Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Gyllenstierna, Conrad - 15. Gyllenstierna, Christoffer - 16. Gyllenstierna, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyllenstierna
198
Gyllenstierna
Conrad Gyllenstierna. Målning (detalj)
utgången från D. K. Ehrenstrahl verbstad.
konungamaktens rättigheter oeh av
reduktionen. Som ordf. från 16S0 i
den stora kommissionen utmärkte han
sig för en långt driven hårdhet; 1682
föreslog han i sekreta utskottet, att
riksdagen genom formlig bekräftelse
av kommissionens åtgärder skulle
överta ansvaret för dessa till
tryggande av dess medl. mot framtida
efterräkning. Vid den högtidliga
avslutningen av denna riksdag, där den
kungliga envåldsmakten slutgiltigt
befästs, gav G. i adelns namn uttryck
för underdånigaste vördnad och
tacksamhet gentemot konungen. — Gift
1) 1669 med friherrinnan Märta
Christina Ulfsparre af Broxvik, †
1671; 2) 1675 med grevinnan Eva
Lewenhaupt. O. H.
15. Gyllenstierna, Christoffer,
greve, riksråd, överståthållare, f. 17
nov. 1639 på Viborgs slott, Finland, †
14 juni 1705 i Stockholm. Bror till G.
14. —-G. ägnade sig efter studier i
Uppsala och utländska resor åt den
militära banan och avancerade 1673 till
överste vid Livgardet. Han tillhörde
vid denna tid kretsen av Karl XI :s
intima vänner bland de unga
officerarna och befäste sedan sin ställning
genom lysande tapperhetsprov under
danska kriget. Efter drabbningen vid
Halmstad i aug. 1676, då G. sårades
genom ett pistolskott i halsen,
utnämndes han för visad tapperhet till
generalmajor. Han anförde Livgardet
också i slaget vid Lund i dec. s. å. och
återfanns på valplatsen, avklädd och
ymnigt blödande ur en mängd sår.
Belöningen följde genom utnämningen
till generallöjtnant följ. år, varefter
G. deltog även i slaget vid
Landskrona. Under riksdagen 1680 var G. en av
ledarna för den kungatrogna falangen
på Riddarhuset, genom vilken besluten
om förmyndarräfsten och reduktionen
genomdrevos. Han uppträdde därvid
som repr. för lågadeln och vände sig
med skärpa mot "de få, som hava
sugit till sig riksens märg". Han
insattes i Kammarkommissionen,
Likvidationskommissionen över Stora
kommissionens domar och
Reduktionskollegiet (fr. o. m. 1688 ersatt av Kongl.
M:ts deputerade till
reduktionsver-kets avslutande), där han 1687
förordnades att jämte A. J. De la
Gardie tjänstgöra som ställföreträdande
chef. År 1681 hade G. inkallats i
rådet och året därpå utnämnts till
överståthållare; hans verksamhet på sistn.
post kom att omfatta den osedvanligt
långa tiden av tjugutre år. I Karl
XI :s testamente insattes G. som en
av riksförmyndarna med högsta
överinseendet över krigsmakten. I
motsats till Bengt Oxenstierna, G: s gamle
antagonist inom rådet, hörde han till
de ivrigaste anhängarna av planen på
Karl XII:s tidiga myndighetsförkla-
Christoffer Gyllenstierna. Målning (detalj)
av D. K. Ehrenstrahl 1690 (Gripsholm).
ring, som också genomdrevs på
riksdagen ett halvt år efter faderns död.
G. insattes 1700 som led. av
defen-sionskommissionen samt i den
råds-deputation, som skulle fungera som
justitierevision. Under krigsåren
ställdes stora anspråk pà G. även som
överståthållare, och bl. a. hade han
ansvaret för de i huvudstaden
varande krigsfångarna. Ehuru G., liksom
Karl XII, var anhängare av en sträng
fångpolitik, visade han sig i praktiken
icke oemottaglig för humana
synpunkter. Hani upphöjdes 1687 till greve av
Ericsberg i Södermanland. Det var G.,
som genom utökningar och
förbättringar av Ericsberg gav godset dess
senare glans. —- Gift 1) 1669 med
grevinnan Gustaviana Juliana
Oxenstierna, † 1675; 2) 1696 med
pfalzgrevin-nan Catharina. A. M.
16. Gyllenstierna, Nils, greve,
arméofficer, ämbetsman, f. 13 okt.
1648 i Wismar, Mecklenburg, † 30
mars 1720. Föräldrar: v.
kommendanten i Wismar, överstelöjtnanten
friherre Carl G. och Sidonia
Manner-sköld. —- Efter studier vid univ. i
Uppsala, Rostock och Königsberg gick
G. i krigstjänst 1666 vid trupper
förlagda i Bremen och blev kapten vid
greve Dohnas reg. 1668. Han företog
sedan en lång resa (1669—72) genom
de flesta av Europas länder och gick
sistn. år som major i holländsk tjänst.
Som överstelöjtnant i holländska
armén stred han tappert i slaget vid
Seneffe, där han sårades. Tillfrisknad
återvände han till Sverige och deltog
i kriget mot Danmark, varunder han
blev överste för ett av honom själv
uppsatt kavallerireg. 1677. År 1693
utnämndes han till generalmajor vid
kavalleriet och landshövding i
Jön-köp. län, och 1698 befordrades han
till kavallerigeneral och
generalguvernör över Bremen och Verden. Strax
fore utbrottet av det stora nordiska
kriget utnämndes G. 1699 även till
befälhavare över de sv. trupperna i
Tyskland. Vid det danska angreppet
mot Holstein förde han i början av
1700 dessa jämte allierade tyska
styrkor mot danskarna, som angripit
Holstein, och han tvang dem att upphäva
belägringen av Tönningen. Hans
strävan till en snabb offensiv mot själva
Danmark omintetgjordes dock av de
ovilliga tyska allierade, varvid G:s
egen envishet torde lia spelat en roll.
G., som var anhängare av den
nederländska lineartaktiken, stod i likhet
med flera andra av Karl XII:s
officerare främmande för dennes
förintelsetaktik. Understundom kunde
eller ville han inte helt följa
konungens intentioner, vilket visade sig,
då konungen 1702 sökte
sammanföra skilda sv. armégrupper för att
fullständigt innesluta och krossa
konung Augusts armé i Polen. Till
Nils Gyllenstierna. Målning (detalj) av D.
von Krafft 1718.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
