Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Grubb, Rut - Grubbe, ätt - 1. Grubbe, Christoffer - 2. Grubbe, Lars - 3. Grubbe, Gustaf - 4. Grubbe, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grubbe
120
Grubbe
skolan, frän 1926. G. var led. av
barnavårdsnämnden 1930—35 ocli är
ordf. i hälsovårdsnämnden sedan
1941. Vid centralfängelset för kvinnor
i Växjö blev hon läkare 1937 ocli dir.
1940. Hon innehade
sakkunniguppdrag i befolkningskommissionen 1935
och i lösdrivarlagstiftningskommittén
1938. Livligt socialt verksam, har hon
även tills, med sin make utgivit
"Släktlivet — en bok för gossar och
flickor" (1931) och "Vad skola vi
säga våra barn om släktlivet?" (s. å.).
G. tillhör stadsfullmäktige i Växjö
sedan 1931. — Gift 1916 med
reg.-läkaren Erie Oscar Grubb. P. H. T.
Grubbe, ätt, vars äldste kände
stamfar, Lars, under 1500-talets senare
hälft var rådman i Linköping. Hans
son, ämbetsmannen Christoffer
Larsson, adlades 1645 med namnet G.
(G. 1). Svåger till honom var
diplomaten Lars G. (G. 2), som antog samma
namn; han adlades 1629 på sin faders
vägnar med namnet Stiernfelt men
kallade sig fortfarande G. Sonsöner
till G. 1. voro översten Christoffer
Adolf G. (f. 1663, † 1741), stamfar för
ättens huvudgren, och dennes bror,
amiralen Gustaf G. (G. 3).
Christoffer Adolf G: s sonsons son var filosofen
och politikern Samuel G. (G. 4). Ätten
utdog 1906.
1. Grubbe, Christoffer
Larsson, ämbetsman, f. 30 juni 1593 eller
1594 i Linköping, † 24 aug. 1681 på
Stjärnemo i Kristvalla skn, Kalmar
län. Son till rådmannen Lars i
Linköping. — G. inskrevs som student i
Uppsala 1611, blev skrivare i
furstliga kansliet på Vadstena slott 1616,
i k. kansliet 1619, sekr. på Kalmar
slott 1621 ocli vid sv. kansliet i
Tyskland 1633. Han utnämndes till
justi-tiepresident (borgmästare) i Kalmar
1636, blev häradshövding i Ölands s.
mot 1641 och v. landshövding i
Kalmar län 1665 samt tog avsked från
sina ämbeten 1672. Han adlades 1645
med namnet G. och fick därvid
tillstånd att upptaga det Stiernfeltska
sköldemärket efter svärfadern. På
äldre dagar började G. ägna sig åt
litterära sysselsättningar. Han utgav
1671 en sammanfattning av Erik
Jö-ransson Tegels krönika om Gustav
Vasa och översatte uppbyggliga
småskrifter om ålderdom ocli död. Två av
hans arbeten ha intresse även för
senare tid. Det ena, "Penu proverbiale"
(1665; ny uppl., utökad av L.
Tör-ning, 1678), är en stor samling sv.
ordspråk, uppblandade och jämförda
med latinska och tyska sentenser. I
marginalen göras talrika
hänvisningar till bibelställen. G. synes ha fått
uppslaget till detta betydelsefulla
verk genom Erasmus Rotterdamus’
filologisk-pedagogiska verk "Adagia",
som han flitigt citerar. Det andra är
"Prænomina Sueogothica" (1675), en
förteckning av på G:s tid och tidigare
brukliga dopnamn i Sverige ocli dess
provinser. — Gift 1) 1620 med Maria
Olofsdotter Krusberg, † 1629; 2) 1630
med Kerstin Stiernfelt. G. B.
2. Grubbe, Lars, diplomat, f. 21
jan. 1601 i Linköping, † 23 okt. 1642
i slaget vid Breitenfeld nära Leipzig.
Föräldrar: assessorn i Göta hovrätt
Peder Mattsson och Anna
Andersdot-ter Björnram, första gången gift
Grubb. — G. studerade 1617—23 i
Uppsala och sedermera i Rostock,
Helmstedt, Wittenberg och Leiden.
På sommaren 1626 blev han antagen
som Axel Oxenstiernas privatsekr. År
1629 adlades lian jämte sin fader med
namnet Stiernfelt men behöll namnet
G., som han tagit efter sin morfars
möderne. Han blev samtidigt knuten
till konungen men anlitades främst
för budskickning till kanslern. Under
det tyska fälttåget 1630—32 förestod
han tidtals konungens fältkansli. De
närmast följ. åren fungerade lian
huvudsakligen som mellanhand mellan
kanslern och riksrådet och som
underhandlare med de tyska furstarna.
Åren 1634—36 var han resident i
Hamburg och legat i de
nedersachsis-ka och westfaliska kretsarna, där
lian, särskilt på grund av nederlaget
vid Nordlingen, liade att kämpa med
stora svårigheter. Sedan han lämnat
dessa befattningar, vistades han fram
till 1641 mestadels i Sverige. Ehuru
han erhöll flera poster och bl. a. 1637
utnämndes till underståthållare i
Stockholm, kände han sig
tillbakasatt och anslöt sig till oppositionen
mot rikskanslern. Framför allt stod
han J. Adler Salvius nära men
uppehöll även förbindelser med
pfalzgre-ven Johan Casimir. År 1641
utnämndes G. till assistensråd med uppdrag
att ordna förhållandena vid
huvudarmén i Tyskland efter Johan Banérs
Samuel Grubbe.
död. Ehuru han därvid uppträdde
med kraft och duglighet, lyckades lian
slutföra sin uppgift först efter
Lennart Torstensons ankomst. G. följde
sedermera armén som politisk
rådgivare men hölls utanför den egentliga
krigsledningen, fastän lian erhållit
militärt befäl. Han stupade i slaget
vid Breitenfeld 1642 vid Torstensons
sida, fälld av en kedjekula, som även
slet av huvudet på pfalzgreven Karl
Gustavs häst. — G. var en av de mest
betydande bland de diplomater, som
fostrats av Axel Oxenstierna. Hans
skrivelser utmärkas av god
iakttagelseförmåga, uppriktighet och ett
livligt framställningssätt. Till lynnet
synes han ha varit hetsig och
misstänksam. -— Gift 1630 med Catharina
Gottschalksdotter. ■—- Litt.: P. G.
Berggren, "L. G." (1898). B. B.
3. Grubbe, Gustaf, sjöofficer, f.
18 dec. 1669, † 4 nov. 1759 i
Karlskrona. Föräldrar: kaptenen Peter G.
och Elisabeth Forbes af Lund.
Sonson till G. 1. — G. inskrevs vid
flottan 1684, tjänstgjorde 1690—98 i
holländska flottan och deltog därunder i
kriget mot Frankrike, var som
fartygschef med i
landstigningsoperatio-nerna mot Själland och utmärkte sig
sedermera vid flera tillfällen under
det nordiska kriget. Han blev
schout-bynacht 1719, viceamiral 1732, amiral
1736 och president i
Amiralitetskollegium 1742. — Gift 1703 med Anna
Christina Lagercrantz. B. B.
4. Grubbe, Samuel, filosof,
universitetslärare, politiker, f. 19 febr.
1786 på Segloraberg i Seglora skn,
Älvsb. län, † 6 nov. 1853 i Uppsala.
Föräldrar: majoren Carl Christoffer
G. och Ulrika Schutz. — G. inskrevs
vid Uppsala univ. 1802 och blev där
mag. och docent i filosofi 1806. År
1813 blev han Höijers efterträdare
som prof. i logik och metafysik men
utbytte efter Bibergs död 1827 sin
professur mot den då ledigblivna i
etik och politik. G. var medl. av 1825
—28 års undervisningskommitté. Vid
riksdagen 1834—35 var han univ:s
repr., och 1840—44 var han
konsultativt statsråd (1840—42 tf. chef för
Ecklesiastikdep.). — G:s filosofi
utgör en länk i den utvecklingskedja i sv.
filosofi, som för övrigt betecknas av
namnen Geijer, Biberg, Boström ocli
Wikner (den
"personlighetsfilosofiska" linjen). I sitt tänkande anknöt
han närmast till
transcendentalfilo-sofin. Med sin synnerligen
mångsidiga beläsenhet och sin fallenhet för
noggrann prövning och lugnt
övervägande var lian ingen sekterist, ocli
samtidigt som hans filosofi pekar
framåt mot boströmianismen, stod
han upplysningsfilosofin, sådan den i
Sverige företräddes av Leopold, nära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
