Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dahlgren, släkt - 1. Dahlgren, Fredrik - 2. Dahlgren, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dahlgren
176
Dahlgrert
Erik Dahlgren.
Erik D. (D. 2), b) lektorn Sven D.
(D. 3), far till elektroingenjören
Fredrik D. (D. 6), och c) författarinnan
Lotten D. (D. 4). Släktens yngre gren
härstammar frän godsägaren Johan
Fetter D. (f. 1782, † 1849), son till
ovannämnde handlanden i
Kristinehamn Lars D. i dennes andra gifte.
Johan Petter D:s andre son,
bruksförvaltaren Per Wilhelm D. (f. 1816,
† 1902), blev far till
värmeledningsteknikern Wilhelm D. (D. 5).
1. Dahlgren, Fredrik August,
författare, ämbetsman, f. 20 sept. 1816
i Nordmarks skn, Värml. län, † 16
febr. 1895 i Djursholm. Föräldrar:
bruksägaren Barthold D. och Anna
Carolina Svensson. — Efter studier
i Karlstad inskrevs D. vid Uppsala
univ. 1834, där han blev fil. dr 1839.
Som ämbetsman gjorde lian en
betydelsefull insats inom Riksarkivet, men
hans huvudsakliga gärning var
förlagd till Ecklesiastikdep., där lian
blev e. o. kanslist 1841, kopist 1848,
kanslist 1861, protokollssekr. 1862,
ex-jieditionssekr. 1871, tf. byråchef 1874
samt kansliråd och byråchef 1878.
Han erhöll avsked 1882. — D. växte
upp på den geijerska gården
Ransäter, som hans far inköpte 1821,
och det var där den djupa
hembygdskänsla föddes, som sedan följde
honom genom hela livet.
Betecknande för hans fasta grund i
hembygden är, att han som litterär pseud.
valde just Fredrek på Rannsätt. D:s
första poetiska läromästare voro
Atterbom och Geijer, och bland
studentkamraterna fann han i Gunnar
Hyltén-Cavallius en vän, som blev av stor
betydelse för lians tidigaste utveckling,
och som för övrigt långt senare gjorde
D. till sekr. i Sv. fornskriftsällskapet
1843 och litteratör vid K. teatern
1857. Bedan på 1830-talet började D.
utan några litterära anspråk att halvt
på skämt skriva småvisor på
värmländsk dialekt; en av de tidigaste är
på samma gång en av hans yppersta
och mest populära visor, nämligen
"Jänta å ja". Även om lian under
uppsalatiden försökte sig i den högre stilen
oeh 1841 fick andra pris av Sv. akad.
för diktcykeln "Sappho på Leukas", så
stod det snart klart för honom själv,
att hans begåvning låg just för de
bondvisor, där lian utan förkonstling
men med humor och realism och ofta i
anslutning till en dansmelodi kunde
besjunga värmländska människor och
värmländskt folkliv. Som visdiktare
har D. kommit att tillhöra vårt lands
mest beundrade, och han har givit
impulser åt både Fröding och A.
Bondeson. Själv utgav D. sina visor i "Viser
på värmländske tongmåle, deckta åttå
Fredrek på Rannsätt" (1875) och
"Speller nye viser" (1876) samt 1886
i en samlad uppl. Efter lians död
utkom "Siste viser" (1897). Ännu större
framgång vann D. med sitt
dramatiska verk "Wermlänningarne" (1846),
ett "sorglustigt tal-, sång- och
dansspel" (med musik av A. A. Randel),
som ännu i våra dagar hör till K.
teaterns fasta julprogram. För sv.
teaterliv liar D. även nedlagt stora
förtjänster genom sina utmärkta övers,
av klassisk dramatik, framför allt
Calderons "Livet en dröm" och
Shake-speares "Romeo och Julia", samt
genom "Förteckning öfver svenska
skådespel uppförda på Stockholms
theatrar 1737—1863" (1866). — D. utförde
förtjänstfulla tolkningar av sv.
handskrifter från medeltiden och senare
tid. Bland de av honom utgivna
källskrifterna märkas främst
"Skandinaviska samfundets handlingar" (30—
40, 1849—60) och dess nya följd (1—
5, 1S61—66). — Som filolog
utarbetade D. sitt betydelsefulla
"Glossa-lium öfver föråldrade ocli ovanliga
ord och talesätt i svenska språket"
(utg. 1914—16 av E. Ljunggren) och
ledde under flera år arbetet för Sv.
akad:s ordlista. —- D. invaldes 1866
i Mus. akad. (preses 1877—84) och
1871 i Sv. akad. — Gift 1847 med
Ulrika (Ulla) Magdalena von Heland.
— Litt.: H. Hildebrand,
"Inträdestal" (Sv. akad:s handl. 1886); G.
Fröding, "Fredrek på Rannsätt" (i "Saml.
skrifter" 9, 1922). R. A.
2. Dahlgren, Erik Wilhelm,
biblioteksman, f. 7 juni 1848 i
Stockholm, † 10 okt. 1934 därstädes. Son
till D. 1. — Efter mogenhetsex. i
Stockholm 1867 blev D. s. å. student
i Uppsala, där lian 1870 avlade
kans-liex. Därmed hade lian enligt den
tidens fordringar öppnat vägen för
sig på biblioteksbanan, och 1870
ingick han som e. o. amanuens vid K.
bibi., där han 1878 blev amanuens.
Hans tjänst lämnade honom tid och
krafter över till flera andra sysslor.
Sålunda var han 1870—77 biträde
vid Vet. akad:s bibi., 1871—83
notarie i riksdagen, varvid han gjorde
sig uppskattad som skicklig
stenograf, och 1872—1910 amanuens vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
