Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 SMÅ LJUSGLIMTAR.
— Låt se, att du är en förståndig flicka,
sade doktorn skrattande, i det han vände sig
om för att gå in till den sjuka.
Det blef ganska svårt för Stina att hålla sitt
löfte. Att sitta inne hos mormor dag efter dag
och veta en stor och märkvärdig hemlighet, utan
att få tala om den, var verkligen en ansenlig
pröfning för hennes meddelsamma natur. Hon
föreställde sig så lifligt hvilket intryck underrättelsen
skulle göra,, äfven sedan händelsen blifvit
beröfvad alla de effektfulla tillägg, med hvilka den
först blifvit utstyrd. Om hon ändå vågat göra
en aldrig så liten antydan, eller om mormor
åtminstone vetat om att hon bar på en stor
hemlighet, så hade det ändå varit en tröst.
Doktorns besök voro henne en god hjälp,
och äfven fröken Charlotte, som ofta tittade in
till den sjuka, gaf Stina månget uppmuntrande
ord, när denna följde henne ut i förstugan. Det
gick lättare att tiga, ju längre det led, och till
slut kände hon sig alldeles lugn i fråga om
hela saken.
Den bästa hjälpen hade dock Stina af
skomakarfrun.
— Nå, Slammerstina, har du skrämt lifvet
ur mormor än, frågade denna emellanåt.
Doktorn var rädd, att jag skulle springa dit med
skvaller, liksom det vore min sak; han tänkte visst
inte på att den värsta pratmakerskan fanns i huset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
