Note: This work was first published in 1992, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Ett brev till Lars Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den mensjevikiska ballasten.
Naturligtvis hade vänstergruppen i Tyskland icke bara
allvarliga fel. Den kan också uppvisa stora och allvarliga revolutionära
handlingar.”[1]
Den 20 februari år 1932 samlades Tysklands Kommunistiska
Partis CK. Också utländska gäster – däribland Maurice Thorez
– var närvarande. I sitt stora anförande gjorde Ernst Thälmann
en skarp vidräkning med Liebknecht, Luxemburg och Mehring.
Mehring lade Thälmann själv till. Honom hade Stalin inte
namngett. Men också Thälmann påpekade att sådana som Luxemburg
och Liebknecht och Mehring hade stora förtjänster.
Omedelbart därefter gick partiteoretikerna igång med sitt
teoretiska arbete. Då det var taktiskt lämpligt att likvidera Mehring
fick teorin rätta sig efter denna taktiska lämplighet. Wittfogel
fortsatte sitt tidigare angrepp med en artikel i ”Der Rote Aufbau”:
”Franz Mehring als Literaturwissenschaftler”. (1932 s. 130–137
och 180–187.)
Den unge teoretikern Kurt Sauerland ägnade Mehring ett helt
kapitel i sin bok ”Der dialektische Materialismus”.
”Sedan flera år har det förekommit diskussioner om Rosa
Luxemburgs teorier och om ’Luxemburgianismen’, men först
på senare tid har Franz Mehring kommit att betraktas kritiskt
utifrån frågan om marxismens vidareutveckling vartill nyutgåvan
av hans verk har givit den främsta anledningen.”[2]
Själv skriver Kurt Sauerland dåligt. Mehring skriver bra. Av
denna Mehrings goda stil drar Kurt Sauerland slutsatsen:
”Mehring läses gärna och med glädje; desto nödvändigare är
en kritik av hans nu lätt tillgängliga verk.”[3]
Denna kritik upprepar – ytterligare något förgrovat – vad
Wittfogel redan sagt. Den arme Mehring kläs av ända in på sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
