Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småländska ödekyrkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Ödekyrkor“ — hur vemodsfullt klingar icke detta ord!
Det är som om trakterna, dit dessa kyrkor höra, blivit
avfolkade eller avkristnade. I de länder, där den kristna
kulturen fått vika för muhammedanismens makt, påträffar man
talrika ödekyrkor och kyrkoruiner. Och hos oss — ja, hos oss
betyder väl “ödekyrka“ något annat; dess tillvaro tyder på att
en ny kyrka byggts, som gjort den gamla överflödig. Och i
förflutna, till och med nyss förflutna tider har man ansett, att
detta var fullt i sin ordning, att det till på köpet var en
glädjande företeelse, då man ju byggde Herren ett nytt hus — att
det gamla fick förfalla, bekymrade man sig föga om. De, som
yrkade på den gamla kyrkans bibehållande, stämplades som
snåla eller halsstarriga eller tredskande.
Sådan var uppfattningen i all synnerhet från 1700-talets slut
fram över den tid, då Esaias Tegnérs i så många avseenden lysande
episkopat inföll i Växjö stift. Själv satte han som bekant — i
i likhet med flere föregångare, i synnerhet Olof Wallqvist —
en ära uti att låta grundligt reparera kyrkorna eller bygga nya.
Till dåvarande statssekreteraren för ecklesiastikärenden
(ecklesiastikministern) A. von Hartmansdorff skrev han i slutet av år
1831 följande: “När jag emottog stiftet, möttes jag av en mängd
förfallna kyrkor, ty under min företrädares tid byggdes föga.
Jag ansåg därföre för min skyldighet att, var helst det
behövdes och var möjligt, befordra kyrkobyggnader, och reste i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
