Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Hörberg, bondemålaren - VI. Hörberg på Falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bör vara mot sin gubbe, vilket gläder mig och kanske förlänger
mina dagar“. — För sönerna hade han stundom bekymmer. Den
mellerste, Fredrik, avled vid tjugoett års ålder (1797) i ett
svårt, tåligt buret lidande. De båda andra, Peter Marian och
Johan Gustaf, voro lantbrukare och skötte jorden vid Falla
och Olstorp. För särskilt den yngste hade familjen sorger. De
voro båda gifta, och deras efterkomlingar leva ännu. Även
med sönerna var Hörberg under de sista åren mera nöjd: “Ja!
Gudilov, jag har ej att klaga på försynen för illaartade barn.
De äro mig och gumman tillgifvna och deras förstånd är så
odladt, som kan falla på dem i deras yrke och uppfostran. Gud
allena vet, om de verkligen voro lyckligare med vidsträcktare
kunskaper på den verkningskrets, som de nu äro som
medborgare i samhället“.
Under sina sista år var Hörberg åter friskare. Till F. S.
Silfverstolpe skrev han 1812 följande: “Jag mår väl och har
Gudilov efter min ålder den bästa hälsa jag ägt på öfver 30
års tid. Till vår bergning har vi det någorlunda“.
Den unge Atterbom, som ett par år förut besökte Hörberg,
skildrar hans utseende på följande sätt: “Han var starkt
byggd, något undersätsig med manlig och värdig hållning.
Ansiktet karaktäriserades av hög panna, klara vänliga ögon,
en vek, men bestämt formad mun, där blott de förlorade
tänderna påminde om åldringen. Själva huvudet pryddes under
sammetskalotten av vita lockar. Hans klädsel var som den
förmögnare bondens enkel, men snygg.“
Mången imponerades av målargubbens skarpsinnighet och
reflexionsförmåga, likasom av hans kunskapsrikhet. Han läste
gärna arbeten i Sveriges historia och fornhävder. Med poesi
förnöjde han sig ofta. Han satte synnerligt stort värde på den
gamle Stjernhjelm, likaledes på Bellman, med vilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
