Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Böttiger, Gustaf - 3. Böttiger, John - Böök, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böttiger
52S
Böök
John Böttiger.
1835, med. kand. 1843, med. lic. 1845
och med. dr 1847, allt i Uppsala.
Efter kortare, särskilt militära,
lä-karförordnanden från 1839 var B.
amanuens vid Serafimerlasarettets
medicinska klinik 1S46—47 och
underläkare därstädes 1847—48 samt
senare i olika repriser, bl. a. 1852—
53, tf. andre överläkare därstädes.
Han var intendent vid Djurgårdens
hälsobrunn 1849—58 ocli v.
ombudsman i Sundhetskollegium 1852—58
samt hade under denna tid åtskilliga
kommittéuppdrag. Vintern 1861—62
åtföljde B., som tidigare i flera
omgångar varit läkare vid hovet, dåv.
prins Oscar med familj på en resa till
Nizza. Sin huvudsakliga gärning
utövade B. ss. provinsialläkare i
Söderköpings distrikt 1866—80 och
intendent vid S:ta Bagnhilds
vattenkur-anstalt i nämnda stad 1857—85.
Under ären 1849—58, då lian var Sv.
läkaresällskapets sekr., redigerade
lian dess tidskr. Hygiea och andra
skrifter. B. var mångsidigt begåvad
och liade stort herravälde över
språket i såväl tal som skrift. Ss.
badläkare var han mycket känd som en
samvetsgrann och måttfull
företrädare för hydroterapin, vilken på hans
tid eljest gärna fick gälla som
universalmedel. Han var ordf. i
Söderköpings stadsfullmäktige 1865—80
samt landstingsman 1869—82. — Gift
1851 med Julia Ekströmer. P. H. T.
3. Böttiger, Johan (John)
Fredrik, överintendent, f. 25 mars 1853 i
Stockholm, † 29 febr. 1936 därstädes.
Son till B. 2. — Efter mogenhetsex. i
Norrköping 1873 inskrevs B. vid
Uppsala univ. Han flyttade 1877 över till
Lunds univ., där han blev fil. kand.
s. å., fil. lic. 1879 och fil. dr 1881
på en avhandl. över bildhuggaren B.
E. Fogelberg. Vid Nat. mus. var han
1880—S6 e. o. amanuens och 1881—86
sekr. men övertog 1885 befattningen
som hovintendent och intendent för
konung Oscar II :s konstsamlingar.
Dessa hade förut nästan enbart skötts
av ämbetsmän utan erforderliga
kvalifikationer för föremålens
fackmässiga vård och blevo nu ett rikt
arbetsfält för B. Till sin död ett lialvt
århundrade senare utförde han där,
utnämnd till förste hovintendent 1904,
överintendent 1907 och till
överinten-dent och chef för k.
husgerådskammaren och de kungliga
konstsamlingarna 1915, ett livsverk, som icke utan
fog jämförts med Artur Hazelius’.
Han ordnade husgerådskammaren och
bragte reda i inventarieväsendet för
statens samlingar på de kungliga
slotten. Under hans överinseende
istånd-sattes och möblerades Drottningholm,
så att slottet uppfyllde tidsenliga
krav både på beboelighet och på
stilenlig överensstämmelse mellan
detaljer och helhet. Återställandet av
Rosendals slott i ursprungligt skick är
likaledes B:s verk. Redan tidigt liade
hans intresse kommit att riktas på
de i statens ägo befintliga
samlingarna av äldre vävda tapeter, och på
deras konserverande nedlade han ett
outtröttligt arbete. Ovärderliga
skatter räddades därigenom undan en
hotande förstörelse. Resultaten av sina
forskningar på den textila konstens
område, där han betraktades som en
av samtidens förnämsta auktoriteter,
framlade han i två stora arbeten,
"Svenska statens samling af väfda
tapeter" (1—4, 1895—98) och
"Tapis-series à figures des XVIe et XVIIe
siècles, appartenant à des collections
privées de la Suède" (1928). B:s
fors-kariver och kärlek till konsten
begränsades emellertid ingalunda till
här antydda områden. Hans
ursprungliga inriktning på bildhuggarkonsten
tog sig uttryck dels i en undersökning
"Bronsarbeten af Adrian de Fries i
Sverge" (1884), dels i en studie över
bronslejonen på Lejonbacken vid K.
slottet, vilka han visade vara ett verk
av fransmannen Bernard Foucquet.
Av grundläggande betydelse för
kännedomen om sv. möbelkonst på
1700-talet är hans monografi över ebenisten
Georg Haupt (1901). I sin art trol.
enastående är den grundliga
beskrivningen av Gustav II Adolfs konstskåp
i Uppsala, "Philipp Hainhofer und
der Kunstschrank Gustav Adolfs"
(1—4, 1909—10). Bland B:s övriga
arbeten kunna nämnas "Hedvig
Eleonoras Drottningholm" (1889 och
1897), "Konstsamlingarna å de
svenska kungliga slotten" (1—2, 1897—
1900) och "Drottningholm under
konung Gustaf V:s och drottning
Victorias tid" (1916). I urval utgav han
F. W. Scholanders "Skrifter" (1—3,
1881—82). Genom hans försorg ut-
gavs också den kulturhistoriskt
värdefulla skriften "Byskomakaren Jonas
Stolts minnen från 1820-talet", vilket
på sitt sätt vittnar om vidden av B: s
intressesfär. — B. var 1891—1906
amanuens vid Nord. mus. och
1892—-1921 slottsarkivarie. Han blev
hedersled. av Konstakad. 1923. — Gift 1878
med Hildegard Broddelius. Th. N.
Böök, Martin Fredrik
Christofferson, litteraturhistoriker,
författare, f. 12 maj 1883 i Kristianstad.
Föräldrar: skomakarmästaren
Mårten Christofferson och Mana Böök.
—- Efter skolstudier i Kristianstad
avlade B. mogenhetsex. som privatist
i Lund 1900, inskrevs vid univ. där
1901, blev fil. kand. 1903, fil. lic.
1907, disputerade s. å. och blev fil. dr
1908. Ilan utnämndes 1907 till docent
i litteraturhistoria vid Lunds univ.,
studerade som innehavare av
riksstatens större resestipendium den
litteraturhistoriska undervisningen vid
Sorbonne och École normale i Paris
april—juli 1911 och mars—juli 1912,
var aug. 1916—juni 1917 led. av en
nämnd med uppdrag att utarbeta
förslag till psalmbok för sv. kyrkan,
erhöll 1918 kallelse till professur i sv.
litteraturens historia vid Åbo akad.
men avsade sig uppdraget, blev prof.
i litteraturhistoria med poetik vid
Lunds univ. 1920 och avgick därifrån
1924. B:s akademiska karriär hade
inte tagit alla hans krafter i anspråk;
han hade också hunnit göra sig ett
namn som kritiker och essäist.
Redan som skolpojke skrev han i Nyaste
Kristianstadsbladet och i Malmötidn.,
medarbetade 1906—07 på den
litterära avd. i Göteborgs handels- och
sjöfartstidn., blev i dec. 1907
litteraturkritiker i Sv. dagbladet, övergick
1917 till Stockholms dagblad,
återvände 1921 till Sv. dagbladet och var
chef för dess kulturella avd. 1923—
25. B. var medl. av styr. för
Stockholms högskola 1928—32. Han
erhöll Sv. akad:s stora pris 1917 och
Konung Oscar II :s stipendium 1920,
blev 1922 medl. av Sv. akad. ocli
1929 medl. av dess nobelkommitté,
blev 1931 hedersdr vid univ. i
Tü-bingen och erhöll 1932
Goethemedal-jen. — B. växte upp i ett gammaldags,
strängt kristet hem; det solitt
borgerliga har också alltid förblivit hans
ideal, ocli utan att själv vara religiös
liar han inför kristendomen
genomgående visat en förstående ocli
pietetsfull hållning. B. tog under
ungdomsåren avgörande intryck från
nit-titalisternas estetiskt-nationella
diktning, framför allt från Heidenstam.
I sin debutbok, broschyren "Skald och
skolmästare" (1902), uppträdde B.
till Heidenstams försvar gentemot
lektor Nils Linders angrepp, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
