Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Grundel-Helmfelt, Simon - 2. Grundel, Jacob - Grundelstierna, ätt - Grundelstirena, Carl Henrik - Grundström, Claes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grundel
122
Grundström
Simon Grundel-Helmfelt, Målning (detalj)
av D. K. Ehrenstrahl (privat ägo).
fältet. Snabbare än de flesta steg han
också i graderna. Efter slaget vid
Breitenfeld 1642 utnämndes han s. å.
till kapten vid Torstensons livreg. och
deltog med utmärkelse som major vid
artilleriet i dennes danska fälttåg
1643—44. Efter striden vid Jankow
1645 blev han överstelöjtnant vid
Torstensons livreg. År 1646
efterträdde han von Mardefelt som
generalkvartermästare, blev följ. år
överkommendant i Stade och övriga bremiska
befästningar samt utnämndes 1649
till överste för Sveriges in- och
utländska artilleri. Under en följd av år
arbetade han därefter målmedvetet på
artillerivapnens kvalitativa
förbättring, varvid han särskilt strävade
efter en ökad standardisering inom
den sv. vapenindustrin. För sina
förtjänster kallades G. 1653 till
krigsråd. Hans arbete på artilleriets
utveckling avbröts vid polska krigets
utbrott 1655, då han befordrades till
generalmajor vid infanteriet. Följ. år
utnämndes ban till guvernör i Kiga.
Sin ärorikaste bragd utförde han där
sommaren 1656, då han med en styrka
på 5 000 man trots brist och sjukdom
framgångsrikt försvarade staden mot
en mångfaldigt överlägsen rysk här
under tsar Alexejs ledning. Efter sex
veckors belägring måste ryssarna dra
sig tillbaka med stora förluster. Följ.
år fortsatte G. Eigas försvar mot
polacker och litauer och rensade
Livland från fiender. År 1658 befordrades
lian till generallöjtnant vid
infanteriet, och följ. år utnämndes han till
generalguvernör över Ingermanland
och Kexholms län. Åren 1664—68
beklädde han rikstygmästarämbetet;
sistn. år utnämndes han till
fältmarskalk och till generalguvernör över
Karva och Ingermanland. Som
generalguvernör reorganiserade han
rättskipningen och förvaltningen i sin
provins. Särskilt intresse ägnade lian
åt att ombygga och förstärka
gränsfästningarna. År 1673 utnämndes lian
till riksråd och beordrades att föra
befälet över armén i Pommern
närmast C. G. Wrangel. G. kom
emellertid ej att delta i kriget mot
Brandenburg utan lämnade 1675 armén för
att söka bot för sin svaga hälsa vid
en tysk kurort, varvid han höll på att
bli tillfångatagen av danskarna. Han
lyckades dock rädda sig genom en
äventyrlig flykt över England och
anlände i april 1676 till Göteborg. Det
danska kriget hade då utbrutit, och
omedelbart efter hemkomsten
kallades G. att under Karl XI vara
överbefälhavare för armén i Skåne. Det är
svårt att bedöma G:s insats i de
skånska fälttågen. Med sin försiktiga
läggning var han ingen egentlig
fältherrenatur och saknade förståelse för
konungens djärva planer. Rutger von
Ascheberg torde därför ganska snart
ha efterträtt honom som konungens
närmaste militäre rådgivare. G. var
emellertid överbefälhavare i slagen
vid Halmstad och Lund, vid vilket
senare ban gjorde sig skyldig till en
ödesdiger felmanöver genom att
splittra stridskrafterna; hans insats
fördunklas därför helt av konungens.
I slaget vid Tirup (Landskrona) 1677
ledde han den vänstra flygeln och
stupade där i spetsen för sina trupper.
— Som karaktär håller G. måttet
bättre än de flesta av sin tids
fältherrar. Hans flärdfrihet var berömd i
armén liksom hans rättrådighet och
humana uppträdande. Fastän han var
av borgerlig härkomst, gjorde han en
snabb karriär, vilket skaffade honom
många avundsmän bland högadeln.
Han adlades 1646 med namnet
Hjelm-felt och upphöjdes 1674 i friherrligt
stånd, varvid lian kallade sig
Grundel-Helmfelt. G. är begravd i Storkyrkan
i Stockholm. — Gift 1) 1647 med
Margareta von Truchses, † 1655; 2)
1656 med Margareta Hedvig von Parr.
Tills, med sin andra gemål instiftade
G. det Helmfeltska stipendiet till
förmån för studerande vid Uppsala univ.
A.Åg.
2. Grundel, Jacob, friherre,
krigare, ämbetsman, f. 29 dec. 1657 i
Stockholm, † 4 jan. 1737. Föräldrar:
borgmästaren Jacob G. och
Magdalena Catharina Lemnia. Halvbror till
G. 1. — G. inträdde vid krigsmakten
1673 och deltog sedermera med
utmärkelse i bl. a. slagen vid Lund,
Narva och Hälsingborg. År 1701
dömdes han som överstelöjtnant tjänsten
förlustig på grund av
insubordination mot sin reg.-chef Magnus
Stenbock. G., som på grund av sin
förseelse råkat i onåd hos konungen,
återinträdde i tjänst 1709 och erhöll
senare av rådet i uppdrag att försvara
Stockholms skärgård. Han blev 1719
landshövding på Gotland och senare
s. å. i Västerbotten. G. upphöjdes 1720
i friherrligt stånd, fick s. å.
generalmajors titel och erhöll 1733
generallöjtnants avsked. — Gift 1685 med
Margareta Beata de Besche. B. B.
Grundelstierna, ätt,
härstammande från Henrik Müller, som på
1600-talet var rådsförvant i Lybeck. Hans
son Henrik Müller (f. omkr. 1615, †
1690) kom till Stockholm, där han
blev guldsmed. Han var far till
kammarrådet Albin Müller (f. 1665, †
1730), som 1719 adlades med namnet
G. Samtidigt med honom adlades hans
svärson Julius Göös (f. 1687, † 1740),
advokatfiskal i Kammarkollegium,
med samma namn och nummer. Albin
G. blev far till
bergsvetenskapsmannen och herrnhutaren Carl Henrik G.
(se nedan). Ätten utslocknade med
Julius G:s sonsons sonson,
lantbrukaren Oskar Julius Albin G. (f. 1S13,
† 1863).
Grundelstierna, Carl Henrik,
bergsvetenskapsman, herrnhutare, f.
28 okt. 1701, begravd 22 juli 1754
i Stockholm. Föräldrar:
kammarrådet Albin G. och Margareta
Bud-beckia. — G. studerade i Uppsala och
vid utländska univ., varefter han
1722 blev auskultant i
Bergskollegium. År 1726 lämnade ban Sverige
för att studera vid utländska
bergverk, närmast tyska. Han återkom
1729 och blev följ. år vid faderns död
ägare till Olhamra gård i Vallentuna
skn i Uppland, varjämte lian skall ha
varit faktor vid ett såpbruk. — Under
sin långa utlandsvistelse blev G.
bekant med herrnhutismens grundare
greve von Zinzendorf. Under dennes
inflytande blev han en varm
anhängare av herrnhutismen, den förste kände
i Sverige. G. var närvarande 1727
i Herrnhut, då brödraförsamlingen
stiftades, och genom honom knot
Zinzendorf vänskapliga förbindelser med
den sv. pietismens repr. Efter sin
hemkomst spred G. i Sverige
kännedom om den herrnhutiska rörelsen,
men han blev aldrig någon ledare av
betydelse. — Gift med Christina
Nyman. T. M.
Grundström, Claes Axel Amos,
arkitekt, f. 5 dec. 1844 i Hacksta skn,
Uppsala län, † 2 juni 1925 i
Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren I saale
G. och Brita Helena Wahlström. —
Efter förberedande studier bl. a. vid
Teknologiska inst. i Stockholm 1866
—67 blev G. elev vid Konstakad. 1868
och kom där under ledning av F. W.
Scholander, som i honom såg en
framtidsman och sin egen efterträdare vid
akad. Som praktikant på H.
Zettervalls arkitektkontor hade G. 1873 ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
