Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Arfwedson, Johan August - 4. Arwedson, Carl David - Arvidsson, se även Arvidson - Arfvidsson, Ulrica - Arwidsson - 1. Arfwidsson, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arfwedson
126
Arfwidsson
Johan August Arfwedson. Samtida miniatyr.
och det var på dennes laboratorium
han vid analys av petalit från Utö
upptäckte grundämnet litium (1817).
Måhända hade även Berzelius någon
andel i upptäckten, fastän han icke
brydde sig om att dela äran av denna.
Efter hemkomsten från den
utländska resan inrättade A. ett eget
laboratorium i Stockholm och sysslade där
med kemiska och mineralanalytiska
forskningar. Sina senare år tillbragte
han mest på sitt gods Hedensö i
Södermanland, där han inrett ett
kemiskt laboratorium åt sig och delade
sin tid mellan forskningar och
skötseln av sina vidsträckta egendomar.
A. var led. av Vet. akad. sedan 1821.
— Gift 1825 med Sara Sophia von
Ehrenheim. — Litt.: biografi av J.
J. Berzelius i Vet. akad:s handl.
1841. N. B.
4. Arfwedson, Carl David,
affärsman, skriftställare, f. 25 nov.
1806 i Stockholm, † 25 juni 1881 i
Wiesbaden. Son till A. 2. — A. blev
student i Uppsala 1820, disputerade
1825 men övergav studierna för
köpmannayrket och företog på 1830-talet
en resa till Amerika och flera
länder i Europa. Han blev amerikansk
konsul i Stockholm 1838 (—55),
borgare som grosshandlare 1839 och s. å.
delägare i handelshuset Tottie &
Arfwedson samt efter faderns död 1861
dess siste innehavare. Ehuru A. var
driftig och framgångsrik som köpman,
lågo hans huvudsakliga intressen dock
åt annat håll. Firman intog ej längre
samma centrala ställning som förr och
led stora förluster under den
ekonomiska krisen vid mitten av 1860-talet,
vartill kom att en kassör gjorde sig
skyldig till stora förskingringar. Allt
detta bidrog till att A. 1867
upplöste firman. Han flyttade därefter
till Wiesbaden, där han avled. A.
var medl. av borgerskapets femtio
äldste 1844—55 (under flera år en av
dessas ordf.), fullmäktig i rikets
ständers bank 1846—60 samt medl. av
olika kommittéer och kommissioner.
Han var också en av stiftarna till
för-säkringsab. Skandia (1855), vars
äldsta styr. han tillhörde. — A.
gjorde sig även känd som förf. Av hans
arbeten väckte särskilt "Studenterna
i Utscheu eller Zierbeuglarnes
historia i China", en uppsalaskildring,
samt den oförblommerade skildringen
av huvudstadssocietetens liv "Spionen
i den förnäma werlden i Stockholm"
ett stort uppseende och ansågos
skandalösa. De voro näml. nyckelromaner,
de avporträtterade personerna voro
lätt igenkännliga och föga smickrande
karakteriserade. A. skrev även några
historiska romaner. Hans
reseskildringar äro värdefulla: "Förenta
staterna och Canada" (1835), "Scener i
Nord-Amerika" (1836) och "Minnen
från Europa och Amerika" (1837). —
Gift 1834 med Elisabeth Alice
Ash-hurst. G. U.
Arfvidsson, se även Arvidson.
Arfvidsson, XJ l r i c a, spåkvinna,
f. 1734 i Stockholm, † 1801 därstädes.
Föräldrar: vaktmästaren vid
general-förrådskassan Erik Lindborg och
Anna Katarina Burgin. —
Släktnamnet antog A. efter sin styvfar,
mästerkocken vid hovet Arvid A., med
vilken modern gifte sig 1740. Man har
ansett A. vara identisk med den
ryktbara spåkvinnan "mamsell
Arfvidsson", som figurerar i den
gustavianska memoarlitteraturen och
romantiserade skildringar, ss. Crusenstolpes
"Morianen" och Jenny Engelkes
"Lyckans tempel". Med hjälp av
mantalslängder, bouppteckningar och
kyrkböcker har man lyckats följa hennes
öden tidvis, varvid bl. a. traditionen
om hennes stuga i Humlegården
har visat sig vara felaktig; hon bodde
i stället först vid Lästmakargatan
och sedan vid nuv. Johannesgatan.
Den mysticism och vidskepelse, som
florerade under det gustavianska
skedet, voro viktiga förutsättningar för
"mamsell Arfvidssons" framgång, när
hon på 1780-talet och i början av
1790-talet utvecklade sin förmåga att
i kaffesump förutsäga kommande
händelser. Till hennes klienter hörde
Gustav III, hertig Karl (XIII) och
medl. av societeten. Att hennes
spådomar icke sällan slogo in, berodde
oftast på hennes ovanliga kännedom
om de besökandes enskilda
förhållanden, som hon utforskade genom
hemliga relationer och ett väl
utvecklat spionerisystem. — Ogift. — Litt.:
C. Forsstrand, "Spåkvinnor och
trollkarlar" (1913); E. Wallis,
"Spåkvinnan mamsell A." (Ord och bild 1914);
G. Hafström, "Mamsell A."
(Person-hist. tidskr. 1927). N. B.
Carl David Arfwedson. Teckning (detalj)
av M. Röhl.
Arfwidsson. Släkten härstammar
från handlanden och rådmannen i
Marstrand Torkel A. (f. 1681, † 1737),
far till kommerserådet Christian A.
(A. 1), grundläggaren av firman
Arfwidsson & söner, vari A. l:s äldste
son, bergsrådet Niklas A. (f. 1747, †
1813) tidigt inträtt. En son till denne
var publicisten Nils A. (A. 2).
1. Arfwidsson, Christian,
köpman, f. 22 jan. 1717 i Marstrand,
† 16 april 1799 i Göteborg.
Föräldrar: handlanden och rådmannen
Torkel A. och Margareta Ström. —
A. hade bakom sig praktisk
utbildning samt lärdomar och förbindelser
från sina utrikesresor, då han
omkring 1740 slog sig ned som
affärsman i Göteborg. Han vann inträde i
Göteborgs handelssocietet 1743, blev
bisittare i dess styr. 1751, fick
kommerseråds titel 1776 och blev led. av
Generaldiskontkontoret 1795. — Det
arfwidssonska huset var en tid ett av
de allra främsta i Göteborg och hela
Sverige. Det inriktade sig särskilt på
det vinstgivande sillfisket vid
västkusten, som från 1740-talet
gynnades av goda konjunkturer. Vid
1780-talets ingång var firman Arfwidsson
& söner det obestritt främsta bland
de 48 samtida göteborgsföretagen för
sillkonservering och trankokning. Av
1780 års totalproduktion av
konserverad sill, c: a 103 000 tunnor
nedsal-tad fisk och c:a 3 200 fat tran, var
fii-mans andel c:a 14 000 tunnor fisk
och c:a 900 fat tran. Den deltog
även i järnexporten, var intresserad
i flera värmländska järnbruk och drev
i Göteborg ett grytgjuteri. Firmans
blomstring betingades särskilt av
nordamerikanska frihetskriget 1775
—83, då den uppehöll förbindelser
med båda de stridande parterna och
synbarl. begagnat mindre nogräknade
affärsmetoder. Firman Chr. Arfwids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
