Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXXVIII. Bo Muzem kommer hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slafvarnes samtal blef här afbrutet af
mohrerna, hvilka beständigt yrkade att de skulle rida
fortare.
Natten var ganska mörk, men Rais Mourad
ville detta oaktadt icke tillåta dem att färdas
långsammare.
Bill, som enligt hvad han sjelf sade, var ovan
att segla i landbåt, kunde endast hålla sig qvar på
djuret, genom att låta det följa de öfriga, under
det han med båda händerna hårdt höll sig fast i
djurets mahn.
Resan fortsattes till nära midnatt, då den gamle
båtsmannen icke längre kunde uthärda strapatsen,
utan förklarade att om han åter sattes upp på
hästryggen, skulle han troligen falla af och bryta
halsen af sig.
Detta meddelades Rais Mourad, som i vredesmod
vändt tillbaka för att göra sig underrättad om
dröjsmålet. Det var kroomannen, hvilken nu som
förut tjenstgjorde som tolk.
Mohrens vrede lade sig ögonblickligt, då han
fann att en af slafvarne kunde tala arabiska.
»Önsken I och edra kamrater att blifva fria?»
frågade Rais Mourad, tilltalande kroomannen.
»Vi bedja Gud derom hvarje timme.»
»Säg då den dåraktige karlen, att friheten icke
finns här, och att han för att vinna densamma måste
följa med mig.»
Kroomannen tolkade detta, men det verkade
icke på Bill.
»Jag vill inte höra något mer om friheten,»
svarade Bill; »jag har hört nog deraf. Om någon af
dem ämnar göra oss fria, låt dem göra det utan så
många löften.»
Den gamle båtsmannen förblef envis.
Hvarken uppmaningar eller hotelser kunde förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
