Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ehrenpreus, Hans - 2. Ehrenpreus, Carl Didrik - Ehrenreich, Carl - Ehrenreich, Johann - Ehrenskiöld, ätter - Ehrenskiöld, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehrenpreus
326
Ehrenskiöld
Carl Didrik Ehrenpreus. Målning (detalj) av
J. H. Scheffel.
stålbruk och järn- och
stålmanufakturverk med tillverkning av
brännstål, smältstål och en mängd
järn-och stålartiklar. Han införskrev
skickliga smeder från Tyskland, England
och Belgien. Ar 1727 byggde han ett
vals- ocli skär verk av ny konstruktion,
beskrivet och avbildat av E.
Swedenborg i "De Ferro", där även
ståltillverkningen beskrives. Vedevåg växte
upp till ett livligt brukssamhälle med
över 50 verkstäder och 500
bruksarbetare. Samhället försågs av E. med egen
kyrka och egen skola. Vid 1720-talets
början företog E. en rad anstalter för
produkternas försäljning. Han
öppnade egna salubodar i Stockholm och
utsände cirkulär och priskuranter
över brukets manufakturvaror, den
första 1722, och lanserade därmed
vårt lands första industrikataloger.
Trots statsunderstöd kunde E. icke
behålla företaget utan sålde det 1732
till staten. — Gift 1) 1691 med
Catharina Linroth, † 1721; 2) 1725 med
friherrinnan Brita Christina Clerck.
S. R.
2. Ehrenpreus, Carl Didrik,
greve, politiker, f. 18 jan. 1692 i
öre-bro, † 21 febr. 1760 i Stockholm.
Föräldrar: bruksägaren Hans Preuss,
adlad E., och Anna Clerck.
Halvbror till E. 1. — E. blev e. o. kanslist
i K. kansliet 1711 och sändes följ.
år ss. kopist i Utrikesexpeditionen
till Bender, där lian vid 1713 års
kalabalik visade prov på tapperhet
och rådighet. Han fick sedan följa
Karl XII till Timurtasch och
Demotika och sändes 1714 ss.
kommissions-sekr. till Konstantinopel och
därifrån till Stralsund, där lian
stannade under belägringen. I dec. 1715
återvände han till Sverige, där han
snart blev känd som en av sin tids
dugligaste domare och utnämndes till
assessor i Svea hovrätt 1718 och hov-
rättsråd 1729. Han deltog även
livligt i de politiska debatterna och var
under riksdagarna 1731—34 och 1738
led. av sekreta utskottet. Då
hattpartiet bildades 1734, antogs han som en
av dess första medl., och han
omfattade sedan under hela sitt liv detta
partis politiska program. För sina
förtjänster inom partiet belönades E.
med stora penninggåvor. Han blev
riksråd 1739, friherre 1747, president
i lagkommissionen 1748, kansler för
Uppsala univ. 1751 och greve s. å.
(ointroducerad). För Uppsala univ.
och dess bibi. nedlade han ett
betydelsefullt arbete; bl. a. överlämnade
han dit värdefulla mynt- och
runstavssamlingar. Han blev led. av Vet.
akad. 1746 och serafimerriddare 1748.
— Gift 1716 med Catharina
Linroth. E. A.
Ehrenreich, Johann Carl
Friedrich, militärmusiker, musikpedagog,
f. 2 dec. 1798 i Eheinsberg,
Brandenburg, † 5 febr. 1866 i Stockholm.
Föräldrar: Johann Jacob E. och Sophia
Schüssler. — E. var 1816—21
klarinettist vid Andra preussiska
gardes-reg. År 1822 kom han till Sverige,
där han 1822—23 var oboist vid Andra
livgardet och därefter musikdir. vid
Livreg:s grenadjärkår; 1835—58
innehade han därjämte samma
befattning vid Värmlands och
Västmanlands reg. och någon tid även vid
Värmlands fältjägarreg. Han blev
1853 led. av Mus. akad. ocli var från
1858 lärare i blåsinstrument vid
Mu-sikkonservatoriet (prof. 1864); 1861
—63 var han dessutom Mus. akad:s
inspektor, d. v. s. konservatoriechef.
"Han var en utmärkt instruktör på
nästan alla blåsinstrumenter och en
god solist på klarinett... Hans
mångfaldiga för militärmusik arrangerade
kompositioner vittna om smak och
stor kännedom om blåsinstrumentens
karaktär och egenheter ... Hans
förmåga att på kort tid bibringa eleven
undervisning på ett för denne nytt
instrument var ovanlig" (J. P.
Cron-liamn). Han skrev även smärre
marscher och danser. — Gift 1832 med
Charlotta Wilhelmina Engholm. G. T.
Ehrenreich, Johann Eberhard
Ludwig, tandläkare och keramiker av
tysk börd, f. 1723 i Frankfurt a. M.,
† 8 jan. 1803 i Königsberg. — E. skall
redan före sin ankomst till Sverige,
dit han inkallades 1747 som
hovtand-läkare åt Fredrik I, ha bedrivit
keramisk verksamhet i Königsberg. Han
var en typisk repr. för
upplysningstidens människor, mångsidig, rörlig
och uppslagsrik. Han intresserade sig
t. ex. för lantbrukets reformering ocli
experimenterade med trädgårdsodling.
Sin viktigaste insats i vårt land
kom han likväl att göra på det kera-
miska området. Han grundade en
fabrik för äkta porslin vid Marieberg i
Stockholm (1758), vilken nedbrann så
gott som genast men återuppfördes
för fajanstillverkning och var i full
gång 1760 under E:s konstnärliga
ledning. Han stannade där till 1766,
och Mariebergs produkter från denna
tid, speciellt de vita glasyrerna med
den säregna violetta skiftningen,
räknas till det förnämsta, som sv.
keramisk konst frambragt. Sistn. år
flyttade E. till den av kammarrådet von
Gise grundade fabriken i det då sv.
Stralsund; under E:s ledning nådde
fabriken en viss blomstring. Omkr.
1776 återvände lian till Königsberg,
där han anlade en ny fajansfabrik. —
Ogift. — Litt.: G. Munthe, "Sv.
konstslöjd under 1700-talet" (1926);
G. H. Stråle, "Mariebergs historia"
(1—2, 1879—80). Th. X.
Ehrenskiöld, ätter, vilkas äldste
kände stamfar, Nils Eriksson, under
1600-talets förra hälft var
stallmästare i Finland. Hans son,
landshövdingen i Österbotten Johan Nilsson (f.
omkr. 1631, † 1706), adlades 1666
med namnet E. och blev far till
livdrabanten hos Karl XII Carl E. (†
1707); med denne utdog ätten på
manssidan i Sverige. — Nils
Erikssons vngre son, lagmannen Erik
Nilsson ff. 1634, † 1684), adlades 1675
likaledes med namnet E. och blev far
till amiralen Nils E. (se nedan), som
1727 upphöjdes i friherrligt stånd
men ej introducerades. Med dennes
son, friherre Carl Gustaf E., utdog
ätten 1729.
Ehrenskiöld, Nils, friherre,
sjöofficer, f. 11 maj 1674 i Åbo, † 2 nov.
1728 i Karlskrona. Föräldrar:
lagmannen Erik Nilsson, adlad E., och
Maria Hemsdotter. — E., som är en
av de största sjöhjältarna i den sv.
flottans historia, var redan som
18-åring befälhavare på ett
handelsfartyg från Göteborg. I krigen mot
Danmark och Ryssland fäste han tidigt
uppmärksamheten på sig. Han
utnämndes till kapten 1700 och
utmärkte sig 1708 som chef på skeppet
Norrköping vid räddning av fartygets
besättning. Sin berömmelse vann han
dock genom sin insats som
schout-bynacht (konteramiral) i "vår
ärofullaste sjöstrid" den 27 juli 1714. Ss.
befälhavare över 1 skottpråm, 6
galärer och 2 skärbåtar tog han mellan ett
par holmar n. om Hangöudd, skyddad
i rygg och flanker, upp striden med
en rysk styrka på 94 galärer och ett
tjugutal andra fartyg. Nära hälften
liade sänkts eller sönderskjutits,
innan E. tvingades uppgiva den blodiga
kampen, som kostade c:a 3 000 ryssar
och 700 svenskar livet. E., som genom
sitt tappra försvar lyckats hindra rys-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
