Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stora tyska Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annorlunda. Den som vill spana in en ny hitlerliknande politiker
kan börja söka honom kring Pamjat och andra rörelser i det
Ryssland som nu upplevat sitt djupa nederlag och utsätts för sin
Versaillesförnedring men fortfarande – som Tyskland efter 1918
– egentligen är en stormakt.
Vad staters krigiskhet och erövringspolitik beträffar spelar
varken parlamentarisk demokrati eller rättsstat någon särskild
fredsbevarande roll. Frankrikes, Förenta Staternas och
Storbritanniens historia de senaste hundrafemtio åren visar detta tydligt
och det var rösträttens, sociallagstiftningens och den starka
arbetarrörelsens tyska rättsstat som gick ut i Första världskriget.
Under mellankrigstiden var det tvärtom många politiska
skribenter som hävdade att just den politiska demokratin utgjorde en
fara för freden. De tog spelet kring Förenta Staternas inträde i
kriget till exempel och menade att också för fredens skull borde
staten ledas av en stark man obunden av tillfälliga opinioner.
De hade dock – som vi vet – fel.
En ny Hitler, ett nytt Himmlers SS, utgör ingen aktuell
möjlighet i Tyskland. Det är sant. Men när detta med Hitlers och
Himmlers nuvarande otidsenlighet används som argument i
diskussionen om vad det nya Stortyskland innebär för Danmarks –
eller Sveriges – fortsatta nationella existens blir den sanningen
missvisande.
Särskilt missvisande blir argumentet då den offentliga bilden
av Andra världskriget, av Hitlerväldet i Tyskland och av dess
folkmord har utsatts för en medial omtolkning. Andra
världskriget har i filmer och TV-föreställningar; i romaner, seriemagasin
och tillrättalagda reportage förvandlats till ett utomhistoriskt krig.
Ett sorts Tolkienkrig. Hitlerväldet har demoniserats, gjorts till
något i verklig mening unikt, enastående, ojämförligt. Ett
ondskans förkroppsligade välde. Verklighetens fältgråa Landser har
klätts ut till operettsadist. Det verkliga folkmordet har mytiserats.
På det sättet görs skeendet sagolikt. Hitler blir ett tyskt öde.
Kriget ett slags Wagner-opera.
Vi som upplevde den tiden och då tog ställning mot
Hitlerväldet vet att det var något mycket värre. Det ohyggliga som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
