Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Flygsanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade hufvudena vända alla åt ett håll, och då passets
botten bildade en obetydlig sluttning, hade de
naturligtvis lagt sig så att deras hufvuden voro högre
belägna än fötterna.
Den gamle båtsmannen låg vid nedersta ändan,
med hufvudet tätt nedanom Harry Blounts fötter.
Ofvanom Harrys hufvud låg Terence O’Connor,
och längst upp hvilade Colin, på det ställe der han
först utsträckt sig.
Båtsmannen hade varit den som sist lagt sig på
denna mindre vanliga bädd; han var också den siste
som insomnade. Medan de andre voro omedvetna
om hvad som föregick omkring dem, låg han en
stund lyssnande till hafvets ljud och vinden, som
spelade utmed de mjuka sidorna af sandkullarne.
Han förblef icke länge vakande. Lika trött
som hans unga kamrater, sjönk han snart i sömnens
famn; derförinnan hade han dock gjort en iakttagelse
af den art, som icke rimligtvis undgår en
gammal sjöman sådan som han. Han hade förvissat sig
om att en storm var i antågande. Himmelens
hastiga mörknande, månans fullkomliga försvinnande,
hvarigenom till och med detta hvita landskap syntes
mörkt, månens röda färg innan hon dolde sig, det
tilltagande bullret af de svällande bränningarne
och det starka suset af vinden som började blåsa
upp i hastiga stötar — alla dessa tecken och ljud
öfvertygade honom att en storm var nära för handen.
Instinktmessigt bemärkte han dessa tecken, och
ombord på skeppet skulle han hafva purrat den
sofvande vakten för att uppmana till försigtighet. Men,
utsträckt på fast mark, trodde han ingen fara vara å
färde, der han jemte sina kamrater låg temligen väl
skyddad mellan tvänne höga åsar. Han mumlade
derför endast för sig sjelf: »fördömda storm»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
