Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Elvius, Pehr, d. y. - 3. Elvius, Sven - Emanuelsson, Pehr - Emond, Martin - Emporagrius, Eric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elvius
399
Emporagrius
nique eller Mathematisk tractat om
Effecter af Watndrifter" (1742),
"Inledning till Geometrien" (1744, övers,
av ett arbete av Clairaut) och
"Historien om de mathematiska
Vettenskaperna" (1746). Han författade därjämte
latinska dissertationer och ett
trettiotal uppsatser med rön ur
mekaniken, fysiken ocli ekonomin. Av
särskilt intresse äro "Vetenskapernas
historia i gemen" (1747) och
"Historisk berättelse om elektriciteten"
(s. å.). E. utgav även 1744 en uppsats
om antalet ärligen födda barn i
Uppsala under de närmast föreg, femtio
ären; den är den första tryckta
skriften rörande sv. befolkningsstatistik,
till vars grundare han därför räknas.
— Ogift. B. S., S. L.
3. Elvius, Sven, tekniker, f. 27
maj 1883 i Uppsala. Föräldrar:
läroverksadjunkten Vilhelm Samuelsson
och Vilhelmina Senell. — E. avlade
mogenhetsex. i Strängnäs 1901 och
studerade vid Uppsala univ., där han
blev fil. kand. 1906, samt vid Tekn.
högskolan 1902—04. Efter olika
lärar-förordnanden var han adjunkt i
Strängnäs 1910—12 och rektor vid
Tekn. skolan i Västerås 1913—28.
Han är lektor i matematik och
mekanik vid Statens elektrotekn.
fackskola i Västerås sedan 1919 och var
1919—28 denna skolas rektor samt
föreståndare för Västerås stads
yrkesskola. Han har företagit resor
inom Europa och bl. a. studerat vid
tekn. högskolan i Zürich 1914. I sitt
författarskap har han visat stor
mångsidighet och i tidn. och tidskr.
publicerat uppsatser bl. a. rörande
den tekniska undervisningen, den sv.
järnhanteringens tidigare historia,
landhöjningen och
bebyggelsehistoriska spörsmål. — Gift 1914 med Elsa
Ilultquist. S. L.
Emanuelsson, Pehr Jakob, präst,
homilet, filolog, f. 27 mars 1802 i
Krokeks skn, östergötl. län, † 8 jan.
1888 i Hällestads skn, samma län.
Föräldrar: komministern Hans E. ocli
Johanna Elisabet Widén. — E.
in-skrevs 1820 vid Uppsala univ., där
han blev fil. kand. och fil. dr 1827
samt docent i grekiska 1829. Är 1837
utnämndes han till lektor i grekiska
och hebreiska i Gävle, och sedan han
prästvigts 1841, blev lian kyrkoherde
i Hällestad, östergötl. län, 1843,
kontraktsprost 1847 och teol. dr 1860.
Han bevistade ss. repr. för Linköpings
stift ståndsriksdagarna 1856, 1859
och 1862 och liade ss. led. av
kyrkolagskommittén 1872—73 en
betydande del i tillkomsten av "Förslag till
kyrkolag och kyrkostadgar" (1873).
Både i politiskt och i kyrkligt
avseende intog han en frisinnad
ståndpunkt, och han gav bl. a. sitt stöd åt
den religiösa lekmannaverksamheten
och åt nykterhetssträvandena. Han
översatte bl. a. sorgespel av Sofokles
och levnadsbeskrivningar av
Plutarchos samt utgav predikosamlingar
och "Comparatio inter tragoediam
Aeschyli, quæ Septem adversus
The-bas inscribitur, et Euripidis
Phoenis-sas" (1832). — Gift 1) 1837 med
Charlotta Fredrika Häger, † 1858;
2) 1861 med Selma Eugenia Laurin,
f. Cassel. R. A.
Emond, Martin Wilhelm,målare,
f. 21 okt. 1895 i Tågarp i Sireköpinge
skn, Malmöh. län. Föräldrar:
tunnbindaren Lars Jönsson och Johanna
Johnsdotter. —- E. genomgick Högre
konstindustriella skolan, där han
utbildade sig till teckningslärare (1919),
studerade en kort tid vid Konstakad.
för prof. O. Hjortzberg 1920 och for
därefter till Tyskland och Italien
(1921—23). E. är en av de få sv.
konstnärer, som inte studerat i Frankrike.
Han framträdde första gången
offentligt på en utställning i Malmö 1922
och utställde sedan bl. a. tills, med
skånegruppen "De tolv". Sin första
separatutställning anordnade han i
Göteborg 1935. En separatutställning
visades också i Stockholm s. å. och
1937 hos Färg och form, vilken
sammanslutning han numera tillhör. —
E. har otvivelaktigt mottagit
impulser från den tyska efterkrigskonsten,
liksom lian lärt av expressionister och
kubister, men han följde redan från
början sin egen väg utan att försvära
sig åt skolor eller program. Titlarna
på några av hans tidigare arbeten,
ss. "Tiggare", "En idiot" och
"Sångare på gården", antyda den sociala
ämnessfär han med förkärlek höll sig
till, när lian inte helt enkelt målade
ett jordgrått skånskt landskap, där
den alltid levande konturen uppbar
det dekorativa elementet i ett måleri,
som var stämt i dystra, ångestfulla
färger, pålagda i breda flak. Den en-
Martin Emond.
skilda detaljen spelar alltjämt en
mycket underordnad roll i E:s konst,
där ett individualiserat ansikte hör
till undantagen och figurernas
uttrycksfullhet helt och hållet ligger i
hållning ocli rörelse. Samtidigt som
hans färg med åren blir rikare och
klangfullare, vidgas hans motivkrets
med rakt på sak gående
arbetsskild-ringar ("Snöskottare", "Issågare")
och kompositioner, där figurer och
landskap ingått en nästan oupplöslig
förening ("Potatisplockerskor"). Sitt
sociala patos har han emellertid
bevarat ("Arbetarefamilj") och
stundom givit en rent visionär gestaltning
("Arbetslösa"). Den senaste fasen i
E: s utveckling kännetecknas av
figurrika kompositioner med ofta drastiskt
satiriskt berättande innehåll ("Efter
begravningen", "Marian
Andersonkonsert", "Kvällsbild" och den
monumentala "Begravning"). Typiskt för
E. är, att han ofta väljer blickpunkten
snett uppifrån, vilket bidrar till den
stundom groteska effekten. Hans stil
kan ibland bli tomt summarisk, men i
sina bästa dukar, framför allt i några
landskap med en förtätat lyrisk
stämning ("Vår i Svedala"), har E.
förevigat något av det genuint skånska.
Hans dekorativa talang har tagits i
anspråk för väggmålningar i kemiska
institutionen i Lund ("Excursionen",
1939) och i Maria förs.-hus i
Hälsingborg ("Församlingens idé", 1942).
Han är repr. i Nat. mus.,
Nasjonal-galleriet i Oslo samt i Göteborgs,
Malmö och Västerås mus. — E. är
styr.-led. i konfektionsfirman Emil
Emond ab., Landskrona. —- Gift 1932
med Greta Victoria Jansson. Th. N.
Emporagrius, Erie Gabrielsson,
biskop, teolog, f. 1606 i Torsåkers skn,
Gävleb. län, † 14 mars 1674 i
Strängnäs. Son till kyrkoherden Gabriel E.
— E. studerade först vid Uppsala
univ., där han blev magister (primus)
Pehr Emanuelsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
