Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. En ny klämning i tyrannens skrufstäd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 114 —
täckte mig Covey och kom bort till mig, och sedan han stått
och betraktat mig ett ögonblick, frågade han livad som stod
på. Jag sade honom det så godt jag kunde, ty det var med
svårighet jag kunde tala. Han gaf mig en våldsam spark i si-
dan, som skakade hela min gestalt, och befallde mig att stiga
upp. Odjuret hade fått fullständigt välde öfver mig, och om
han befallt mig något, som öfver hufvud var möjligt, skulle jag
i mitt dåvarande sinnestillstånd bemödat mig att göra det. Jag
gjorde en ansträngning att resa mig, men föll ned igen, innan
jag kom på fotter. Han gaf mig en ny hård spark och sade
åter till mig att stiga upp. Jag försökte på nytt och lyckades
att stå upp, men då jag lutade mig ned för att taga upp den
tunna, med hvilken jag matade vannan, stapplade jag ännu en
gång och föll på marken, och jag måste hafva fallit på detta
sätt, om jag också varit säker på att genomborras af hundra
kulor till följd däraf. Då jag så låg där i detta ömkliga till-
stånd, tog den obarmhärtige negertuktaren upp det valnötsbrä-
de, hvarmed Hughes hade strukit af hvetet i jämnhöjd med
kanterna af ett halfbushelmått (ett mycket hårdt vapen) och
gaf mig med kanten af detsamma ett tungt slag i hufvudet, som
tillfogade mig ett gapande sår och kom hlodet att ymnigt frarn-
strömma, under det han sade: »Om du fått hufvudvärk, så
skall jag hota dig jag». Därpå befallde han mig på nytt att
stiga upp, men jag gjorde ingen ansträngning därtill, ty jag hade
nu blifvit öfvertygad om att det var gagnlöst, och den hjärtlöse
uslingen kunde göra sitt värsta, han förmådde likväl blott döda
mig, och detta skulle befria mig ur mitt elände.
Då Covey fann mig ur stånd att resa mig eller snarare
förtviflade om att få mig därtill, lämnade han mig för att på
nytt sätta arbetet i gång utan mig. Jag blödde mycket ymnigt,
och mitt ansikte var snart betäckt med mitt varma hlod. Så
grym och obarmhärtig bevekelsegrunden till det slag han till-
delade mig var, var såret till lycka för mig. Blödning var al-
drig mera verksam. Smärtan i mitt hufvud stillades hastigt,
och jag förmådde snart resa mig. Covey hade, såsom jag sagt,
lämnat mig åt mitt öde, och frågan var nu, om jag’ skulle åter-
vända till mitt arbete eller taga mig fram till S:t Michaels och
och göra kapten Auld bekant med sin broder Coveys förskräck-
liga grymhet samt besvärja honom att skaffa mig en annan
herre. Med hänsyn till det mål han hade i sikte, då han ställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
