Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 24. Triumfer och pröfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 208 —
var kapten John Brown, den man som påfunnit, planerat och
anfört expeditionen. Då han tillfångatogs, antogs kapten Brown
vara dödligt sårad, alldenstund han fått åtskilliga fruktansvärda
sår och bajonettstötar i hufvudet och kroppen, och fruktande att
han snart skulle dö eller kanske räddas af sina vänner samt
sålunda tillfället att göra honom till ett talande exempel på
slafägarnes hämnd gå förloradt, förde honom hans tillfångata-
gare hastigt till Charles Stown, halfannan mil längre innanför
Virginas gräns och satte honom i ett af truppen strängt beva-
kat fängelse, och innan hans sår voro läkta fördes han inför
domstolen, underkastades en rättegång för syns skull, öfver-
bevisades om högförräderi och afrättades.
Hans lik öfverlämnades till hans sörjande enka, hvilken
biträdd af antislafverivänner, lät föra det till North Elba i gref-
skapet Essex af New York, och där hvilar nu hans stoft bland
Adirondacks’ tysta, högtidliga, snöhvita skönhet.
Som jag misstänktes för delaktighet i John Browns förbry-
telse blef det nödvändigt för mig att lämna Kanada och begif-
va mig till England, som hade beredt mig tillflykt och beskydd,,
då slafhundarna voro på spår efter mig fjorton år förut, och
dess portar stodo ännu öppna för mig äfven nu, då jag förfölj-
des i Virginias rättvisas namn. Jag kunde icke undgå känslan
att jag gick i landsflykt, kanske för lifvet. Jag anträdde min
resa med långt ifrån glada känslor. Ingen, som icke själf
tvungits att lämna hem och fädernesland och gå i ständig för-
visning, kan gärna föreställa sig det sinnets och hjärtats till-
stånd, som en sådan belägenhet medför. Resan gick öfver
norra leden, och vid denna årstid var det som vanligt kallt,
mörkt och stormigt. Innan vi lämnade kusten af Labrador,
hade vi fyra grader under noll. Ehuru jag farit öfver Atlanten
två gånger förut, hade jag icke sett så otrefligt väder som un-
der största delen af denna resa. Vårt skepp vräktes omkring
på hafsytan som om det varit det minsta flarn. Det tycktes
fordra all vår kaptens sjömansskicklighet att manövrera det;
men sedan vi kämpat med vågorna på en vredgad ocean un-
der fjorton långa dagar, fann jag mig med glad rörelse på Stor-
brittaniens mark, utom området för Buchanans makt och Vir-
ginias fängelser. Då jag hunnit till Liverpool, upptäckte jag
att England nära nog tog lika liflig del i hvad som händt i
HarpeFs Ferry som Förenta staterna, och jag uppfordrades-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
