Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 SLAGEN TILL SLANT.
ska få ha sin gilla gång, tänkte hon.
Gud vare med honom, att han inte
träffar dåliga menniskor!
Morgonen derpå var Gerhard ännu
tidigare uppe och ute. Den morgonen
regnade det, och regnet slog honom
tidt och ofta midt i ansigtet, hur han
än försökte skydda sig med paraplyen.
Där kom hon ändtligen. Utan pa-
raply, som vanligt, men med en tunn
sjal en smula kokett lindad kring
hufvudet. Hennes gång hade återfått
sitt trygga, smånätta rultande, och
ansigtsfärgen hade blifvit högre. Hon
var sig lik som fordom, endast ögo-
nen sågo matta och förgråtna ut.
— God morgon! stormade Gerhard
fram. Så snällt af er att ni inte är
rädd för mig, utan tillåter mig få
möta er.
Hennes ögon lystes upp af ett so-
ligt leende, men återtogo snart sitt
förra, lidande uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
