Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hohen-Lüchen februari 1945
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och avancerade som 16-årig yngling till
fanjunkare. Kriget tog slut, ynglingen kom hem och
anslöt sig till den nationalsocialistiska rörelsen i
dess allra första begynnelse. »Det var en härlig
tid», förklarade Himmler — det var sitt eget liv
han börjat berätta om — »vi medlemmar av
rörelsen var ständigt hotade till livet, men
rädda var vi inte, Adolf Hitler ledde oss och höll
oss samman. De åren var de underbaraste i mitt
liv. Det var då jag fick kämpa för vad jag ansåg
Tysklands bästa.» Och när allt kom omkring,
slutade han, hade rörelsen gjort stora positiva
insatser, framför allt i socialt avseende. Han
underlät att nämna något om alla de millioner
judar som sedan dess hade mördats. Det är i detta
sammanhang värt att notera, att den man, som
beklädde posten som överbefälhavare för den
tyska hemmaarmén under det tyska
världskrigets slutskede, icke haft en högre militär
utbildning än den som bestods en fanjunkare i det
wilhelminska Tyskland. Vid ett tillfälle frågade
jag honom, om han ej kunde medgiva, att det
bland judarna, liksom bland alla folk, även
funnos många hyggliga människor. Jag sade honom,
att jag hade många vänner, som voro judar. Till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
