Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Cedercrantz, Johan - 2. Cedercrabtz, Conrad - Cedercreutz, ätt - Cedercreutz, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cedercrantz
60
Cedercreutz
Conrad Cedercrantz.
rike rörande subsidier. Han försökte
även vid fredskongressen i Nijmegen
1678 åt drottningen vinna Sveriges
tyska provinser mot att hon avstode
från övriga anspråk på den sv.
kronan. I Sverige förhandlade han med
Karl XI rörande Kristinas
underhållssvårigheter men lyckades inte
vinna något tillfredsställande
resultat. Som ståthållare på Gotland blev
han tvungen att efter krigets slut
utkräva öns andel av kontributionen
till Danmark, vilket väckte Kristinas
livliga förbittring, eftersom hon
därigenom led en kännbar förlust. Som
ståthållare var C. stridbar och
utsatte sig för allehanda förtal och
anklagelser, som dock kunde
vederläggas efter officiella undersökningar.
Efter Kristinas död 1689 utnämndes
C. (1690) till lagman på Gotland och
Öland. Han fick 1678 Roma kloster
och Slottsladugården på Gotland i
förläning, ägde dessutom ett par
gårdar i Skåne och arrenderade några
egendomar på Öland. — Gift 1) 1680
med Brita Catharina Leijoribergli, †
1685; 2) 1688 med Maria Euphrosyne
Cronström. T. D.
2. Cedercrantz, Otto Conrad
Valdemar, ämbetsman, f. 22 okt. 1854
på Kulltorp i Tuna skn, Kalmar län,
† 25 aug. 1932 i Stuttgart. Föräldrar:
löjtnanten Hjalmar C. och Cecilia
Westerdahl. — C. avlade mogenhetsex.
i Uppsala 1872 och blev jur. utr. kand.
där 1880, v. häradshövding 1882 och
notarie i Svea hovrätt 1888. Han
utnämndes till kammarherre 1890 och
till assessor i Svea hovrätt s. å., då
han även erhöll ett uppdrag av
internat. karaktär. England,
Tyskland och Förenta staterna hade
rivaliserande intressen på
Samoaöar-na, där motsättningen mellan dessa
makter framkallat även inre
slitningar, i vilkas spår följt förvirrade
rättsförhållanden. I syfte att där in-
föra en ordning, som underlättade
den kommersiella exploateringen,
anmodade dignitärmakterna Oscar II
att utse en sv. jurist till överdomare
(chief justice) på Samoa, och kungens
val föll på C. Under åren 1890—93
var lian högsta juridiska instans på
öarna; samtidigt ledde han
ordnandet av administrationen där. Han
införde reformer på rättsväsendets,
förvaltningens och tullväsendets
områden, varjämte han medverkade vid
äganderättsförhållandenas reglering
och inrättande av
municipalförvalt-ning i huvudstaden Apia. Med
infödingarna lär C. personligen lia stått
på god fot, men ss. verktyg för
avsikter, vilka stredo mot deras
önskningar, blev han skarpt kritiserad av den
på Samoa samtidigt bosatte engelske
diktaren R.L. Stevenson (i
tidn.-artik-lar, sedan utg. i "Vailima Papers").
Efter återkomsten till Sverige
utnämndes C. 1894 till tf. revisionssekr. Följ.
år utsågs han till led. av de blandade
domstolarna i Egypten, vilken
befattning han innehade till 1901. Redan
1899 hade C. utnämnts till
hovrättsråd. Efter hemkomsten från Egypten
blev han 1901 landshövding på
Gotland och var 19U3—17 landshövding i
Kalmar län. Under och efter
världskriget 1914—18 innehade C. viktiga
mellanfolkliga missioner. Han var
bl. a. av N. F:s råd utsedd president
i en tysk-fransk skiljedomstol 1923—
24 och president i en
ungersk-rumänsk skiljedomstol från 1924. Under
åren 1904—18 var C. ss. repr. för
högerpartiet led. av Första K. för
Kalmar län och var därunder bl. a. led.
av särskilda utskott 1905, 1908—10,
1914—15 och 1918. — Gift 1895 med
Elisabeth Sjöcrona. N. B.
Cedercreutz [-kröjts]. Ättens äldste
med visshet kände medl., kyrkoherden
i Svärdsjö, Kopparb. län, Laurentius
Johannis Folkerus, senare Folkernius
(f. omkr. 1618, † 1674), hade sonen
Jonas, landshövding i Stora
Kopparbergs län (f. 1661, † 1727), som
ändrade namnet till Folkern. Under namnet
C. adlades denne 1711 och blev
friherre 1719 tills, med fem styvbarn
Tersmeden, som adopterades på Jonas
C:s namn ocli nummer. Det äldsta av
dessa, riksrådet Herman C. (se
nedan), blev greve 1751 (ej
introducerad) och slöt själv sin ättegren på
manssidan. Tre syskon till honom
bibehöllo släktnamnet Tersmeden, bland
dem hans äldste bror bergsrådet
Jacob Tersmeden (f. 1683, † 1752), som
1751 adlades; från honom
härstammar den ännu fortlevande, vitt
utgrenade ätten Tersmeden. Friherre
Jonas C. blev stamfar för den ännu i
Finland fortlevande friherrliga
ätten C.
Cedercreutz, Herman, före
adlandet Tersmeden, greve,
ämbetsman, f. 13 febr. 1684, † 24 nov. 1754
i Stockholm. Föräldrar: bruksägaren
Reinhold Tersmeden och Christina
Börstelia. ■— C. blev student i
Uppsala 1692, började hovrätts- och
kanslitjänstgöring 1701 och blev
kanslist vid sv. beskickningen i
Berlin 1703 och ambassadkavaljer där
1704. Efter att lia tillbragt åren 1705
—07 på studieresor i England,
Holland och Frankrike trädde C. i tjänst
hos den polske prinsen Jacob Sobiesky
som chef för dennes kansli och
användes i diplomatiska uppdrag. År 1710
for C. till Bender, där han s. å. antogs
till kanslist vid fältkansliet; han
visade sig mångsidigt användbar och
fick även tjänstgöra som
generalaudi-tör. Han adlades 1711. Efter
hemkomsten till Sverige i sällskap med
Karl XII blev han 1718
expeditions-sekr. oeh befordrades året därpå till
krigsråd, upphöjdes i friherrligt stånd
och utnämndes till chef för
generalis-simus arvprins Fredriks av
Hessen-Kassel kansli samt 1720 till
kansliråd. Åren 1722—29 var C. sv. minister
i S:t Petersburg. Denna upphöjelse
nådde lian genom sin tjänstgöring
hos arvprinsen, frän 1720 konung
Fredrik I. C. blev under den
politiska utveckling, som följde, olämplig
som företrädare för de sv. intressena
i S:t Petersburg, sedan anhängarna
till hertig Karl Fredrik av
Holstein-Gottorp, Fredrik I:s konkurrent om
den sv. tronen, vunnit inflytande i
både Ryssland och Sverige.
Förhandlingarna om en ev. dynastisk
förbindelse mellan de båda länderna
kunde icke gärna skötas av en notorisk
anhängare till Fredrik I utan
övertogos av Josias Cederhielm 1725—26 (se
denne). C:s fortsatta verksamhet iS:t
Petersburg sammanföll med Sveriges
lösgörande ur den ryska
intressesfären och präglades därför av spec. svå-
Herman Cedercreutz. Gipsmedaljong av
okänd konstnär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
