Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Hamilton, Hugo - 2. Hamilton, Hugo Johan - 3. Hamilton, Gustaf David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hamilton
270
Hamilton
riglieter. På Riddarhuset opponerade
han sig 1713 mot beslutet att
uppdraga regeringen åt Ulrika Eleonora
som riksföreståndarinna. Ett kungl,
brev s. å. tillerkände honom
generalmajors ställning från 1711. År 1715
utsågs han på grund av sin skotska
börd och sina förbindelser med
jacobi-terna till ledare för en planerad sv.
expedition till Skottland för att
hjälpa den s. k. pretendenten, men
projektet blev aldrig verklighet. Efter
Karl XII:s hemkomst utnämndes H.
till generallöjtnant och landshövding
i Västernorrl. län (1716). Hans mest
maktpåliggande uppgift blev att
anskaffa manskap, utrustning och
proviant åt hären, och han nedlade ett
oerhört arbete på denna uppgift.
Bland dem, som möjliggjorde den
väldiga kraftutvecklingen efter Karls
hemkomst, intar H. en hedersplats,
och lian lyckades också genom sitt
fasta uppträdande och sitt
välorganiserade motstånd rädda Gävle från att
plundras av ryssarna 1719. S. å. blev
ban generalfälttygmästare och
flyttade till Stockholm men fick även de
följ. åren befälet över trupperna i
Norrland. Han skördade emellertid
denna gång inga större lagrar utan
synes även han ha smittats av den
allmänna defaitismen. H. utvecklade
sig till en typisk repr. för
frihetstidens adelsmän och talade vid
riksdagarna 1720 ocli 1723 ivrigare än
någon annan för ständernas
suveränitet. -—- Gift 1687 med Anna
Margaretha Henriksdotter. — Litt.: P.
Sörensson, "Generalfälttygmästaren H.
H." (1915). " H. N.
2. Hamilton, H u g o J oli an,
friherre, krigare, f. 1668 eller 1669, † 9
jan. 1748 på Tuna i Rystads skn,
östergötl. län. Föräldrar:
generalmajoren och landshövdingen friherre
Malcolm II. och Catharina Makeléer.
Hugo Johan Hamilton. Målning (detalj) av
J. H. Scheffel.
Brorson till H. 1. — Redan som
tolvåring började H. sin militära bana vid
Älvsborgs reg., där fadern var överste
sedan 1678. Åren 1683—91 var ban
fänrik vid samma förband, varefter
han överfördes till Livgardet till fot
oeh blev löjtnant där 1692 samt
kapten 1695. Redan dessförinnan hade han
gått i utländsk tjänst och deltog i
Ludvig XIV:s angrepp mot
Nederländerna 1692. De följ. åren stred han på
motsatt sida, under Wilhelm av
Oranien. År 1696 var han åter i Sverige,
och vid det stora nordiska krigets
utbrott befordrades han till
överstelöjtnant vid det nyupprättade
Livdra-gonreg. (1700) samt blev efter slaget
vid Narva s. å. överste vid detta reg.
Han deltog sedan med utmärkelse i
det polska kriget, särskilt vid
Klis-zow 1702 och Fraustadt 1706. Under
det ryska fälttåget utnämndes han i
Ukraina till generalmajor ocli chef
för Ostgöta kavallerireg. 1708. Vid
Poltava stod utom detta reg. även
Skånska ståndsdragon-reg. under hans
befäl. Med dessa trupper hade ban
redan före det egentliga slagets
början deltagit i förföljandet av de
flyende ryska kavallerikårerna, och då
lian återvände till slagfältet, var
nederlaget redan ett faktum. Han gick
emellertid omedelbart till anfall mot
den förföljande ryska armén och
räddade därigenom en stor del av det sv.
infanteriet från att nedhuggas. Själv
blev han tillfångatagen vid
Pere-volotjna och fördles till Moskva, där
han kvarhölls till 1715, då han
flyttades till Kasan för att stanna där till
krigets slut. Först våren 1722 var han
åter i Stockholm. Den långa
fångenskapen hade gjort, att lian förbigåtts
vid befordringar inom armén, och
hans avståndstagande från politiken
och det nya politiska systemet
förbättrade icke hans utsikter
därvidlag. Han fick dock kvarstå som chef
för sitt gamla reg. och utnämndes
1720 till generallöjtnant, 1722 till
general och 1734 till fältmarskalk.
Som gammal karolin kunde han ej
undgå att uppröras över slappheten
och bristen på disciplin inom armén
och över dess dåliga utrustning oeh
utbildning och gjorde kraftiga
framställningar därom lios regeringen.
Först kriget mot Ryssland 1741—43
visade bristerna i hela deras vidd. År
1739 utnämndes H. till befälhavare i
Finland men avsade sig av åldersskäl.
Han anlitades dock som rådgivare i
militära ting och satt med i den
krigsrätt, som dömde generalerna
Lewenhaupt och Buddenbrock. Genom arv
och köp liade han samlat avsevärda
jordegendomar, vilkas kärna
utgjordes av Boo oeh Iboholms fideikommiss
i Örebro län. — Gift 1) 1699 med Eva
Gustaf David Hamilton. Målning (detalj)
av F. Bränder (Gripsholm).
Catharina Falkenberg af Trystorp,
† 1707; 2) 1723 med friherrinnan
Anna Fleming af Liebelitz. — Litt.:
H. E. Uddgren, "Karolinen H. J. H."
(1916). H. N.
3. Hamilton, Gustaf David,
greve, fältmarskalk, f. 29 jan. 1699 på
Forstena i Västra Tunhems skn,
Älvsb. län, † 29 dec. 1788 på
Barsebäck i Barsebäcks skn, Malmöh. län.
Son till H. 1. — H. blev kornett vid
Liv-dragonreg. 1718 och fick sedan sin
militära utbildning i utlandet. Han blev
kapten vid reg. Royal Suédois i fransk
tjänst 1720, deltog i polska
tronföljdskriget och avancerade till
överstelöjtnant 1740. Under andra schlesiska
kriget deltog han på preussisk sida
1745. I sv. tjänst blev han överste för
ett eget värvat reg. 1741,
generalmajor 1747 och generallöjtnant 1755.
H. upphöjdes i grevligt stånd 1751.
I juli 1758 blev han som äldste
tjänstgörande generallöjtnant
överbefälhavare efter G. F. von Rosen över den
sv. armén i Pommern. Under hans
tid som överbefälhavare gjorde den
sv. armén en framstöt mot Berlin
och nådde i sept. 1758 Fehrbellin. Då
planerna på samverkan med
österrikare eller ryssar slogo fel, måste
svenskarna i början av okt. draga sig
tillbaka. Detta vållade stor
missräkning i rådskretsen, ocli den retlige
kanslipresidenten A. J. von Höpken
sände H. den 17 okt. ett skarpt brev,
fullt av förebråelser och sarkasmer.
I sitt värdiga svar begärde H. avsked
som överbefälhavare, vilket
omedelbart beviljades. År 1765 fick han
avsked ur krigstjänsten med
fältmarskalks rang. —■ På 1760-talets
riksdagar var H. en av hattarnas ledande
män. Han var 1761—62 partiets
skattmästare, uppträdde på 1765—66 års
riksdag som försvarare av
växelkontoren och var 1769 medl. av sekreta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
