Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. (Bielkenstierna), Hans - 2. Bielkenstierna, Claes - Biesèrt - Biesèrt, Elof - Bilberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bielkenstierna
310
Bilberg
Claes Bielkenstierna. Målning (detalj). II. K.
Ehrenstrahl skola omkr. 1662 (Gripsholm).
ning, särskilt riktade mot lvbska
köpmän. I kriget med Danmark var B.
"överste amiral" över sv. flottan 1611,
varvid lian bl. a. undsatte Kalmar.
Följ. är var lian underbefälliavare
under riksamiralen Göran Gyllenstierna.
B. ledde konvojer och skötte
bevakningen mot den danska flottan i
Stockholms skärgård men fick som
viktigaste uppgift överinseendet över
marinens förvaltning. År 1615 blev han
holmamiral och chef för flottans
skeppsbyggeri. Under sina sista år
delade han med holmamiralen Rickard
Klerck chefskapet närmast konungen
över flottan. — Gift 1608 med
friherrinnan Elisabet Gyllenstierna af
Lundholm. T. D.
2. Bielkenstierna, Claes Hansson,
friherre, riksråd, sjöofficer, f. 24 april
1615 i Stockholm, † 30 juli 1662 på
Göksholm i Stora Mellösa skn, Örebro
län. Son till B. 1. — B. uppfostrades
från 1620 under Axel Oxenstiernas
förmynderskap. Han reste 1632—34 till
Holland, England och Frankrike och
inträdde därefter i flottan, blev
skeppskapten 1638, skeppsmajor 1641 och
amirallöjtnant 1644. Åren 1644—45
var B. chef för tredje (vänstra)
eskadern i den stora flottan men deltog ej i
slaget vid Femern. B. var 1650—54
guvernör över arvprinsen Karl Gustavs
sv. förläningar, varigenom han kom
att höra till den intima kretsen kring
den blivande konungen. År 1654 blev
B. riksråd och amiral och var med
vissa avbrott befälhavare för flottan
under kriget 1657—60. Vid Möen 1657
angrep och förföljde B. den
underlägsna danska flottan. Följ. år i
aug. sökte han innesluta Köpenhamn
och deltog som eskaderchef i okt.
s. å. i slaget i Öresund mellan de
sv. och holländska flottorna, den förra
under befäl av riksamiralen Carl
Gustaf Wrangel. B. anföll viceamira-
len de Withs fartyg Brederode, som
tvingades ge sig, samtidigt som dess
berömde chef stupade. På våren 1659
anföll B. som chef för den
underlägsna sv. flottan mellan Femern och
Låland den dansk-holländska flottan
■— för att "konservera H. K. M:ts höga
reputation". Under slaget, som blev
oavgjort, sårades B. av en kanonkula
i sidan så svårt, att det dröjde ett år,
innan han blev arbetsför igen.
Därefter tjänstgjorde B. till sin död som
chef för amiralitetet under
riksamiralens vistelse i Pommern. —- Gift
1643 med friherrinnan Barbro
Åkesdotter Natt och Dag. T. D.
Biesèrt [bisä’rt]. Släkten
härstammar från Böhmen eller Sachsen. Den
äldste med visshet kände stamfadern,
Johan Christian B. (f. 1732, † 1799),
fördes ss. krigsfånge till Danmark;
efter sin frigivning begav lian sig till
Sverige och blev stadskirurg i
Karlstad. En sonsons son till honom,
brukspatronen Johan Christian
Niklas B. (f. 1831, † 1913), ägde
Töcksfors ocli Hånsfors bruk, Värml. län.
År 1885 inköpte han Lennartsfors
bruk, som 1839—41 hade anlagts av
brukspatronen Lennart Uggla med
stångjärnssmedja, knipp- och
spik-hamrar, gjuteri, mekanisk verkstad
samt masugn; järntillverkningen hade
emellertid upphört redan mot slutet
av 1870-talet. Johan Christian Niklas
B., som vid olika tider var
riksdagsman i såväl Första som Andra K.,
anlade fabriker för tillverkning av
trämassa, papper, trävaror m. m. vid
Lennartsfors, Töcksfors och Hånsfors.
År 1886 upptog lian sina barn,
brukspatronen Elof B. (se nedan) och Ellen
B. (f. 1864), ss. delägare i firman,
vars namn då ändrades till J. N.
Biesèrt & son. Firman ombildades
1912 till ab. under namnet
Lennartsfors ab. Sedan Elof B:s död 1928 är
hans äldste son, fil. kand. Lennart B.
(f. 1888>, företagets verkst. dir.
Biesèrt, Johan Elof, brukspatron
och politiker, f. 30 sept. 1862 på
Töcksfors bruk, Töeksmarks skn, Värml.
län, † 14 juli 1928 på Lennartsfors,
Trankils skn, Värml. län. Föräldrar:
brukspatronen Johan Christian
Niklas B. och Emma Lagrelius. — B. blev
student i Stockholm 1881, genomgick
Tekn. högskolans avd. för
maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi
1882—85 och var sedan 1886 ss.
disponent och delägare verksam i faderns
firma, som då fick namnet J. N.
Biesèrt & son. År 1912 ombildades
firman till familjeab. under namnet
Lennartsfors ab., där B. blev verkst. dir. —
Vid sidan av sin industriella
verksamhet deltog B. tidigt i det offentliga
livet; lian blev redan 1892 led. av Värml.
läns landsting, var 1900—07 led. av
Andra K. för Nordmarks domsaga i
Värmland, anslöt sig till det
nybildade Liberala samlingspartiet och var
led. av talrika utskott. Han
motionerade upprepade gånger om en
effektivare skyddslagstiftning inom
industrin, bl. a. om höjd minimiålder för
barns användning i industriarbete, om
olycksfallsförsäkring m. m. Sin
viktigaste insats som politiker gjorde B.
under den tid han var finansminister
(den förste sv. civilingenjör, som
blivit statsråd) i den Lundebergska
koalitionsministären aug.—nov. 1905 och
i den liberala Staaffska ministären
nov. 1905—maj 1906. Bland hans
äm-betsliandlingar märkes
undertecknandet av den tyska handelstraktaten
(1906). B:s verksamhet som statsråd
var i övrigt ganska omstridd, och
åtskilliga av honom framställda
förslag avslogos av riksdagen. Han var
led. av Första K. 1911. Åren 1917—
19 var lian led. av finansrådet. En
stor roll spelade B. för den sv.
cellulosa- och trämasseindustrin, bl. a. ss.
ordf. i Sv. trämassefören. 1911—22.
— Gift 1887 med Jenny Svanström.
—- Litt.: "Sveriges äldsta företag"
(1923).
Bilberg [bi’ll-]. Släkten
härstammar från kyrkoherden i Berg, Skarab.
län, Jonas Amberni († 1675), vars son
Johan,biskop i Strängnäs (B. 1),antog
släktnamnet efter fädernesocknen och
det närbelägna Billingen. Han blev
far till ryttmästaren Gustaf Otto B.
(f. 1684, † 1743) och
kammarrevisionsrådet Carl Gustaf B. (f. 1690, † 1760),
vilka 1712 upphöjdes i adligt stånd.
Carl Gustaf B. gjorde Näsbyholm i
Södermanland 1758 till fideikommiss,
vilket efter hans familj som arv
tillföll Gustaf Otto B:s son, majoren
Fredrik Otto B. (B. 2). Då ätten
utdog med denne, övergick
fideikommisset till lians kusins son, viceamiralen
H. J. Nauckhoff, vars släkt
fortfarande innehar egendomen.
Elof Biesèrt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
