Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördömde äfven användandet af slafvar för jordbrukets skötande.
Ännu klarare framträdde slafhushållningens nackdelar i de
ständigt återkommande slafsammansvärjningarna och upproren. Det
inträffade till och med, att icke en slaf utan en romersk riddare,
Vettius som år 104 frigifvit sina slafvar, trädde i spetsen för en
slafhär, mot hvilken en romersk konsul måste tåga. Om det
första stora slafkriget på Sicilien, där slafveriet var mest utbredt,
har redan talats. Trettio år senare utbröt därsammastädes ett
nytt, som först efter flera års strider kunde kufvas, och ej långt
därefter reste sig gladiatorerna under Spartacus och bragte Rom
i det allvarsammaste trångmål. Huru farliga dessa uppror än
voro, kunde de dock bekämpas med vapenmakt. Men
oåtkomligt var slafvarnes dolska, förslagna, oafbrutna passiva motstånd,
och slafven är ofta förrädisk mot sin herre. Han var en i huset
införd fiende, som lurade på tillfälle att vedergälla sin herre för
alla förödmjukelser och lidanden. Var han en grek, blef han
ofta till fördärf för den familj, i hvilken han inkommit. Använd
såsom pedagog, utöfvade han det största inflytande på sina
lärjungar ej blott genom sin undervisning utan äfven genom deras
införande i sämre grekiska lefnadsvanor. Fördärfligt blef
slafvarnes inflytande äfven i landthushållningen, då de där i saknad
af tillräcklig uppsikt hängåfvo sig åt lättja och därför för att
slippa att arbeta skadade åkerbruksredskapen eller misshandlade
dragarna, hvarjämte de vid lägliga tillfällen sökte att genom
stöld och rof skaffa sig förbättring i sitt läge.
Framställningen har redan nått fram till republikens sista tider,
och för sammanhangets skull hafva äfven vissa förhållanden från
kejsartiden berörts. Revolutionstidens historia kan här endast
antydas i hvad som rör den sociala utvecklingen och slafveriet.
Den stora reformrörelsen börjar med Tiberius Gracchus. Denne
genomdref såsom folktribun år 134 en åkerlag, enligt hvilken all
af innehafvarne utan ersättning nyttjad statsjord skulle indragas
och fördelad i mindre jordlotter om 30 jugera, något mer än
15 tunnland, förlänas åt behöfvande borgare och italiska
bundsförvanter, dock icke såsom fri egendom utan såsom oförytterliga
ärftliga arrenden, hvilkas innehafvare förpliktade sig att bruka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
