Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fru Anderssons uppoffring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU ANDERSSONS UPPOFFRING. 43
modern kunde inte hjälpa det. Annars är nog
karlen nykter och ordentlig, men han hade just
icke mycken förtjänst då, nu är det bättre. Och
därför så tog jag lilla Karolina hit till mig.
Hon fick lungsot till slut, barnet, och hon låg
så stilla och snäll där i sängen, och om dagarna
var hon uppe en stund och satt just i den här
samma länstolen, som friherrinnan är så god
och sitter i nu. Det vardt långsamt för henne,
kan veta, och jag visste inte hvad jag skulle
hitta på att roa henne med. Så kom jag ner
i kryddboden här i hörnet en dag, och då var
där en bonde från landet, och han hade med
sig en hundvalp, som var fyra månader, och
det var just den här. Bonden hade försökt att
få sälja valpen, sade han, men ingen ville ha
den, och därför skulle han ta hem den igen
och dränka den. Och då kom det för mig,
att han kunde göra Karolina nöje.
— Kan jag inte få honom, så gärna som
han skall dränkas, tyckte jag.
— Får väl gå för det då, sa’ bonden, och
så tog jag Olle med mig upp. Ack, hvad
Karolina blef glad! Och så roligt hon hade
af honom sedan! Ja, det glömmer jag aldrig.
Det var hon som bestämde, att han skulle
heta Olle.
— Huru länge lefde hon sedan, frågade
friherrinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
