Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Curman, Calla - 3. Curman, Sigurd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Curman 154 Curman
Sigurd Curman.
till Vet. akad. 1925, enligt vilket bl. a.
Stångehuvudsområdet vid Lysekil
skall vårdas som naturminnesmärke.
— C. publicerade uppsatser och
artiklar i tidn. och tidskr. samt utgav ett
större arbete, "Minnen" (1926). Hon
erhöll Illis quorum 1925. — Gift 1)
1868 med förste bataljonsläkaren med.
dr Adolf Liljenroth, † 1874; 2) 1S78
med prof. Carl Curman (C. 1). R. A.
3. Curman, Jon Sigurd,
konsthistoriker, kulturminnesvårdare, f.
29 april 1879 i Stockholm. Son
till C. 1 och C. 2. — Efter
mogenhetsex. 1897 i Stockholm studerade
C. dels i Uppsala, där lian blev fil.
kand. 1900, fil. lic. 1908 och fil.
dr 1912, dels vid Tekn. högskolan
1901—03. Han har företagit ett
flertal resor i utlandet, därav en längre
till Danmark, Tyskland, Österrike
och Italien 1903—-05. Han blev
amanuens i Överintendentsämbetet
(sedermera Byggnadsstyr.) 1907,
arkitekt där 1910, bitr. lärare i sv.
arkitekturhistoria vid Ivonstakad. 1910
ocli prof. i samma ämne 1912 (avsked
1918), byggnadsråd ocli chef för
Byggnadsstyr :s kulturhistoriska
byrå 1917 samt riksantikvarie 1923.
Han har vidare varit ordf. i Sv.
tek-nologfören:s avd. för
husbyggnadskonst 1915—-17, ordf. i Skandinaviska
museiförbrs sv. avd. (sedan 1925),
led. av Eådet till skydd för
Stockholms skönhet 1918—29 (ordf. 1927
—29), av Stockholms högskolas styr.
1921—26 och av Nord. mus:s nämnd
sedan 1926, av Sjöhistoriska mus:s
nämnd och av Kulturrådet sedan 1935
samt av ett flertal kommittéer med
särskilda uppdrag. Han blev led. av
Vitt. akad. 1923 (sekr. där sedan s. å.),
av Konstakad. 1923, av Ing. vet. akad.
1924 och av Vet. akad. 1925. — C.
ägnade sig först åt naturvetenskaperna
ocli avlade däri fil. kand.-ex. men vände
sedan sitt intresse till konsthistorien,
särskilt den medeltida kyrkliga
byggnadskonsten i Sverige, vars
förbindelser med utländska förebilder han
klarlade bl. a. i sin epokgörande drsav-
handl. "Cistercienserordens
byggnadskonst" (1912). Även den första
samlade framställning vi äga av den
gustavianska tidens och 1800-talets sv.
arkitektur (i A. L. Bomdahl och J. Roos^
val, "Svensk konsthistoria", 1913)
har C. till upphovsman. Tills, med
A. L. Romdahl publicerade han 1918
en studie över Linköpings domkyrkas
byggnadshistoria och tills, med E.
Lundberg 1935 en monografi över
Vreta klosters kyrka. — Sitt livsverk
liar C. ägnat kulturminnesvården och
restaureringskonsten. Han insåg
tidigt, att det inte räckte med negativ
kritik utan att positiv insats krävdes.
Kulturminnesvårdens målsmän borde
tillägna sig praktiskt-tekniska
kunskaper, och de utförande
arkitekterna borde genom historiska studier
bibringas en klarare insikt om
betydelsen av de värden det gällde. C. gick
själv i spetsen genom att studera
praktisk arkitektur vid Tekn.
högskolan. Som ledare för konserveringen
av de medeltida kalkmålningarna i
Strängnäs domkyrka (1907—10) och
som lärare och sedermera prof. i sv.
byggnadskonst vid Konstakad :s
arkitektskola (från 1910) propagerade han
för dessa idéer. Han har sedan lett ett
stort antal restaureringar av äldre
byggnadsminnesmärken, t. ex. Vreta
klosters (1914—23), Varnhems (1918
—23), Edebo, Balingsta,
Skäftham-mars, Eds, Vika, Torsångs och
Svärdsjö kyrkor, Nikolaikyrkan i Nyköping
(tills, med E. Fant) m. fi. (se därom
festskriften "Aedes sacræ antiquæ a
Sigurd Curman restauratæ", 1929),
Bjärka-Säby, Bålby och Gimo m. fi.
herrgårdar samt det inre av
Fri-murarliuset (f. d. Bååtska palatset) i
Stockholm (1921—23). Ett led i
strävandet att skapa allmän förståelse
för värdet av de kulturminnen, som
våra äldre kyrkor utgöra, är det stort
planlagda verket "Sveriges kyrkor",
vilket C. började utge 1912 tills, med
J. Roosval. En grundval för detta
arbete är den "snabbinventering" av
lösa föremål av konst- och
kulturhistoriskt värde i kyrkornas ägo,
som organiserats i samband därmed.
Redan 1910 fäste C. allmänhetens
uppmärksamhet vid dessa ting
genom den utställning av äldre
kyrklig konst, som han då ordnade i
Strängnäs tills, med J. Roosval och
C. R. af Ugglas. Även de
förhistoriska fasta fornlämningarnas
systematiska inventering har genom C:s
medverkan fått sin slutgiltiga form,
och ett energiskt arbete bedrives
därpå under Riksantikvarieämbetets
ledning. Dessutom har C. tagit del
i lösandet av en rad
organisationsproblem i samband med
kulturminnesvården. För att ekonomiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
