Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm—Berlin—Friedrichsruh—Stockholm mars 1945
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslutat att gå till attack. Det var stor uppståndelse
i Köpenhamn vid min ankomst, man jublade
över det synnerligen lyckade anfallet, i all
synnerhet som ett flertal av de inspärrade
patrioterna som genom ett under undgått att dödas och
det vidlyftiga arkiv, som Gestapo upprättat över
danska frihetskämpar, blivit lågornas rov.
Däremot hade ett antal barn i en skola intill
Shellhuset fått sätta livet till, något som givetvis
grumlade glädjen.
Audiensen hos kung Christian grep mig. Det
hade inte varit svårt för mig att övertyga mig
om att han betydde lika mycket som någonsin
tillförene för den danska frihetsrörelsen, för det
danska folket framstod han som den fasta
punkten, som befrielserörelsens högste ledare. Nu satt
han där i sin rullstol — han hade ännu ej
övervunnit sviterna efter sitt fall från hästryggen
för några år sedan — och lyssnade till vad jag
hade att berätta. Han var rörd till tårar. Kriget
led mot sitt slut, Danmark skulle kanske snart
vara fritt igen. Han uttryckte sin stora glädje
över de resultat vi dittills uppnått. Och jag
försäkrade honom om att vi inte skulle ge upp
förrän det slutliga målet nåtts: alla danskar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
