Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Adlerbeth, Gudmund Jöran - 2. Adlerbeth, Jacob - Adlercreutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adlercreutz
14
Adlercreutz
Jacob Adlerbeth. Samtida målning (Statens
historiska museum, Helsingfors).
på begäran entledigande frän
antikvariesysslan och tjänstledighet i
kansliet, varefter han slog sig ned på sitt
gods Ramsjöholm, där han med
livligt intresse ägnade sig åt
lanthushållningens detaljer. — Under sin
ämbetsmannaverksamhet hade A.
kommit konungen ganska nära men
bibehöll dock sitt oberoende. Hans
besinningsfulla och rättrådiga karaktär
satte sin prägel även på hans politiska
insats. Under Gustav 111 :s tid var
den föga betydande och gick i
adelsoppositionens tecken. Då ny
regeringsform och tryckfrihetsförordning
skulle utarbetas vid 1809 års riksdag,
var A. en av de inflytelserikaste medl.
av konstitutionsutskottet och
tryckfrihetskommittén. S. å. utnämndes han
till statsråd och upphöjdes till
friherre, blev serafimerriddare 1814,
erhöll avsked från statsrådsämbetet
1815 och avböjde samtidigt en
erbju-dan att bli en av rikets herrar. — A.
blev led. av Mus. akad. 1772, Vet. akad.
1780 och vid Sv. akad:s inrättande
1786 en av de tretton först utsedda led.
Därmed gavs officiellt erkännande åt
hans insats som en av det
gustavianska tidevarvets förgrundsgestalter på
det litterära området. Han gjorde sig
där först uppmärksammad som
dramatisk översättare. Med en för sin tid
utomordentlig försvenskning av
Ra-cines "Iphigénie", där han i
anslutning till nyantika strävanden
utomlands inlagt körer efter grekiskt
mönster, slog han igenom, men i samband
med sin verksamhet som
konungens litteräre medarb. kom han att
under de närmaste åren återgå till
äldre stilarter. Till hertig Karls
förmälning 1774 skrev han (tills, med
G. F. Gyllenborg) rokokoskådespelet
"Birger Jarl". Mer bekant är det
lyriska dramat "Cora och Alonzo",
som uppfördes vid invigningen av det
nya operahuset hösten 1782 men som
redan förut genom J. G. Naumanns
musik var känt även utanför Sverige.
I dramat "(Edipe" (1792) har han
bearbetat Voltaires oeh Sofokles’
Oidi-pus-tragedier, medan han i mera
trogen anslutning till originalet tolkat
Racines "Phèdre". De båda
original-tragedierna "Ingiald Illråda" och
"Kelonid" gå i efterklassisk
tragedistil. A. skrev även "skaldebrev" med
reflexioner över moralfilosofiska
ämnen och lantlivets behag,
berättande dikter ("Sagor efter Tasso") och
didaktiska odén, men hans
självständiga lyriska diktning, som
huvud-sakl. är från 1780- och 90-talen, har
mindre omedelbar än litterär
ingivelse. —- A:s fina litterära bildning
vilade huvudsakl. på fransk-klassisk
grund, men han hade likväl blicken
öppen för värdet av nya litterära
uppslag och bedömde med
framsynthet Rousseau, Milton och Ossian. Hans
rousseauanskt orienterade
"Grafskrift öfver en bonde" är ett nästan
monumentalt uttryck för 1700-talets
rationalistiska dygdereligion i from
och rättfram förenkling. Den
fornnordiska litteraturen lockade honom
även, och övers, av "Eyvindr
Skaldaspillers liksång öfver konung Håkan
i Norige", först tryckt i
Stockholmsposten 1790 med en märklig inledning,
kom att bli ett viktigt datum i den
"nordiska renässansens" historia,
fastän den är skriven i klassisk
odestil utan hänsyn till den
fornnordiska poesins egenart. A:s son Jacob
(A. 2) blev en av dem, som fullföljde
det "götiska" programmet. — A:s
främsta litterära insats utgjorde hans
övers, av klassisk poesi. Med säker
stilkänsla och filologisk lärdom
tolkade han i anslutning till den tyske
Homeros-översättaren J. H. Voss
Virgilius, Horatius och Ovidius, varmed
han lämnade en värdefull
utgångspunkt för en ny antikuppfattning i
Sverige. Alltjämt ha dessa övers, sitt
stora värde, och särskilt övers, av
Virgilius’ "Georgica" är kongenial ocli
djupt inspirerad. — A. har även
efterlämnat memoarer, "Historiska
anteckningar" (tiden 1771—1807), som
utgör en av de värdefullaste
källskrifterna till samtidens politiska historia,
även om misstag förekomma där och
inställningen är ensidigt bestämd av
förf:s oppositionella ståndpunkt. De
utgàvos av G. Andersson 1856—57 (3
bd) och av Elof Tegnér 1892—93 (2
bd). Det har ifrågasatts, om A. verkl.
författat den hätska skildring av
Gustav III, som ingår i den första
tryckta uppl. — Gift 1781—92 med Karin
Ridderborg. N. B.
2. Adlerbeth, Jacob, friherre,
fornforskare, stiftare av Götiska för-
bundet, f. 21 maj 1785 i Stockholm,
† 2 sept. 1844 därstädes. Son till A. 1.
— A. blev student i Uppsala 1798,
fil. kand. 1806 och fil. mag. s. å. Han
gick därefter in som e. o. kanslist i
Inrikes civilexpeditionen 1807, blev
kopist i Ecklesiastikexpeditionen 1809,
avancerade till protokollssekr. 1811
och förste expeditionssekr. 1818, var
därjämte sekr. i
uppfostringskommit-tén 1812, Vitt. akad:s led. i
direktionen över Stockholms stads
undervisningsverk från 1819 och bevistade från
1S09 en följd av riksdagar. A. var led.
av ett flertal in- och utländska
sällskap, bl. a. Vitt. akad. från 1818. Vid
faderns död s. å. blev A. friherre. —
Sin egentliga berömmelse har A.
vunnit som stiftare av Götiska förb.
1811. A. gav innehåll och fasthet åt
det lösa "matlag", som var första
ursprunget till förb.; han var även förf.
till stiftelseurkunden; den första
"stämman" hölls med honom som
ordf., och han var även ständig
"vårdare av förbundets skrifter och
handlingar". In i det sista blev han förbis
idéer trogen, även när intresset efter
något tiotal år började svalna hos de
övriga medl. Först efter hans död
upplöstes förb. officiellt. Som förb:broder
bar A. namnet Rolf; i Iduna, förb:s
tidskr., skrev han under sign. —R—.
Bland hans uppsatser i tidskr. märkes
"Om Biarmaland" (1813). A. hade
starka arkeologiska och
språkvetenskapliga intressen, som närdes av hans
patriotiska göticism, och understödde
olika forskares "antikvariska" resor
i sv. landskap. Även genom sin
över-sättarverksamhet arbetade A. för
göticismen. Han översatte och utgav 1811
Snorres "Edda" efter Nyerups danska
uppl. samt 1812 Oehlenschlägers
"Waulundurs saga". — Ogift. — Litt.:
E. G. Geijer, "Berättelse om
Göthis-ka förb:s stiftelse och verksamhet"
("Saml. skr." 11, 1927);
minnes-teckn. av F. Böök i Sv. akad:s handl.
1927. G. U.
Adlercreutz (-kröjts), ätter,
härstammande från räntmästaren Tomas
Teuterström (f. 1643, † 1710), som
1700 adlades med namnet A. En
sonsons son till honom, generallöjtnanten
Gustaf Magnus A. (f. 1775, † 1845),
blev stamfar för den nu levande adliga
ätten A. och far till
justitiestatsministern Axel Gustaf A. (A. 3). En
yngre son till A. 3 var envoyén Axel
Johan Patrick A. (f. 1871), som var
delegerad vid fredskonferensen i
Lausanne 1922—23. Generallöjtnanten
Gustaf Magnus A:s äldste bror,
fältherren Carl Johan A. (A. 1),
uppflyttades 1808 i forna riddarklassen,
erhöll s. å. friherrlig värdighet jämte
sina tre söner med succession på
äldste sonen i varje ättegren och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
