Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Celander, Hilding - Celse, von, ätt - Celse, Magnus von - Celsing, von Celsing, ätt - 1. Celsing, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Celse
81
Celsing
Hilding Celander.
borgs lyceum för flickor samt var 1929
—42 rektor vid Högre allm.
läroverket för flickor i Göteborg. — C:s
drs-avhandl. "Om övergången av Ö > d
i fornisländskan och fornnorskan"
(1906) är en grundlig utredning av en
viktig del inom den fornnordiska
ljudläran. Hans senare författarskap
omspänner skilda områden. Som pedagog
har lian gjort betydelsefulla insatser.
I den närmast på hans initiativ
grundade Modersmålslärarnas fören. var
han länge en ledande kraft, och hans
intresse för skolfrågor framgår
av-uppsatser och reformskrifter, ss.
"Studentexamen" (1917) och
"Gymnasiereformen" (tills, med M. Jacobsson,
1919). Nämnas bör också "Saga och
sanning", den läsebok för real- och
flickskolan, som lian utgivit tills, med
Jeanna Oterdahl (1—5,1918—25). —I
det uppmärksammade arbetet "Lokes
mytiska ursprung" (1910) anknöt C.
till sitt redan tidigare visade intresse
för folkminnesforskning, ett område,
som lian även senare skulle komma
att ägna sig åt med framgång. År
1928 utkom första delen av den
omfattande undersökningen "Nordisk
jul", som behandlar julen i
gammaldags bondesed. C. stiftade Västsv.
folkminnesfören., vars ordf. han blev
1919, och har sedan 1925 utgivit
tid-skr. Folkminnen och folktankar. År
1926 blev han ordf. i styr. för Inst.
för folkminnesforskning vid Göteborgs
högskola. Bland hans arbeten på detta
område märkas "Närkiska folkminnen
från Lillkyrka och Vinön", som
trycktes i "Svenska landsmålen" (bd 16: 3,
1922), men uppteckningarna hade
ban utfört långt tidigare (1897,1899).
Redan tidigt lade C. ett nordiskt
intresse i dagen och har vid flera
tillfällen föreläst och undervisat i
svenska i de andra nordiska länderna. —
På femtioårsdagen hyllades C. med
en festskrift . "Folkminnesstudier"
(1926). — Gift 1914 med Vera
Charlotta Hoffmann. S. J.
Celse, von, ätt, gren av släkten
Celsius (se denna). Barnen till
domprosten i Uppsala prof. Olof Celsius
d. ä. blevo efter lians död 1756 adlade
s. å. med namnet von C. Bland dem
märkas kanslirådet Magnus von C. (se
nedan) och biskopen Olof Celsius d. y.,
som aldrig kallade sig von C. utan
bibehöll namnet Celsius (se Celsius
6). Med den sistnämndes son,
överstelöjtnanten vid Älvsborgs reg. Olof von
C. (f. 1757, † 1838), utslocknade ätten
von C.
Celse, Magnus von, före
adlandet Celsius, historiker, f. 6 jan. 1709
i Uppsala, † 21 juli 1784 därstädes.
Föräldrar: domprosten Olof Celsius
cl. ii. och Margareta Insulander. ■—
C. fick från barndomen en lärd
uppfostran. Han inskrevs som student i
Uppsala vid inte fullt sex års ålder
(1714), torde snart med särskilt
intresse lia ägnat sig åt historia ocli
filologi och utgav 1728 sitt
vetenskapliga debutarbete "Monasterium Sko
in Uplandia, breviter descriptum", en
högst aktningsvärd historisk
redogörelse för Sko dominikankloster. C.
tjänstgjorde i K. bibi. från 1729 och
blev amanuens därstädes 1740. Åren
1741—42 reste han i Danmark,
Holland, Belgien, Frankrike och
Tyskland, studerade vid skilda univ. och
stiftade bekantskap med kända lärda.
C:s arbete i K. bibi. resulterade 1751
i en värdefull avhandl. om K. bibl:s
historia, "Bibliothecæ Regiæ
Stock-holmensis historia brevis et
succinc-ta". Han blev chef för K. bibi. 1750,
adlades 1756, blev rikshistoriograf
1760 och kansliråd 1762. Under sina
senare år arbetade han huvudsakligen
med att samla källor till Sveriges
historia. Av den monumentala serie,
"Apparatus ad historiam
Sveo-Gothi-cam . ..", som C. planerade, medhanns
före hans död tryckningen av första
volymen (1782), innehållande
påvebrev. Utgivningen fortsattes av H. G.
Porthan (1796—1801), J. H. Schröder
(1854) och H. Reuterdahl (1841). C:s
manuskript inköptes av kronan och
förvaras till stor del i K. bibi. — Gift
1756 med Anna Eleonora Georgii.
T. D.
Celsing, von Celsing. Ätten
härstammar från kyrkoherden i Högby i
Linköpings stift Andreas Petri
Nor-molander (f. 1599, † 1657), vars son
Peter, stärbhuskamrerare i Stockholm
(f. 163S, † 1701), genom latinisering
av hemsocknens namn bildade
släktnamnet C. Dennes son, hovkanslern
Gustaf C. (C. 1), adlades 1718 med
bibehållet namn och blev far till
presidenten i Kommerskollegium
Gustaf C. (O. 2), som 1778 upphöjdes i
Magnus von Celse. Målning (detalj) av O.
Arenius (Gripsholm).
friherrligt stånd och själv slöt sin
ätt, envoyén och orientalisten Ulric
C. (C. 3) och överstelöjtnanten
Fredric C. (f. 1739, † 1786), stamfar för
den nu levande ättegrenen. — C. 2
och C. 3 stiftade ett
familjefideikom-miss bestående av Hällefors
styckebruk, Smedstorps hammare, Biby med
Varsta, Fjällskäfte och Fräkentorp,
alla i Södermanland, samt några
fastigheter i Stockholm.
Fideikommisset, till vilket även hör det celsingska
familjearkivet, som bl. a. omfattar
historiskt viktiga handlingar ang. C.
1:8, C. 2:s och C. 3:s verksamhet i
Turkiet, har under årens lopp
undergått åtskilliga förändringar. —
Namnet von C. antogs av en sonson till
Fredric C., brukspatronen Lars von
C. (C. 4), och bibehölls av dennes son,
kaptenen och brukspatronen Petrus
Fredrik von C. (f. 1838, † 1904) oeh
lians ättlingar. En bror till Petrus
Fredrik var överkammarherren hos
drottning Sophia, Gustaf Herman C.
(f. 1843, † 1921).
1. Celsing, Gustaf, ämbetsman,
f. 29 juni 1679 på Åbylund i Strå skn,
östergötl. län, † 16 dec. 1743 i
Stockholm. Föräldrar: stärbhuskamreraren
i Stockholm Peter G. och Elisabet
Du Rées. — C. blev student i
Uppsala 1692 och inträdde i
Kammarkollegium 1702. Sedan lian 1707 blivit
auditör vid ett dragonreg., åtföljde
han armén och var med Karl XII i
Bender. Därifrån sändes lian till
Konstantinopel för att lära sig
turkiska. Hans uppgift var att som
kommissionssekr. från nov. 1709
bevaka de sv. intressena hos sultanen,
där det framför allt gällde att
bekämpa storvisiren, som agiterade mot
svenskarna och bl. a. väckt
svenskarnas förbittring genom att inte — ss.
han kunnat — tillfångata tsar Peter
vid Prut. C. framlämnade, förklädd
6 Svenska män och kvinnor II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
