Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slafveriet gjorde slut på det fria bondeståndet och hindrade
uppkomsten af en välmående åkerbrukande medelklass.
Befolkningsnumerären aftog. Slafbefolkningen åter ökades.
Slafsammansvärjningar förekommo på flera ställen och utgjorde hotande varsel
för framtiden.
Redan i forntiden ansågo skarpsynta iakttagare, såsom Cato och
Polybius, att en tillbakagång i Italiens befolkningsförhållanden och
värnkraft kunde konstateras. Såväl svårigheterna vid
trupputskrifningarna som bundsförvanternas klagomål öfver för höga
truppkontingenter, äfvensom censussiffrorna i Rom bekräfta dessa
iakttagelser. I dessa företeelser anses de romerska kapitalisterna hafva lika
så stor andel som Hamilkar och Hannibal. Därjämte röjdes svåra
missförhållanden både i statsstyrelsen och förvaltningens olika
grenar. De former för lagstiftning och styrelse, som passat för Rom
såsom stadsstat, voro ej lämpade för det väldiga, lydstater,
provinser och stadskommuner omfattande romerska riket. Men äfven
andan hos det härskande folket började undergå en förändring
till det sämre; med lyx och njutningslystnad kom begäret efter
rikedom, som ledde till utpressningar och oredlighet. Med
slappheten i öfverbefälet följde krigstuktens försvagande.
Roms vapen hvilade dock icke. Efter karthagernas
undanträngande ur Spanien, bildades i söder och på östra kusten två
provinser, som så småningom började påverkas af den latinska
kulturen. Men i det inre af det spanska landet, där keltibererna
och lusitanerna bodde, rådde aldrig fullständigt fredstillstånd.
Det blef därför nödvändigt för romarne att i Spanien hålla en
här om fyra legioner, alltså omkring 40 tusen man, hvilken
tjänstgöring bland Roms borgare var synnerligen impopulär. De krig,
som i det andra århundradet fördes med de nämnda folken,
ådagalade både dessas utomordentliga tapperhet och de flesta
romerska härförarnes oduglighet, rofgirighet och trolöshet, liksom
ock de romerska truppernas tuktlöshet och feghet.
Den lilla staden Numantia har i historien förvärfvat sig ett
odödligt namn genom sitt hjältemodiga försvar. Roms förnämste
fältherre Scipio Emilianus måste tillkallas. Ej med vapenmakt
utan endast genom hunger kunde numantinerna betvingas. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
