Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Ekman, Axel - 15. Ekman, Gustaf - 16. Ekman, Walfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekman
370
Ekman
Åxel Ekman.
bana. Ab. Finspongs styckebruk, vars
verkst. dir. E. blev vid endast 24 år,
uppdelades ett tiotal år senare (1903)
på tre företag, av vilka två under följ.
decennier utan E:s medverkan blivit
moderna storindustrier. E.
begränsade sig till den del av faderns stora
skogs- och jordinnehav (Mo gård), där
lantbruket var huvudsak. Han blev en
driftig godsägare, var led. av östergötl.
läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott 1909—17 och av dess
landsting 1896—1905 och 1910—16
samt blev led. av Lantbruksakad. 1922.
Invald i riksdagens Andra K. 1903 slöt
ban sig till det nyss, vid sekelskiftet,
bildade Liberala samlingspartiet, vars
sociala program fängslat honom. Han
arbetade i kammaren för
Åkarpsla-gens upphävande (1904) och för en
revision av fattigvårdslagstiftningen
(1905). Som suppleant och led. i
statsutskottet från resp. 1906 och 1909,
dess v. ordf. från 1912 och ordf. 1917
blev E. det nya partiets expert i
statsfinansiella sammanhang och
specialiserade sig under debatterna på
budget-, låne- och administrativt
ekonomiska frågor. Tidigt engagerad i det
parlamentariska kommittéväsendet,
särskilt för järnvägs- och
tullorganisatoriska ärenden, befordrades E.
till riksgäldsfullmäktig 1912 (v. ordf.
där 1916) och deltog aktivt i
Staaff-liberalismens uppmarsch mot
majoritetsställningen i Andra K. 1911. Men
han anslöt sig följ. år till den s. k.
Starbäcksfalangens fronderi mot
Samlingspartiets program i
försvarsfrågan och blev en av de få liberala
anhängarna till den s. k. vinterlinjen
i de värnpliktigas utbildning. Känd
som framgångsrik talare och dugande
kraft inom och utom riksdagen, blev
E. landshövding i Skarab. län 1917
med avsked 1935 och mottog senare
ledamotskap i styr. för Sv.
mosskul-turfören. 1930 och Sv. trafikförb.
1924. Han var styr.-led. i Lesjöfors
ab. 1907—16. Han erhöll Illis quorum
1932. — Gift 1895 med friherrinnan
Marianne Klingspor. S. K., Cgn.
15. Ekman, Gustaf, industriman,
bankman, f. 21 dec. 1872 på
Gustavsfors bruk, Älvsb. län. Föräldrar:
bruksägaren Jolian Wilhelm E. och
Julia Charlotta Wallroth. Sonson till
E. 3. — E. avlade mogenhetsex. i
Göteborg 1891, var elev vid Chalmers
tekn. läroanstalt 1891—92, anställdes
som ingenjör vid Lesjöfors ab. 1893,
vid Hallstahammar ab. 1895 och vid
Finspongs styckebruk 1897, blev
överingenjör vid Lesjöfors ab. 1S99 samt
var verkst. dir. för Morgårdshammars
mekaniska verkstads ab. 1900—12, för
Lesjöfors ab. 1907—11 och för
Storfors bruks ab. 1911—19. År 1922
utsågs lian till verkst. dir. för ab.
Göteborgs bank och innehade denna
befattning t. o. m. 1934, då han blev verkst.
dir. för Östafors ab., Kristianst. län.
Av E:s många storindustriella
förtroendeuppdrag, huvudsakligen inom
järn- och metallindustrin, innehar han
fortfarande (1943) följ.: han är ordf.
i styr. för Halmstads järnverks ab.,
Morgårdshammars mekaniska
verkstads ab., Blombacka ab. och östafors
ab. samt led. av styr. för Uddeholms
ah. och Degerfors järnverks ab. Under
sin verksamhet i Värmland tog E.
framträdande del i länets
administration och var bl. a. led. av Värml. läns
landsting. E. är led. av The iron and
steel institute, London, sedan 1904.
Han har utgivit "Ur Storforsverkens
historia" (1921). — Gift 1899 med
Hedvig Maria TJlrika Larson.
16. Ekman, Vagn Walfrid,
fysiker, liydrograf, f. 3 maj 1874 i
Stockholm. Bror till E. 12 och E. 13.
— Efter mogenhetsex. i Stockholm
1893 studerade E. vid Uppsala univ.
och vid Stockholms högskola,
särskilt under norrmannen prof. Vilhelm
Bjerknes, samt blev i Uppsala fil.
Gustaf Ekman.
Walfrid Ekman.
kand. 1896, fil. lic. 1899 och fil. dr
1902. Åren 1902—08 var han förste
assistent vid Internat,
havsforskningens centrallaboratorium i Kristiania.
Han förordnades till docent i mekanik
och matematisk fysik vid Lunds univ.
1909 och var där prof. i dessa ämnen
1910—39. Han är led. av flera lärda
samfund, bl. a. av Vet. akad. sedan
1935. — E:s huvudområde är
hydromekaniken och oceanografin, där han
utfört banbrytande, huvudsakligen
teoretiska undersökningar. Bl. a. har
han utvecklat en teori för de
havsströmmar, som drivas av vindarna,
och klarlagt, att salthalt och
temperatur ha avgörande betydelse för
uppkomsten av strömmar även på djupt
vatten. Hans första mera
uppmärksammade arbete är drsavhandl. "Om
jordrotationens inverkan på
vindströmmar i hafvet" (1902). Bland
senare skrifter märkas "über
Horizontal-zirkulation bei winderzeugten
Meeres-strömungen" (1923),
"Meeresström-ungen" (i Handbuch der
physika-lischen und technischen Mechanik,
1931) och "Ön interna! waves" (s. å.).
Under vistelsen i Kristiania utgav
ban bl. a. en epokgörande
undersökning över dödvattenfenomenet, "Ön
dead-water" (1904), och ett mycket
anlitat arbete (med därtill anslutet
tabellverk) över havsvattnets
kom-pressibilitet (1908, 1910). — E. har
även varit verksam som konstruktör
av vetenskapliga instrument. Hans
strömmätare för havsströmmar har
funnit internat, användning och
likaså hans bottenhuggare. Tills, med
sin mångårige medarb. prof. B.
Hel-land-Hansen i Bergen har han
företagit hydrografiska expeditioner,
särskilt avseende strömmätningar, till
olika delar av Nordatlanten. För sina
olika arbeten inom havsforskningen
erhöll E. 1939 Vegamedaljen och 192S
av National academy of sciences i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
