Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björkquist, Manfred - Björksten, Theodor - Björlin, Gustaf - Björling - 1. Björling, Carl Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björksten
344
Björling
skrifterna kunna nämnas "Ridderlig
kamp" (1912), "Kyrkan, kriget oeh
nationalismen" (1914), "Ny ungdom"
(1922), "Eros och personligheten"
(1928), "Livstro och kristendom"
(1932) och "Makternas kamp" (1938).
År 1939 erhöll B. Wallinpriset och
Wallinmedaljen. — Gift 1915 med
Ruth Kjellén. ■—- Litt.:
"Sigtuna-stiftelsen 25 år" (1942). E. B—n.
Björksten, Josef Theodor
Richard, sångare (tenor), f. 23 juli 1858
i Stockholm. Föräldrar: slottsfogden
Klas Gustav Rickard B. och Paulina
Concordia Elisabet Trotzig. — Efter
studier hos I. A. Berg debuterade B.
i Stockholm 1S80 och reste därefter
till Paris för att fortsätta sin
utbildning vid konservatoriet där ocli
senare, 1882—83, för E. Delle Sedie.
Han har sedan dess huvudsakl. varit
verksam i utlandet och deltog bl. a. i
Christina Nilssons amerikaturné 1882
—83, där han vann lysande triumfer.
År 1S85 medverkade lian vid hennes
konserter i Stockholm. I slutet av
1880-talet flyttade B. till Förenta
staterna, där han var verksam som
sångpedagog och föreläsare, men
bosatte sig in på 1900-talet i Paris. B:s
vackra tenor och mycket vårdade
sångkonst rönte uppskattning främst
i Frankrike. — Gift 1) 1886—1903
med sångerskan Hervor Torpadie; 2)
1903 med Marta Strickland från New
York. P. L.
Björlin, Johan Gustaf,
arméofficer, författare, f. 14 okt. 1845 i Åmål,
† 13 juni 1922 i Stockholm.
Föräldrar: järnkramhandlaren A riders Petter
B. och Hilda Johanna Lidström. — B.
blev kadett på Karlberg 1S62, avlade
officersex. 1865 och blev s. å.
underlöjtnant vid Västgöta-Dals reg. Han
genomgick Krigshögskolan å
Marieberg 1867—70 och blev löjtnant i
armén 1873. Redan dessförinnan hade
han utgivit bl. a. "Värnepligt och
krigsbildning" (1873), vari han plä-
derade för den allm. värnplikten.
Genom föredrag, agitationsskrifter och
fören.-arbete, bl. a. i den av honom
och andra 1890 bildade Allm.
för-svarsfören., där lian 1890—98 var
sekr. och redaktör för tidn.
Försvars-vännen, verkade B. för den allm.
värnplikten. Han var sekr. i riksdagens
försvarsutskott 1875, 1877, 1878 och
1892, företog studieresor i
Tyskland och Österrike 1S75—76, besökte
rysk-turkiska krigsskådeplatsen 1877,
Grekland 1880—SI samt Finland och
Ryssland 18S4. Han blev kapten
1879 ocli major vid Generalstaben
1888 samt var överste och
militärbefälhavare på Gotland 1895—1908.
Åren 1896—1909 var B. led. av Första
K. och tillhörde lagutskottet 1900—02
samt särskilt utskott 1901, 1904 och
1907 och hade dessutom en rad
sakkunniguppdrag rörande
försvarsväsendet även efter sin
riksdagsmanna-tid. Han var generallöjtnant i
genera-litetets reserv 190S—18. — Sitt
krigshistoriska vetande nedlade B. i en
lång följd av delvis skönlitterärt
utformade och populärt hållna arbeten.
Tf. chef för Generalstabens
krigshistoriska avd. 1882—88 och dess chef
1888—95 redigerade han de två första
banden av "Sveriges krig åren 1808
och 1809" (1890—95), utgav "Sveriges
krig i Tyskland åren 1805—1S07"
(1882), "Finska kriget 1808—1S09"
(1882), "Kriget mot Danmark 1675
—1679" (1885), "Carl den tolfte"
(1888), "Carl X Gustaf" (1889),
"Gustaf II Adolf" (1890), "Kriget i Norge
1814" (1893), "Johan Banér" (1—3,
1908—10), skrev texten till "Sveriges
krigshistoria i bilder" (1—3, 1913—
19) och publicerade därjämte
kulturhistoriska skildringar, ss. "Från en
gammal svensk småstad" (1918, om
Åmål). Han blev led. av Krigsvet.
akad. 1881 och fil. hedersdr i Lund
1918. B. hade även musikaliska
intressen. — Gift 1) 1872—79 med
skådespelerskan Klara Elina Gabriella
Rylander; 2) 1885 med Maria (Mary)
Vilhelmina Ulrika Strömberg. G. R.
Björling. Släktens äldste kände
stamfar var bergsmannen i Sörbärke
skn, Dalarna, Mats Olofsson, vars
son Olof Mattsson (f. 1643, † 1714),
bergsfogde i österbergslagen, sedan
handlande och rådman i Säter, omkr.
1680 antog släktnamnet B. Från
dennes sonson Olof B., kapten vid
Dalreg. (f. 1725), härstamma alla nu
levande släktmedl. Olof B: s äldste son
Johan Olof B. (f. 1775, † 1809) blev
far till biskopen Carl Olof B. (B. 1).
Dennes sonson, kontorschefen
Carl-Olof B. (f. 1869, † 1936), var gift med
skådespelerskan Manda Lindroth (B.
6). En dotter till dem är
skådespelerskan Renée B. (B. 7), ocli en son till
Carl Olof Björling.
Carl-Olof B. i hans andra gifte är
operasångaren Sigurd B. (B. 8). Olof
B:s andre son, handlanden ocli
rådmannen i Västerås Carl Adolf B. (f.
1778, † 1835), hade i första giftet
sonen matematikern Emanuel B. (B 2),
far till matematikern Emanuel B.
(B. 3). Dennes son var
rättsvetenskapsmannen Carl B. (B. 4). Carl
Adolf B. hade i andra giftet sonen
Johan Alfred B., handlande i
Stockholm (f. 1822, † 1871), som blev far
till grönlandsfararen Johan Alfred B.
(B. 5). Olof B:s tredje son, bruksdir.
Per Eggert B. (f. 17S0), flyttade till
Finland, där släktgrenen kvarlever.
1. Björling, Carl Olof, biskop,
f. 16 sept, 1804 i Västerås, † 20 jan.
1884 därstädes. Föräldrar:
handlanden Johan Olof B. och Johanna Lovisa
Ljungdahl. — B. blev student i
Uppsala 1822, fil. kand. 1829, fil. mag.
s. å., teol. kand. 1833 och teol. lic.
1839, allt i Uppsala. Han prästvigdes
1840, var verksam som lärare vid
Gävle gymnasium 1830—42 och
rektor där 1843—46, utnämndes till
kyrkoherde i Arboga 1846 och till
kontraktsprost där 1S47 samt blev
domprost i Västerås 1852 och biskop
där 1866. — Medan B. var domprost,
satt lian som medl. i kommittén för
utarbetandet av förslag till ny
kyrkohandbok och katekes, fungerade som
preses vid prästmötet 1856 och
bevistade alla riksdagar 1850—65.
Politiskt tillhörde B. den yttersta
högern, var avgjord motståndare till
representationsreformen, ställde sig
avvisande till
kyrkomötesinstitutionen och ansåg, att religionsfriheten
ingalunda borde "anses såsom något
i och för sig själv gott". Även mot.
lekmannapredikan uppträdde han
outtröttligt i tal och skrift. Däremot
förespråkade han, att prästbildningen
skulle höjas och kyrkan själv uppta
missionsverksamhet. På katekesfrå-
Gustaf Björlin,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
