- Project Runeberg -  Negerslafven : Fredrik Douglass lefnadsöden skildrade af honom själf /
147

(1909) [MARC] Author: Frederick Douglass - Tema: Slavery
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Rymningskomplotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 147 —
till tolf mil, så hastigt våra krafter tilläto. Då vi kommit dit,
skulle vi öfvergifva båten och styra våra steg mot nordstjärnan,
tills vi nådde en fri stat.
Det fanns åtskilliga invändningar att göra mot denna plan.
I svårt väder är Chesapeakeviken mycket upprörd, och det
skulle vara farligt att i en kanot vräkas af vågorna. En annan
invändning var att kanoten snart skulle saknas, de frånvaran-
de slafvarna skulle genast misstänkas för att hafva tagit den,
och vi skulle förföljas af någon snabbseglande båt från St.
Michaels. Vidare om vi nådde vikens mynning och öfvergåfvo
kanoten, kunde denna visa sig vara en ledning vid vårt upp-
spårande och skaffa jägare efter oss.
Dessa och andra invändningar fingo vika för de kraftiga-
re sådana, som kunde framställas mot hvarje annan upptänk-
lig plan. På vattnet hade vi utsikt att blifva ansedda som fi-
skare i någon herres tjänst. A andra sidan skulle vi genom
att taga landsvägen genom de till Delaware gränsande grefska-
pen vara underkastade alla slags afbrott och många obehagliga
frågor, som kunde bereda oss allvarsamt bryderi. Hvarje hvit
man var, om han ville, berättigad att hejda en färgad man på
på hvilken väg som hälst, förhöra honom och gripa honom.
Detta drog med sig många missbruk. Fall hafva blifvit kän-
da, då fria män, som uppfordrats att visa sina fribref af något
röfvarband, vid framlämnandet måst se dem sönderslitas af
röfvarna, hvarefter dessa grepo olfren själfva och sålde dem
till lifslång träldom.
Veckan före vår tillämnade affärd skref jag ett pass för
hvar och en af vårt sällskap, hvari de erhöllo tillåtelse att be-
söka Baltimore under påskhälgen. Passet var uppsatt efter detta
schema.
»Detta tjänar till intyg att jag, undertecknad, gifvit inne-
hafvaren, min tjänare John, full frihet att begifva sig till Balte-
more för att där tillbringa påskhälgen.
W. H.
Nära St. Michaels, Grefsk. Talbot, Md».
Ehuru vi icke voro på väg till Baltemore, utan ämnade landa
öster om North Point, i den riktningjag sett Philadelphiaångarna
taga, kunde dessa pass vara oss nyttiga i den nedre delen af vi-
ken, medan vi styrde mot Baltemore. De skulle emellertid
icke uppvisas af oss, förrän alla andra svar visat sig otillräck-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:22:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/slafven/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free