Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal och tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL OCH TYSTNAD. 69
— Och doktorn har väl plåstrat om den
där människan, som de kommo in med från
landet? Hon hade ju fallit ner från ett
vindsfönster och slagit sig så förskräckligt illa; somliga
säga, att hon blifvit söndermalet! i ett tröskverk,
men i alla fall så var hon ju alldeles krossad i
bitar och nästan död.
Doktorn skrattade.
— Jaså, ryktet har hunnit växa så
vidunderligt redan, sade han. Sanningen är, att hon
fallit i en trappa och fått någon inre skada,
som jag dock tror icke är ohjälplig eller ens
farlig. Jag har nyss lämnat henne under så pass
gynnsamma förhållanden, som man kunde våga
hoppas. Men hvad har madam Svensson med
den saken att göra?
— Ah, vet dä inte doktorn, att det är
hennes sondotter, hon som tjänar ute hos
härads-höfdingens på Norreby. Henne har hon väl
talat om?
— Nej, det visste jag verkligen ej; för
resten hörde jag aldrig den sjukas namn.
— Jo, nu skall gumman Svensson taga viel
sig, skall jag säga. Den där flickan var riktigt
hennes öga. Det är väl, om inte gumman tar
knäcken, när hon får veta det. Jag sprang dit,
så snart jag fick höra om det, men då sof
gumman, och jag tyckte, att det kanske ändå
var synd att väcka henne, och Stina såg jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
