Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erskein, Alexander von - Ersson, Erik - Esberg, släkt - 1. Esberg, Johan - 2. Esberg, Zacharias - Esbjörn, Lars Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ersson
456
Esbjörn
krigsråd vid huvudarmén och erhöll
1637 uppdrag att ordna don
pommerska förvaltningen. År 1642 blev E.
ånyo krigsråd vid armén och deltog
som dennas repr. vid fredskongressen
i Osnabruck ocli Munster 1646—47.
Han utnämndes 1648 till
krigspresident vid huvudarmén och var jämte sv.
generalissimus Karl Gustav delegat
vid fredsexekutionsverket i Nürnberg
1649—50. År 1651 fick E. i uppdrag
att ordna styrelsen i Bremen—Verden
och blev president där 1653. Han
adlades 1652 och upphöjdes 1655 i
fri-herrligt stånd men tog ej
introduktion på Riddarhuset. Under polska
kriget blev E. på nytt krigspresident
1655 men tillfångatogs följ. år av
polackerna vid Warszawa och dog kort
därefter. Under sin mångskiftande
verksamhet hopbragte E., ofta på
hänsynslösa vägar, ansenliga
samlingar av böcker och arkivalier. Delar
av handskriftssamlingen ocli av E:s
eget tjänstearkiv förvaras i
statsarkivet i Hannover. — Gift 1) 1627
med Eufrosyne Sibrandes, † 1647; 2)
1648 med Lucia Kristina von
Wartens-lében. B. B—é.
Ersson, Erik, i Vallsta,
riksdagsman, f. 15 jan. 1811 på Vallsta, Arbrå
skn, Hälsingland, † 21 mars 1872
därstädes. Föräldrar: hemmansägaren
Erik Johansson Fors och Brita
Jonsdotter.— Efter faderns död övertog E.
skötseln av gården och inlöste den 1841
av medarvingarna. Han fick tidigt
allehanda kommunala uppdrag och
deltog fr. o. m. 1847 med undantag av
1850—51 i samtliga riksdagar fram
till 1868 som repr. för V. Hälsinglands
domsaga. E. var tidtals den ledande
inom bondeståndet. Han var led. av
lagutskottet vid riksdagarna
1853—-54 och 1856—5S samt vid alla de följ.
riksdagarna medl. av statsutskottet.
I grundskattekommittén talade E.
1864 för en avlösning av dessa skatter
och intog för övrigt en moderat
konservativ hållning. Han var medl. av
unionskommittén 1865—67 och
anhängare av full likställighet för
norrmännen. Då Lantmannapartiet
bildades (1867), kom E. icke att inta
den position i detta, som han tidigare
haft i ståndet. Till en del var detta
måhända att tillskriva hans
vacklande hälsa. Han upprätthöll en mycket
livlig korrespondens med den nye
ledaren Carl Ifvarsson, även sedan han
1868 trätt tillbaka från det politiska
livet. — Gift 1) 1836 med Elsa
Ers-dotter, † 1849; 2) 1850 med Anna
Johansdotter. — En son till E. i
hans andra gifte var lantbrukaren och
riksdagsmannen Johan Ericsson (se
denne). H. N.
Esberg, släkt, härstammande från
en bonde i Edsbergs skn, Örebro län,
Erik Ersson i Vallsta.
som levde i början av 1600-talet. Hans
son Andreas Laurentii, slutligen
kyrkoherde i Kumla och Hallsbergs förs :s
pastorat av Strängnäs stift och
kontraktsprost († 1685), antog efter
födelsesocknen släktnamnet Edzbergius,
förkortat till E. av dennes söner,
superintendenten Johan E. (E. 1) och
biskopen Zacharias E. (E.2). Den
sistnämndes söner, bergsrådet Erik E. (f.
1699, † 1769) och borgmästaren i Sala,
sedan vicepresidenten i Svea hovrätt
Carl Henrik E. (f. 1700, † 1779),
adlades 1751 under namnet Bergenskjöld
(se denna ätt). Den förres sonson,
justitiekanslern, sedan
landshövdingen över Örebro län Erik Johan
Bergenskjöld (f. 1785, † 1865), blev far till
löjtnanten vid Närkes reg. Johan
Adolf Bergenskjöld (f. 1834, † 1867);
med denne utslocknade ätten.
1. Esberg, Johan, teolog, f. 2
april 1665 i Kumla, † 17 april 1734
på Gotland. Föräldrar: kyrkoherden
Andreas Laurentii Edzbergius och
Sara Fougdonia. — E. tog mag.-graden
i Uppsala vid 20 års ålder och gjorde
därefter en studieresa till Tyskland
och Italien. Under denna resa skrev
lian en intressant dagbok, som finnes
bevarad i Uppsala univ.-bibl. På en
senare resa blev han 1691 promoverad
till teol. dr i Giessen. Det påstods, att
E. från Tyskland skulle ha skrivit till
påven Innocentius XII och anhållit
om ekonomiskt stöd, förebärande att
lian i hemlighet blivit katolik. Strax
därefter blev han emellertid
kyrkoherde i Almunge i Uppland. Han blev
prof. i grekiska i Uppsala 1698 och i
teologi 1703 samt sistn. år även
kyrkoherde i Gamla Uppsala. År 1711
befordrades han till superintendent på
Gotland, på vilken post han kvarstod
i 23 år. Några bevarade akademiska
disp. vittna om hans lärdom och goda
framställningskonst. — Gift 1694 med
Magdalena Lundia. O. H.
2. Esberg, Zacharias, präst, f.
14 mars 1666 i Kumla, † 26 juni 1708
i Medevi, V. Ny skn, östergötl. län.
Bror till E. 1. — Vid tolv års ålder
började E. studera i Uppsala, där han
blev fil. mag. 1685. År 1688
utnämndes han till huspredikant hos greve
Bengt Oxenstierna, Karl XI :s
inflytelserike kanslipresident. Tack vare
dennes förord blev han 1690 pastor
vid Livgardet i Stockholm och följ.
år hovpredikant hos änkedrottning
Hedvig Eleonora med säte och
stämma i Hovkonsistorium. Han var en
skicklig och uppskattad predikant.
Han råkade i tillfällig onåd, emedan
han misstänktes hysa sympati för
pietismen. År 1700 kallades E.
emellertid till kyrkoherde i Riddarholmens
och Bromma förs. Han fortsatte i
denna ställning också sina studier
och blev teol. dr vid Uppsala univ.
1705. Till sist utnämndes E. till
biskop i Växjö. Fullmakten, som
utfärdades av Karl XII i Polen 1708, hann
emellertid icke fram före E:s död.
—-Gift 1695 med Christina Benzelius i
hennes andra gifte. O. H.
Esbjörn, Lars Paul, präst, f.
16 okt. 1808 i Delsbo skn, Gävleb. län,
† 2 juli 1870 i östervåla skn,
Väst-mani. län. Föräldrar: torparen
Esbjörn Paulsson och Karin Larsdotter.
— E. blev student i Uppsala 1828 och
prästvigdes 1832. Därefter
tjänstgjorde han som pastorsadjunkt i
östervåla och var senare i Gästrikland
brukspredikant vid Oslättfors samt
skollärare i Hille till 1849, då han
emigrerade till Förenta staterna. Han
verkade där som präst i flera sv.
kolonier i Illinois, organiserade
sv.-luther-ska förs. och nedlade ett uppoffrande
arbete på att få kyrkobyggen till
stånd. Arbetet i de fattiga
nybyggar-förs. erbjöd många svårigheter,
särskilt i form av konflikter med
sekte-ristiska präster. År 1856 kallades E.
till förs.-föreståndare i Princeton och
1858 till innehavare av en teologisk
professur vid Illinois statsuniv. i
Springfield. På grund av
meningsskiljaktigheter i bekännelsefrågor
mellan E. och den
amerikansk-skandinaviska Illinoissynoden, till vilken de
sv. nybyggarförs. hörde, tog E. avsked
från sin befattning 1860. Han var den
främste initiativtagaren till den s. å.
organiserade rent skandinaviska
Au-gustanasynoden, där han blev
föreståndare för prästseminariet och på
engelska och sv. språken undervisade
i matematik och teologiska ämnen.
År 1862 kom E. åter till Sverige och
tillträdde 1864 kyrkoherdetjänsten i
östervåla. Vid Uppsala ärkestifts
prästmöte 1865 föredrog E.
"Berättelse om de svenska lutherska
församlingarnes i Norra Amerika uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
