Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fincke, Gustaf - Fineman, släkt - 1. Fineman, Carl Olof - 2. Fineman, Gottfrid - Finlay, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fineman
518
Finlay
—■ Rautalampi socken och, med
utgångspunkt från den bottniska
kusten, en kyrksocken kring Ule träsk.
I synnerhet den senare kolonisationen
innebar en sv. gränsförskjutning åt
ö., verkställd under militärt skydd
mot de ryska karelarna. -— F. vann
i hög grad Gustav Vasas förtroende
och fick i fortsättningen många och
maktpåliggande uppdrag. Även Erik
XIV gav honom betydelsefulla
uppgifter. År 1561 blev F. ståthållare i
Reval, och 1563 sändes han till
Ryssland för förhandlingar angående
Estland. Tidigare hade han flera gånger
fungerat som gubernator över
Finland, och denna höga post innehade
han vid sin död. De samtida källorna
anklaga stundom F. för egennytta och
egenmäktigt förfarande. I det fallet
skilde han sig inte från sina samtida
ståndsbröder. -—■ Gift 1545 med Mätta
Stensdotter Ille. N. S.
Fineman, släkt, härstammande
från en gammal fransk adelsätt. Den
sv. släktgrenens stamfar, Godefroy de
F., flyttade på 1630-talet till Sverige.
Hans son, föreståndaren för Louis De
Geers kontor i Norrköping Francois
F. († 1665), blev farfar till
löjtnanten och lantmätaren Johannes F. (f.
1689, † 1758). En äldre son till
denne, lantmätaren Georg Johan F. (f.
1719, † 1776), blev farfar till
pedagogen och Iäroboksförf. Carl Olof F.
(F. 1). En yngre son till Johannes F.
var överdir. i Tullverket Carl Ludvig
F. (f. 1745, † 1800), som blev farfars
far till meteorologen och
industrimannen Gottfrid F. (F. 2). Från Carl
Ludvig F. härstamma alla nu levande
medl. av släkten.
1. Fineman, Carl Olof, pedagog,
läroboksförfattare, f. 15 maj 1792 i
Älgå skn, Värml. län, † 29 juli 1863
i Stockholm. Föräldrar: andre
lantmätaren Johan Adam F. och Anna
Catharina Ekelund. — År 1813
in-skrevs F. som student vid Uppsala
univ., där ban blev fil. mag. och präst
1818. Han tjänstgjorde några år som
pastor i huvudstaden och var
1821—-59 lärare vid Stockholms allm.
barnskola, där han undervisade efter
växelmetoden. År 1828 blev han led.
av kommittén för granskning av
rikets allm. undervisningsverk. — F.
var en nitisk och skicklig lärare, som
genom sitt författarskap gjorde en
betydande och värdefull insats i vårt
lands folkundervisning. Flera av hans
för folkskolan avsedda läroböcker voro
de första på sitt område. Hans
viktigaste arbeten äro "Lärobok uti
räknekonsten" (1826; 2:a uppl. 1833),
"Svensk rättstafnings- och
rättskrifningslära" (1828), "Bokstafs-,
stafvelse*, ord- och renläsningsbok" (1829;
4:e uppl. med titel "Lärobok för staf-
vering och renläsning", 1856),
"Inledning till geometrien" (1832),
"Utan-stafnings- och dicteringscurs" (1842),
"Svensk språklära" (1852) och
"Ta-bula och förberedande öfningar till de
fyra allmänna räknesätten" (1855).
Därjämte utgav F. predikningar och
smärre skrifter om folkskolan. —
Ogift. S. L.
2. Fineman, Carl Gottfrid,
meteorolog, industriman, f. 31 juli 1858
i Hudiksvall, † 15 febr. 1937 på
Rib-bingsfors i Amnehärads skn, Skarab.
län. Föräldrar: provinsialläkaren Carl
Ludvig F. ocli Rosa Albertina
Wilhelmina Säve. — F. avlade mogenhetsex.
i Hudiksvall 1876 och blev fil. kand.
1879, fil. lic. 1883 och fil. dr 1889, allt
vid Uppsala univ. Han var lärare i
fysik ocli meteorologi vid Ultuna
lant-bruksinst. 1881—83, deltog som
fysiker ocli meteorolog i fregatten
Vanadis’ världsomsegling 1883—85, var
docent i meteorologi vid Uppsala univ.
1889—95 samt tjänstgjorde vid
Sjö-krigsskolan som tf. lärare i fysik 1891
-—99 och som lärare i detta ämne
1899—1904, varjämte lian förestod
förberedande Sjökrigsskolan 1894—
95 och 1896—1901. Vid
nautisk-me-teorologiska byrån i Stockholm var
lian biträdande från 1896 och
föreståndare 1904—19. Som meteorolog
utgav han en del vetenskapliga
arbeten, bl. a. rörande ett av honom
konstruerat instrument, som han beskrev
i sin drsavhandl., "Spegelnefoskopet
och dess användning vid
molnobservationer" (1889), — Åren 1895—1902
var F. disponent för Ribbingsfors
egendom, som han ägde från 1903.
Även i industrins tjänst var han
verksam under många år, bl. a. 1921—26
som verkst. dir. i Barnängens tekn.
fabrikers ab. i Stockholm och 1899—
1928 som styr.-led. i ett flertal
bolag, ss. Avesta sulfat- och trävaru ab.
1916—18, Frånö nya ab. 1916—20 och
Kramfors ab. 1916—26. Därjämte var
F. 1916—26 ordf. i styr. för Rederi
ab. Fredrika och Rederi ab.
Wilhelmina. Han blev korresponderande led.
av Örlogsmannasällskapet 1893. —
Gift 1891 med Ebba af Geijerstam.
S. L.
Finlay, Robert, efter adlandet
Finlaij, bruksägare, redare, f. 5 nov.
1719 i Dublin, † i sept. 1785 i
Bordeaux. Föräldrar: bankiren Jolin F.
och Maren Davay. — F. var en
immigrant av gammal skotsk adel och en
av de främsta i strömmen omkr. 1740
av utländska tekniker och affärsmän
till Sverige vid tiden för hattpartiets
makttillträde. Hans tidigaste
verksamhet i vårt land, från 1744, är
föga känd. Men sannolikt kom han
snart i beröring med sv. bruks- och
sjöfartskretsar, som drevo järnexport
på Storbritannien. I varje fall
upptogs han av en tidigare inflyttad
irländsk grosshandlare, Frans
Jen-nings, som kompanjon vid
bruksförvärv i Uppland, Hälsingland och
Sydfinland under de första åren av
1750-talet. F. ingick 1753 bolag med Frans
Jennings’ son, Jolin, som blev hans
svåger. Genom inköp av flera
gruvor, järnverk och vapensmedjor i n.
Uppland, mell. Norrland och
Österbotten utvecklade de sin bruks- och
exportrörelse till den största i Sverige.
Deras massförvärv voro ett led i
den livliga omsättning av
bruksegendomar, som både valutaförsämring
och ökad efterfrågan på järn denna
tid skapade, i synn. efter det
pommerska krigets utbrott.
Krigskonjunkturen inspirerade dem även till
uppsättande av en verkstad för pontonvagnar
och ett garveri på Kungsholmen i
Stockholm, sedan importförbud för
engelskt läder utverkats. F. stöddes
liksom Jennings i synnerlig grad av
den rådande hattregimen.
Naturaliserad på Riddarhuset 1755, erhöll F.
1762 kommerseråds titel. Kulmen på
F:s finansiella karriär betecknar hans
övertagande, tills, med
generalmajoren friherre F. Löwen, av det s. k.
tredje Ostindiska kompaniet fyra år
innan de dåv. delägarnas privilegier
utlöpt. De nya bolagsmännens anbud
om förskottsavgifter och lån på
betydande belopp (30 tunnor guld) till det
av kriget ruinerade statsverket
förklarar, att samtliga stånd mot slutet
av riksdagen 1760—62 godkände den
nva koncessionen. -— Men F:s
kapitaltillgång, som väsentligen uppbyggts
på bankolån, var ostadig.
Upplösningen 1761 av firman Finlay och Jennings
varslade om överspekulation från F:s
sida. Kompanjonerna beskylldes för
bedrägliga åtgärder till sedelkursens
stegring under fristerna mellan de
olika bruksköpens avtalande och
likvidering. Båda drabbades av den
förlust, som Kungsholmsgarveriets
nedläggande s. å. medförde. Men de stora
kriserna under fortgången av
1760-talet undergrävde på helt annat sätt
F:s ställning än Jennings’. Den
senare räddade såväl anseende som
förmögenhet, medan både mösspartiets
räfster vid hattarnas fall på
riksdagen 1765—66 och den svåra
defla-tionskrisen i förening med missväxt
vid årtiondets slut för F. under icke
närmare kända omständigheter
medförde katastrofer i båda avseendena,
först konkurs 1771 och sedan
avvikelse ur landet. A. Nordencrantz’
våldsamma attacker 1766—72 mot de två
forna bolagsmännen för ödeläggande
manipulationer under trettio år mot
hela rikets finansväsen visar orimliga
överdrifter. Men detta hätska efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
