Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dialog om sättet att sluta stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktning — och han uppfinner på egen hand allt
det öfriga osagda; ja kanske mycket mer, än som
ens hade kunnat sägas af författaren.
Läsaren får då vara, ej blott läsare, utan
äfven menniska: han får vara produktiv. Han
bekommer tråden af författaren, men får gå med
den på sitt sätt. Tråden måste likväl vara
sådan, att läsaren dermed ej löper annorstädes, än
författaren ville, ehuru det kan ske i variationer
efter olika läsares lynnen.
Besynnerligt nog väckes i en läsares sjal och
sinne ofta helt annat genom uttrycken i en skrift,
än hvad orden sjelfva, tagna efter orden,
innehålla. Men den verld, som författaren hos sin
läsare[1] manar fram till lif och egen verksamhet,
— den verlden är egentligen hans verk, och
orden i hans skrift (det synliga verket) ingenting
annat än ett moyen.
Många gamla saker har jag sett, som till
uttrycken äro föga poetiska; bistra, torra. Men de
stämma läsaren hemlighetsfullt till poesi, musik,
piktur i hans egen verld, i hans inbildning.
Läsaren dröjer här så mycket hellre, som han
anser den verlden för sin egen; och hon är äfvenså
till hälften. Han dröjer der så mycket längre,
som han känner det hos sig oförmodadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
