Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okunnighet, medvetenhet och ansvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vuxit upp med antinazismen i hemmet. Själv hade jag hört om
koncentrationslägren, bokbålen, antisemitismen och pogromerna
också från tyska flyktingar redan strax efter Hitlers makttillträde.
Dag Lindbergs far arbetade för ”Göteborgs Handels- och
Sjöfartstidning”, Sten Ljungs far läste Trots allt!” och var kämpande
demokrat (om han var organiserad sådan vet jag inte). Detta var
inte unikt för vår klass.
Åtminstone från jultiden 1941 var vi medvetna om att Tredje
riket förde en allt vidrigare och alltmer brottslig politik.
Folkmorden var inte hemliga. Vi kunde läsa om dem. Att de
hitlertyska fascisterna i Östeuropa systematiskt avlivade slaver,
zigenare och judar som undermänniskor och avrättade tillfångatagna
kommunister visste vi femton-sextonåringar på skolgården i
Bromma redan före julen 1942.
Men det var inte bara de nazistiska brotten det gällde. Det
gällde den nazistiska ideologien. Mot myterna därför förnuftet,
mot biologismen och raslärorna alltså samhället och miljön som
formande. Mot deras skrifter de klassiker i litteratur och
vetenskap vi kunde ta som våra.
Bromma var ett tillhåll för tyskvänlig högre medelklass. I
vissa hem kunde man se Hitlerbilder. Vissa lärare var nazister.
Några var extrema. Tyskvänligheten var i den miljön lika utbredd
som rysskräcken. De officiella tidningarna teg. Den officiella
radion teg. Om far inte prenumererade på ”Dagsposten” läste
han i alla fall ”Aftonbladet”. Det var då år 1940 möjligt att bo
i Sverige, vara läskunnig, grubbla över vad som händer i Norge
och dock vara omedveten.
Men skulle det därmed alltså vara möjligt att också Ingmar
Bergman och de andra av hans slag ingenting visste förrän
vintern 1944/45? Det är en viktig fråga. Sedan två generationer
ursäktar sig forna nazister, medlöpare och samarbetsmän i Europa
nu med okunnighet. Och dessa ursäkter har nu blivit till
accepterad och envetet upprepad liberal sanning. Som hos Lasse Persson
i ”Expressen” 2-10-87. Han var 21 år 1942/43 och hävdar nu
att inte heller han visste:
”Att det fanns koncentrationsläger visste vi före kriget. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
