Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Abrahamson, August - 2. Abrahamson, Euphrosyne - Abrahamsson, Eric - Abrahamsson, Petter - Abrahamus Andreæ Angermannus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abrahamson
3
Abrahamus
ken flera medl. varit framstående
utövare av konsthantverk. Tidigt
faderlös måste A. redan som barn
försörja sig själv. I Göteborg grundade
han 1840 en grosshandelsfirma i korta
varor, som snart kom att bli en av
både stadens och landets främsta inom
sin bransch och så småningom
inbragte honom en millionförmögenhet. År
1868 överlämmade han företaget i
anförvanters händer och bosatte sig på
det i göteborgstrakten belägna gamla
herresätet Nääs, som han inköpt s. å.
och inom kort förvandlade till en
mönstergård med vackra
trädgårdsanläggningar. I det ombyggda corps-de-logiet
inrymdes en betydande konstsamling.
På egendomen upprättade A. bl. a. ett
slöjdseminarium, som har haft
ofantlig betydelse för sv. folkundervisning
och även bidragit till att göra sv.
upp-fostringstankar kända utomlands.
Egendomen Nääs jämte en fond under
namnet "August Abrahamsons
stiftelse" blev genom A:s testamente
överlämnad till sv. staten med ändamål
att "genom fortsatt utbildning av
lärare och lärarinnor, som redan ägnat
sig åt undervisning, verka för
uppfostran i allmänhet och särskilt för
användandet därvid av den
pedagogiska slöjden". A. blev led. av
Lant-bruksakad. 1882. — Gift 1S59 med
operasångerskan Euphrosyne Leman
(A. 2). N. B.
2. Abrahamson, Euphrosyne,
operasångerska (sopran), f. 24 mars
1836 i Stockholm, † 7 febr. 1869 i
Göteborg. Föräldrar: handlanden Jolin
Leman och Emma Jacobson. — A.
studerade 1852—55 för J. Günther i
Stockholm och 1855—58 för G. L. Duprez i
Paris. I Stockholm hade hon debuterat
på K., teatern redan 1855 men avböjde
erbjudet engagemang; i Frankrike lät
hon också höra sig offentligt, innan
hon begynte sin operakarriär i
Madrid (1858) och i Wien (1859), där
hon främst sjöng i operor av Mozart
och Verdi. Hon medverkade efter sitt
giftermål 1859 vid konserter i
Stockholm och Göteborg. A. väckte stora
förväntningar både i dramatiska
roller och i koloraturpartier. Mus. akad.,
där hon 186S blivit led., mottog
1869, efter hennes död, en donation
av hennes make på 25 000
riksdaler, "Fru Euphrosyne Abrahamsons
gåfvofond". Den årliga räntan skall
användas till stipendium åt
skickliga sångelever. Det är icke
osannolikt, att den slöjdskola för traktens
barn, som A. upprättade på
makarnas egendom Vänhem utanför
Göteborg, gav hennes make idén till hans
större skapelse på Nääs. — Gift 1859
med grosshandlaren August
Abra-hamson (A. 1). P. L.
Abrahamsson, Carl Erie,
skådespelare, f. 13 april 1890 i Stockholm.
Föräldrar: målarmästaren Carl
August A. och Augusta Charlotta
Eriksson. — Efter studier vid Elin
Svenssons elevskola engagerades A. 1909
vid John Lianders sällskap och har
sedan uppträtt vid ett flertal teatrar,
bl. a. vid Apolloteatern i Helsingfors
1913—16 och vid Södra teatern i
Stockholm samt framför allt vid Karl
Gerhards revyföretag. — Med humor
och säker karakteriseringsförmåga
har A. utfört ett stort antal roller i
skilda fack, operettroller som
Menelaus i "Den sköna Helena" och Wun
Hi i "Geishan" samt talroller som
Ferm i A. Sandbergs "33,333"; främst
står A. kanske som sketchaktör, där
han är en av våra främsta artister
tack vare sin förmåga att med
etsande konturering och slagkraftig
replikformning i en kort scen ge icke blott
en typ utan en människa. A. har även
tagits flitigt i bruk inom film samt
inom radio, där han vunnit stor
popularitet med den figur han skapat av
"Pessimisten" i H. Härnemans
omtyckta dialogserie "Optimisten och
pessimisten". — Ogift. A. L., S. T.
Abrahamsson, Petter,
rättslärd, f. 29 juli 1668 i Stockholm, † 20
april 1741 därstädes. Föräldrar:
handelsmannen i Stockholm Abraham
Persson och Gertrud Månsdotter. ■—■
A. blev student i Uppsala 1685, avlade
där jur. ex. 1691 och blev auskultant
i Svea hovrätt s. å. Han lämnade
Uppsala med utmärkta betyg och blev 1693
häradshövding i Ärlinghundra m. fi.
härad och Danderyds m. fi.
skeppslag. Knappt ett år därefter avsattes
han för tjänstefel från sitt ämbete.
Straffet gick A. djupt till sinnes. I
strävan att återupprätta sin ställning
företog han en studieresa utomlands
och bedrev där grundliga juridiska
studier. Resultatet visade sig i
kommentaren av hans edition av
lands-oeh stadslagarna 1702, som 1726,
grundligt översedd och förbättrad,
utkom under titeln "Swerikes rijkes
lands lag–-Nu å nyo andra
gången med anmärkningar uplagd".
Detta med enastående flit utförda
arbete har fortfarande stort värde ss.
den säkraste vägledaren bland de
många förordningar, som gällde före
1734 års lag. — A. fick tio år efter
sin avsättning tillbaka sin domsaga
och förflyttades 1718 till Stockholms
läns lagsaga samt tog år 1719 avsked.
Han adlades 1727 efter utgivandet av
sitt verk. I förarbetena till 1734 års
lag deltog A. ivrigt men torde ha
utövat ett jämförelsevis ringa inflytande.
Flera av hans förslag, t. ex. om
käm-närs- och lagmansrätternas slopande,
ha senare genomförts. Till sin reli-
giösa åskådning var han pietist;
politiskt stod han åtminstone vid 1740—
41 års riksdag hattarna nära oeh
understödde deras mot Ryssland
riktade politik. — Ogift. G. U.
Abrahamus Andreas An
ger-mannus (ångermanlänningen),
kallad Mäster Abraham, ärkebiskop, f.
omkr. 1540, † trol. i dec. 1607 på
Gripsholms slott. — A. bedrev studier på
1560-talet vid Rostocks univ., där han
förvärvade magistergraden; senast
1568 var han skolmästare och
predikant i Stockholm. Han gjorde sig där
bemärkt som en ivrig och stridbar
motståndare till Johan III:s
katoliserande tendenser, och hans polemik
mot "papismen" var utan motstycke
i hätskhet och intensitet. Mellan
honom och jesuiten och propagandisten
LaurentiusNorvegus ("Klosterlasse")
växlades bittra småskrifter på vers
och prosa. Till följd av sin kamp mot
Johan III:a liturgi tvangs A. slutl.
att fly till Tyskland. Därifrån utgav
han stridsskrifter mot liturgin, vilka
gåvo honom stort anseende som
martyr för den rena evangeliska läran.
Efter Johan III:s död valdes han
1593 till ärkebiskop och invigdes följ.
år vid Uppsala kröningsriksdag. Där
bidrog A. verksamt till att avtvinga
Sigismund hans kröningsed till skydd
för luthersk religion och nationell
rättsordning. A. verkade sedan
lidelsefullt för att avlägsna de sista
resterna av katolicismen i Sverige.
Hans strävan gick ut på att
upprätthålla kyrkans självständighet och
värdighet i det sv. samhället såväl
som dess lutherska renhet i lära och
kult. I förening med sitt domkapitel
lät han egenmäktigt —- utan att
rådfråga hertigen och rådet — inkalla
ett kyrkomöte till Uppsala 1595 och
företog en sträng visitation i landet
för att övervaka gudstjänstliv och
seder. A:s egenmäktighet och hårdhet
uppväckte snart hertig Karls
misshag. Kyrkomötet kunde fullföljas,
men visitationen avbröts. I de
politiska konflikterna hävdade A.
nödvändigheten av enig samverkan emellan
rådet, ständerna och hertigen för den
evangeliska saken och fasthöll
samtidigt som ortodox lutheran
lojaliteten mot den laglige konungen. Då
hertig Karl fr. o. m. Arboga riksdag
1597 slog in på en alltmer aggressiv
politik gentemot.rådet och Sigismund,
utövade A. oeh de övriga biskoparna
ett återhållande och medlande
inflytande. När konflikten övergick till
väpnad kamp 1598, stödde
ärkebiskopen verksamt Sigismunds sak i sitt
stift. Han blev härför efter hertigens
seger fråndömd sitt ämbete på
riksdagen i Jönköping 1599 och sattes i
fängelse. Hans efterträdare Nicolaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
