Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Erfarenheter i St. Michaels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93 —
på mina blickar som för att säga: »Jag skall lära dig, unge
man, att ehuru jag blifvit kvitt mina synder, har jag icke blif-
vit kvitt mina tänkesätt. Jag skall äga kvar mina slafvar och
komma till himmelen också.»
Det fanns alltid knappt med godlynthet hos mannen, men
nu var hela hans utseende surt af gudaktighetens sken, och lian
blef hårdare och strängare i sina fordringar. Om religionen
hade någon verkan alls på honom, gjorde den honom grym-
mare och förhatligare på alla sätt. Dömer jag honom hårdt?
Gud förbjude det. Kapten Auld afgaf de största bekännelser
om gudsfruktan. Hans hus var bokstafligen ett bönehus. Mor-
gon och afton hördes högljudda böner och sånger där, hvari
både han och hans hustru förenade sig; och dock utdelades
hvarken rikligare eller bättre föda bland slafvarna eller egna-
des mera uppmärksamhet åt deras moraliska väl eller gjordes
något för att komma oss att känna att herr Thomas hjärta var
en vitten bättre än det var, innan han steg in i den lilla in-
hägnaden midt emot predikoställningen på lägerplatsen. Äfven
de förhoppningar vi grundade på disciplinen skingrades snart,
ty han intogs genast i kyrkan, och innan hans tid på prof
var slut, var han klassledare. Han utmärkte sig bland brö-
derna som en varm förmanare. Hans framsteg voro nästan
lika hastiga som uppväxandet af Jacks fabelaktiga vinranka och
bönståndet. Ingen var mera verksam i och för väckelser eller
kunde gå längre vägar för att medverka vid dem och få utom-
stående intresserade för religionen. Hans hus såsom varande
ett af de heligaste i St. Michaels blef »predikanternas hem».
De ville tydligen gärna få del af hans gästfrihet, ty under det
han svälte oss, gödde han dem, och icke sällan voro tre eller
fyra af dessa »sändebud» där på en gång — alla lefvande al
landets fetma, under det vi i köket voro ännu värre än hung-
riga.
Det var icke ofta vi fingo ett igenkännande småleende af
dessa heliga män. De syntes beträffande oss lika obekymrade
om att få oss till himmelen som att få oss ur slafveriet. Från
denna allmänna anklagelse måste jag göra ett undantag — för
pastor George Cookman. Våra själar och kroppar voro lika
heliga i hans ögon, och han hade verkligen en god del äkta
antislafverikänsla inblandade i sina koloniseringsidéer. Det fanns
icke en slaf i vårt grannskap som icke älskade och vördade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
