Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Almquist, Love - 4. Almquist, Gustaf Fridolf - 5. Almquist, Eric Victor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Almquist
65
Almquist
År 1837 lät A. prästviga sig och sökte
dessutom en professur i språk och
estetik i Lund. Men ansträngningarna
ledde inte till något resultat. För att
meritera sig ökade lian takten i sin
litterära produktion och lät efter att
ha tegat sedan 1835 under åren 1838
—39 nya arbeten nästan översvämma
marknaden. År 1838 ökade han ut
sitt serieverk med fyra volymer
under den förenklade titeln "Fria
fantasier eller Törnrosens bok". Däri
ingå bl. a. bygdeberättelsen
"Kapellet" och uppsatsen "Svenska
fattigdomens betydelse", en poetiskt glansfull
men i övrigt ytlig tolkning av sv.
lynne. Båda dessa arbeten visade
emellertid, att A. slagit in på en ny
väg; romantikern hade blivit realist.
Omvändelsen fullföljdes med
folkskrifter som "Grimstahamns
nybygge" (1839) och "Ladugårdsarrendet"
(1840). Den estetiska
programändringen hade försiggått parallellt med
en politisk. A. anslöt sig vid denna
tid till liberalismen,
oppositionspartiet. Det var inte bara de personliga
motgångarna, som inspirerade honom
till detta steg. Liberalismen hade
väckt länge slumrande tendenser hos
A.; mot förtryck hade han alltid
häftigt reagerat, och han ägde en
instinktiv sympati för allt folkligt.
Det avgörande steget åt vänster tog
A. 1839; dels började han då
medarbeta i Aftonbladet, dels publicerade
han en rad diktverk, som han tidigare
av opportunitetsskäl inte velat
offentliggöra. Dit hörde bl. a. "Amorina"
och "Ormus och Ariman" jämte den
1838 skrivna tendensnovellen "Det
går an", A:s främsta realistiska
arbete. Han för där den fria
förbindelsens talan, vilket framkallade en
våldsam indignation. A:s rykte blev
definitivt förstört, och han tvingades
1841 att ta avsked från sitt rektorat.
Därmed var han hänvisad till att leva
på sin penna. Men han lyckades inte i
längden försörja sig som fri
litteratör, och hans affärer blevo allt sämre.
Skrivandet försvårades dessutom av
en ögonåkomma. Efter år 1840 avtar
hans produktion hastigt i
konstnärligt värde, delvis beroende på
inflytande från den franska
sensationsromanen. Högst når han i "Tre fruar i
Småland" (1842—43), en diger
roman, som kretsar kring problemet
om brottslingens rätta behandling.
— I Aftonbladet blev A. först 1846
fast medarb.; s. å. utnämndes han
till reg.-pastor vid K. livbeväringen,
en syssla som nätt och jämnt var
betald. Redan 1845 hade A.
emellertid lärt känna en procentare,
ryttmästaren J. J. von Scheven, vars
förtroende han vann. Av honom hade
han fått låna stora summor, som
han inte liade någon möjlighet att
återbetala. A. förefaller, då ingen
annan utväg återstod, ha stulit
skuldförbindelserna och, när stölden
upptäcktes, även ha försökt förgifta von
Scheven. Anslaget röjdes, och när A.
blev misstänkt, lämnade lian
Stockholm och undkom efter en dramatisk
flykt till utlandet. Han fortsatte till
Amerika. Där förde han några år
under antagna namn ett kringflackande
liv, tills pengarna började tryta. Då
ingick han äktenskap med en
pensionatsvärdinna i Philadelphia,
varigenom han gjorde sig skyldig till
tve-gifte. År 1865 reste han över till
Europa, och där dog han följ. år på ett
sjukhus i Bremen. Stoftet flyttades
1901 till Sverige. — Få sv. förf. ha
varit så omstridda av samtid och
eftervärld som A. Det råder numera
knappast något tvivel om hans brottslighet,
men man har också alltmer kunnat
härleda den ur de svåra yttre villkor, som
präglade hans liv. Ett oroligt
främlingskap var grunddraget i A:s väsen
ocli gav också hans diktning dess
särskilda karaktär. Som konstnär var A.
mycket ojämn. Hans främsta
romantiska verk kunna dock mäta sig med
det yppersta romantiken
överhuvudtaget har frambragt. I sv. litteratur
var han dessutom den djärvaste
realisten och samhällskritikern före
Strindberg. — "Samlade skrifter" började
1921 utges med Fredrik Böök som red.
— A. väckte inom sällskapslivet ett
visst uppseende som
pianoimprovisa-tör, och han försökte sig även som
tonsättare med ett par häften "Fria
fantasier" för piano och
sångsamlingen "Songes" ("Drömmar"). Som
musiker var han ren dilettant. Detta till
trots röja den spröda lyriken och
friska naturkänslan i hans små
försök en äkta musikalisk ingivelse, och
de voro också föremål för en viss
uppskattning av den samtida
publiken. — Litt.: Olle Holmberg, "C.
J. L. A. Från Amorina till
Co-lombine" (1922); A. Werin, "C. J. L.
A., realisten och liberalen" (1923); R.
G:son Berg, "C. J. L. A. i
landsflykten" (1928); A. Hemming-SjÖberg,
"Rättegången mot C. J. L. A." (1929);
H. Olsson, "C. J. L. A. till 1836"
(1937); A. Kjellén, "Sociala idéer
och motiv hos svenska författare", 1
(1937); S. Marström, "Strödda
anteckningar om C. J. L. A.,
enkannerligen som tonskald" (Sv. tidskr. för
musikforskning 1921). I. W.
4. Almquist, Gustaf Fridolf,
fångvårdschef, f. 31 okt. 1814 på
An-tuna i Eds skn, Stockholms län, † 12
okt. 1886 på Hanstaviks gård i
Södertälje landsförs. Föräldrar:
krigskommissarien Carl Gustaf A. och Agnes
Katarina Altén. Halvbror till A. 3.
Love Almquist. Fotografi taget 1
Philadelphia 1863.
— A. blev student i Uppsala 1830,
avlade hovrätts- och kameralex. 1833,
gick därefter in i Svea hovrätt, där
han avancerade till fiskal 1842 och
hovrättsråd 1863. S. å. blev han
underståthållare i Stockholm. Som
fullmäktig (1847), senare (1867) led. av
civilstatens pensionsinrättning och
led. av kommittén för ordnande av det
civila pensionsväsendet (1858—62)
inlade A. stora förtjänster om
pensionsväsendets utveckling. Från 1861
var han v. ordf. i Allm.
hypoteks-banken och 1871—80 led. av Första K.
— A. var generaldir. och chef för
Fångvårdsstyr. 1867—85. Vid
centralfängelserna inrättades under hans ledning
särskilda cellavd., i vilka fångarna
kunde hållas i enrum under den första
delen av fängelsetiden, cellsystem
infördes i allt vidare utsträckning,
sjukvården förbättrades, fångskolor och
arbetsskolor inrättades, det militära
vaktmanskapet ersattes av civilt med
speciell utbildning. Verksamheten för
frigivna fångar började först under
A:s tid att organiseras. A. var den
ledande inom Fören. till minne av
konung Oscar I och drottning
Jose-phina, vilken bildades 1873, och
genom vars försorg åkerbrukskolonin
Hall vid Södertälje kom till stånd.
Genom A:s initiativ skapades vid
Ulriksdal "Axel och Sofia Alms
stiftelse" för vård av föräldralösa flickor.
— Hela A:s gärning präglades av hans
varmhjärtade filantropiska läggning.
— Gift 1858 med Maria Vilhelmina
Grandin. G. U.
5. Almquist, Erie Victor,
landshövding, f. 7 mars 1817 på
An-tuna gård, Eds skn, Stockholms län,
† 13 dec. 1872 i Umeå. Bror till A. 4.
— A. blev furir vid Hälsinge reg.
1834, underlöjtnant 1836 och slutl.
major vid Upplands reg. 1862. Han
hade redan 1844 inköpt egendomen
5 Svenska män och kvinnor I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
