litt.:
L. De Geer, "Minnen" (1—2, 1892);
" Ur H. H:s brefsamling", utg. av G.
Carlquist (1—2, 1914); C.
Hallendorff, "Från Karl XV :s dagar"
(1924); "Ur Louis De Geers
brevsamling", utg. av L. De Geer (1929).
E—r H—n.
11. Hamilton, Bengt H u g o
Archibald, greve, hovman, jordbrukare, f.
20 april 1821 på Blomberg i Husaby
skn, Skarab. län, † 30 nov. 1892
därstädes. Föräldrar: godsägaren ocli v.
häradshövdingen greve Hugo David
H. och Maria Charlotta von Hofsten.
Brorson till H. 7. — H. blev student
i Uppsala 1837, avlade kansliex. 1840
och var attaché vid sv. legationen i
Wien 1841—42. År 1839 avlade han
offieersex., blev löjtnant 1848 och tog
avsked 1854. Han var kammarherre
hos änkedrottning Desideria 1853—
60. — H. tillhör de bemärkta ocli
nitiska främjarna av det sv. jordbrukets
utveckling. Han studerade 1845 i
Alexander Hamilton.
Malcolm Hamilton,
Tyskland, förvaltade 1853—63
faderns gods österäng vid Kinnekulle
samt ägde flera stora egendomar, bl.
a. från 1863 Blomberg och 1863—66
Hjälmsäter, båda på Kinnekulle.
Genom införsel av avelsdjur 1874
grundade lian ardennerstuteriet på
Blomberg med dess högklassiga avel, ocli
Blombergs mejeri blev 1864
statsunderstödd station för elevutbildning.
H:s mångsidiga arbete för
jordbruket utfördes främst inom Skarab.
läns hushållningssällskap, där lian
tillhörde beredningsutskottet 1856—
57 och 1859—67 samt var ordf. 1867
—92. Han ivrade även för närmare
samverkan mellan de olika
hushållningssällskapen. Från 1863 tillhörde
ban Skarab. läns landsting, och han
deltog i ståndsriksdagarna 1847—65
(utom 1862—63) samt var led. av
Första K. 1867—75. År 1866 var lian
statsrevisor. Han blev led. av
Lant-bruksakad. 1867 och hedersled, där
1887. Han fick 1866 Skarab. läns
hushållningssällskaps stora guldmedalj
och utsågs 1876 till hedersled, i
sällskapet, som 1907 bildade Hugo
Hamiltons minnesfond för hästavelns
uppmuntran. År 1891 erhöll lian Illis
quorum i 18 :e storleken. -—- Gift 1)
1S54 med grevinnan Charlotta Beata
Lovisa Hamilton, † 1855; 2) 1861 med
Sofie Nordenfeldt. S. L.
12. Hamilton, M a l c o Im Walter,
greve, arméofficer, f. 24 okt. 1825 på
Blomberg i Husaby skn, Skarab. län,
† 1 maj 1903 i Stockholm. Bror till
H. 11. — H. blev underlöjtnant vid
Västgöta reg. 1845, avlade 1850 ex.
vid Högre artilleriläroverket,
förordnades till generalstabsofficer 1851
samt blev major 1862, stabschef i
Tredje militärdistriktet 1864 och
överstelöjtnant 1870. Han utnämndes
till överste och chef för Västgöta reg.
1S72, till generalmajor i armén och
tf. generalbefälhavare i Tredje mill-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
