- Project Runeberg -  Smärtornas man /
144

(1938) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dräpte honom. Därpå följde Jerusalems gruvliga
förstöring, den gräsligaste händelse, som någonsin timat, samt
folkets förskingring över hela jorden, vartill vi själva
ännu i dag äro vittnen. När Jesus på sin sista färd till
Jerusalem från Oljeberget fick se staden, så grät han över
honom, såsom vi veta, icke därför att han var förbittrad

— nej, långt därifrån! — utan därför att hans hjärta så
djupt rördes till medlidande vid tanken på, vad som skulle
komma — vid tanken på den förfärliga dom och
fördömelse, som den arma stadens innevånare skulle ådraga sig
och hela det judiska folket genom att korsfästa honom.
Genom detta deras yttersta brott mot Jesus blev deras
syndamått rågat. Judafolket hade förut förkastat och dräpt
profeterna, men Gud hade haft tålamod. Men nu var
syndamåttet rågat, när de ock förkastade enfödde Sonen, och
nu hade Guds tålamods tid en ände.

202. Detta framställde Jesus en gång i en liknelse om
en husbonde, som hade en vingård, vilken han utlejde åt
vingårdsmän. När fruktens tid kom, sände han tjänare,
som skulle av vingårdsmännen uppbära vingårdens frukt,
men de dräpte tjänarna den ene efter den andre. Då sände
husbonden sin son, sägande: ”De hava ju en försyn för
min son”, liksom tänkte han: ”De hava dräpt mina
tjänare, det är förskräckligt; men vem vet? Om jag sänder
dem min son, skola de till äventyrs hava försyn för
honom, så att de icke döda honom.” Men när
vingårdsmännen sågo honom, sade de: ”Denne är arvingen;
kommen, låtom oss döda honom, så få vi hans arv.” Och de
togo honom, kastade ut honom ur vingården och dödade
honom. Då föll vingårdsherrens dom, och han lät illa
förgöra dråparna (Matt. 21:33 f-)- Men sådant trodde icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:26:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smam/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free